Psaltaren är en av Gamla Testamentets böcker. Den innehåller 150 böner och lovsånger (149 i vissa översättningar [1]), allmänt kallade psalmer. Dikterna är fördelade på fem böcker. Många av dem tillskrivs kung David, som ju i israelitisk och biblisk tradition var känd som en stor sångare och dessutom var det gamla Israels främste kung; man möter därför ofta benämningen Davids-psalm, Konung Davids psalm vid sidan av Psaltarpsalm.
Forskare och exegeter av olika slag, både sekulära och konfessionella, är eniga om att åtminstone många av psalmerna från början haft anknytning till det gammaljudiska religiösa livet, ibland till kulten och då främst vid Jerusalems tempel, både före och efter Babyloniska fångenskapen. En del av psalmerna kan stamma från den tidiga kungatiden, 9-700-talen f.Kr., och det anses troligt att många av dem verkligen utgjort sång- och körtexter, inte ursprungligen dikter för läsning. I somliga av dem förekommer inströdda ord som tycks syfta på musik, t ex "med mitt strängaspel" eller "Sela" som finns med isolerat i ett stort antal psalmer och saknar säker förklaring (eftersom ytterst litet äldre fornhebreisk text finns bevarad utanför Gamla testamentet; ordet Sela är ett s k hapax legomenon). Det har ibland tolkats som ett stödord för "instrumentalt mellanspel".
Psalmerna i Psaltaren har använts flitigt av senare psalmförfattare (om omdiktningar se nedan). De var den första förebilden för kristen psalm- och hymndiktning i senantiken och deras stil och bildspråk, som kan vara både folkligt, högtidligt och djärvt koncentrerat, har påverkat många senare lyriker.
Psaltartexter som bearbetats till psalmer[redigera]
Första boken. Psalm 1-41[redigera]
Andra boken. Psalm 42-72[redigera]
Tredje boken. Psalm 73-89[redigera]
Fjärde boken. Psalm 90-106[redigera]
Femte boken. Psalm 107-150[redigera]
- ^ I till exempel Vulgata utgör den tionde psalmen en fortsättning på den nionde.
- Wikimedia Commons har media som rör Psaltaren
