Porter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett glas porter serverat till en tallrik pytt-i-panna.
Porter från Polen.

Porter är ett mörkt, överjäst öl.

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Namnet kommer förmodligen från att bärarna i London föredrog denna öltyp, alternativt att folk ropade Porter! när bärarna kom med tunnor med denna öltyp.[källa behövs] Portern fick sitt genomslag under 1700-talet. Då portern till skillnad från de flesta andra öltyper kan utvecklas positivt under lagring började man bygga industriella storbryggerier som kunde lagra portern. En starkare variant kom sedan att kallas Stout-Porter som sedan förkortades till stout. En klar och tydlig internationell definition av skillnaden mellan porter och stout finns inte. När Carnegie exporterade sin porter till exempelvis USA kallade man den för stout.

Öltyp[redigera | redigera wikitext]

Porter är en stark, svart-brun ölsort, som har en besk, frisk och aromatisk smak. En del av det till porterbryggningen använda maltet rostas starkt, varigenom dess dextrin och maltos karamelliseras, vilket ger smak åt portern. Brygden avtappas långt innan den används, så att en fullständig efterjäsning på buteljerna kan äga rum. Porter innehåller vanligen 5-7 volymprocent alkohol och ungefär lika mycket extrakt (socker). Den starkaste sorten, som vid början av 1900-talet kallades double brown stout var mycket extraktrikare (10-11 procent).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Portern uppfanns i London 1722. Förr brukade man där på värdshusen dricka en blandning av de då gängse ölsorterna: ale, beer och twopenny. En bryggare Harwood lyckades då förena dessa tres smak i en ny brygd, vilken för sina stärkande egenskaper snart blev omtyckt i synnerhet av bärare och andra grovarbetare och fick därav sitt namn. I England benämndes dock portern i början av 1900-talet vanligen beer eller stout.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Under 1700-talets slut började viss tillverkning ske i Sverige. 1817 startade porterproduktionen i vid det Lorentska bryggeriet i Klippan i Göteborg. 1836 togs driften över av David Carnegie d.y.. Carnegie Porter har sedan dess varit den helt dominerande portern i Sverige, även om Bjurholms Bryggeri hade flest marknadsandelar i Stockholm. Produktionen upphörde i Göteborg 1975 för att flyttas till Torsby, Sundsvall, Bromma och 2004 till Falkenberg. Sedan slutet av nittiotalet finns öltypen representerad hos ett antal svenska mikrobryggerier. En på senare tid internationellt uppmärksammad är Stormaktsporter från Närke kulturbryggeri.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Drycken avnjöts förr ofta till söta bakverk och chokladkaka, och passar även till mörk choklad.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]