Septuaginta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Septuagintfragment på papyrus från Qumran

Septuaginta är den äldsta grekiska översättningen av Gamla testamentet. Dess tidigaste del, en översättning av de fem Moseböckerna, tillkom i Alexandria i början av 200-talet f.Kr. Översättningen av Psaltaren tillhör de äldre delarna och tillkom strax efter 200 f.Kr. Dock skrev historikern Josefus år 94 i sitt verk Antiquitates Judaicae (Josephus, Antiquities of the Jews, XII, ii, 1-4) att Septuaginta enbart var en översättning av Moses lag, det vill säga de fem Moseböckerna. Denna uppfattning återges senare explicit i Talmud (Tractate Megillah (9a)). Andra delar av Septuaginta framställdes senare – vissa i Alexandria, andra i Palestina.

Namnet Septuaginta, som betyder "sjuttio", kommer av den på Jesu tid allmänt spridda traditionen att översättningen av moseböckerna gjorts av 72 uttolkare (avrundat till 70), vars översättningar på ett mirakulöst sätt överensstämde. Ofta används förkortningen LXX, vilket är talet 70 skrivet med romerska siffror.

Septuagintas fem Moseböcker tillkom på uppdrag av konungen av Alexandria, därför att ett stort antal judar i diasporan inte längre förstod hebreiska eller arameiska. Omkring år 100 e.Kr och därefter avvisades den allmänt inom judendomen. De hebreiska manuskripten till Torah standardiserades från 700-800-talet och framåt till den s.k. Masoretiska bibeltexten se även masoreter), varvid man för säkerhets skull utförde alla nya avskrifter från en enda källa, och förstörde alla andra. Samtliga ord, som med det vokallösa hebreiska skriftspråket varit tvetydiga, fixerades nu i betydelse genom ett nytt system av vokaltecken. Sedan utfördes nya översättningar till grekiska och andra språk utgående från denna standardiserade hebreiska text, bland annat av Aquila av Sinope och Symmachos.

För den kristna kyrkan såg saken helt annorlunda ut. Först fanns ingen annan översättning att tillgå, och senare ansågs Septuaginta innehålla flera viktiga anspelningar och förutsägelser om Kristus, som fördunklades i de nya översättningarna från hebreiskan. På grund av detta och de märkliga omständigheterna kring dess tillkomst 200 f.Kr. kom Septuaginta av de kristna att betraktas som ett verk av Guds försyn, och den blev östkyrkans självklara källa till Gamla Testamentet. De första latinska bibelöversättningarna gjordes också från denna text, som än idag är normgivande för den ortodoxa kyrkan. Från judiskt håll framhålls dock att enbart de fem moseböckerna ingick när de skapade den första septuagintan, vilket förklarar kristus-anspelningar i senare (kristna) översättningar av septuaginta (http://www.outreachjudaism.org/matthew.html).

Septuaginta har i modern tid länge ansetts otillförlitlig, eftersom dess text ofta skiljer sig från den hebreiska, men inte ens katolska kyrkan som själv driver denna skepticism, har kunnat frigöra sig från vissa läsarter från Septuaginta, utan vilka gudstjänstspråket blir obegripligt. Senare forskning har också visat att den är av stort intresse eftersom den på flera ställen bygger på äldre hebreiska textvarianter än den judiska standardtexten till den hebreiska bibeln.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • [1] Rabbi Singer, Outreachjudaism.org