Hoppa till innehållet

Procol Harum

Från Wikipedia
Version från den 24 juli 2013 kl. 10.31 av MagnusA (Diskussion | Bidrag) (Raderad bild)
Procol Harum
Procol Harum 2001
BakgrundStorbritannien Richmond, London, England, Storbritannien
GenrerRock, artrock, progressiv rock, bluesrock
År som aktiva1967 - 1977, 1991 - Idag
SkivbolagReprise Records, Chrysalis Records
WebbplatsOfficiell webbplats
Medlemmar
Gary Brooker
Keith Reid
Geoff Whitehorn
Matt Pegg
Josh Phillips
Geoff Dunn
Tidigare medlemmar
Bobby Harrison
Ray Royer
Matthew Fisher
David Knights
B.J. Wilson
Robin Trower
Chris Copping
Alan Cartwright
Dave Ball
Mick Grabham
Pete Solley
Dee Murray
Mark Brzezicki
Dave Bronze
Don Snow

Procol Harum är en brittisk musikgrupp bildad 1967. Procol Harum brukar räknas in inom den progressiva rocken. Deras texter är ofta mörka, djupa och filosofiska, musikaliskt drar de åt både bluesinfluerad rock och symfonirock. Mest känd är gruppen för låten "A Whiter Shade of Pale".

Historia

Historien bakom gruppen börjar i det tidiga 1960-talet i Southend-on-Sea i England. Där bildades gruppen The Paramounts där de framtida Procol Harum-medlemmarna Gary Brooker (piano, sång), Robin Trower (gitarr), B.J. Wilson (trummor) och Chris Copping (bas) ingick. Gruppen nådde måttlig framgång med covers på amerikanska R&B-hits, men bröt upp 1966.

Brooker var nu fri för nya projekt. Han träffade låtskrivaren Keith Reid och de började skriva låtar tillsammans 1967. Samtidigt letade man efter musiker som kunde framföra materialet.

Man fick skivkontrakt på etiketten Deram (ägt av det stora skivbolaget Decca) och började spela in material våren 1967. Gruppen bestod då av Gary Brooker (sång och piano), Ray Royer (gitarr), Matthew Fisher (orgel), David Knights (bas) och Bobby Harrison (trummor). (På genombrottslåten "A Whiter Shade of Pale" är det dock sessionsmusikern Bill Eyden som spelar trummor.)

"A Whiter Shade of Pale", med sin surrealistiska text och sitt barock-inspirerade, mörka orgelsound, släpptes som singel i maj 1967 och blev snabbt en världssuccé. Under våren och den tidiga sommaren toppade låten listorna i flera veckor i bland annat Storbritannien, Tyskland, Norge, Australien och Irland. I USA låg den som bäst nummer 5 på USA Hot 100.

Kort efter genombrottet blev Royer och Harrison ersatta av Trower och Wilson, båda från The Paramounts. Dessa spelar på den uppföljande singeln "Homburg".

Bandets allra första utlandsturné gick bland annat till Sverige. Den andra spelningen utanför Storbritannien var på Liseberg i Göteborg den 27 augusti 1967.[1][2] Den 31 augusti spelade de på Gröna Lund i Stockholm.[3]

Procol Harums första album hade då ännu inte kommit ut. Det spelades in mellan singlarna, men gavs inte ut förrän i december 1967. Det blev en stor kritikerframgång, men inte den publiksucce som man kunde väntat sig. Ett skäl torde ha varit den långa fördröjningen. Ett annat att varken jättehiten och genombrottslåten "A Whiter Shade of Pale" eller uppföljaren "Homburg" fanns med på utgåvan i Storbritannien. ("A Whiter Shade of Pale" fanns dock med på den amerikanska utgåvan.)

Gruppens andra album, Shine on Brightly blev heller ingen framgång i hemlandet, men tog sig upp på Billboard-listans tjugofjärde plats i USA. I mars 1969 släppte gruppen sitt tredje album, A Salty Dog. Albumet, med havet och sjömän som tema räknas ofta till deras bästa och mest fulländade album. Det blev en hyfsat stor framgång i USA, och deras första album på listorna i Storbritannien. Kort efter att det albumet gavs ut lämnade dock två medlemmar, basisten David Knights, och organisten Matthew Fisher gruppen. Chris Copping, som även han tidigare varit med i The Paramounts som basist, tog över Knights plats. Man tog inte in någon ny organist, även om Copping ibland spelade orgel. Efter albumet Broken Barricades lämnade Robin Trower gruppen och ersattes av Dave Ball. Samtidigt tog Alan Cartwright över på bas, och Copping blev "heltidsorganist".

1972 gav de ut albumet Live with The Edmonton Symphony Orchestra, som kom att bli ett av de framgångsrikaste symfoniska rockalbumen. Efter ett antal studioalbum, och en engelsk hitsingel med låten "Pandora's Box" 1975, beslöt gruppen bryta upp 1977. Brooker försökte sig på en solokarriär och släppte fyra album utan att få någon större försäljningsframgång.

1990 dog trummisen Barrie Wilson, men redan året därpå återförenades gruppen för ett nytt studioalbum. Nu var dessutom originalmedlemmarna Fisher och Trower med igen. Gruppen turnerar av och till sedan återföreningen och flera liveinspelningar har givits ut på CD, DVD och som nedladdningsbart album. 2003 kom ett nytt studioalbum, 12 år efter det senaste.

Fisher lämnade Procol Harum 2004, i samband med att han gick till domstol för att hävda sin del av upphovsrätten till genombrottshiten "A Whiter Shade of Pale" (se Strid om upphovsmän).

För närvarande (2009) är Gary Brooker den ende originalmedlemmen som fortfarande är med i Procol Harum.

Diskografi

Procol Harum (1967) Shine on Brightly (1968) A Salty Dog (1969) Home (1970) Broken Barricades (1971) Procol Harum Live In Concert with the Edmonton Symphony Orchestra (1972) (live) Grand Hotel (1973) Exotic Birds and Fruit (1974) Procol's Ninth (1975) Something Magic (1977) The Prodigal Stranger (1991) The Long Goodbye (1995) (nya versioner av gammalt material med symfoniorkester och gästsångare) One More Time: Live in Utrecht, Netherlands (1999) (live) The Well's On Fire (2003) Pilgrim's Progress (2003) (live) In Concert With the Danish National Concert Orchestra and Choir (2009) (live)

DVD-inspelningar

Noter

Externa länkar