Andra Moseboken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andra Mosebok / Exodus
Gamla testamentet
Uttåget ur Egypten, Röda havet delar sig. Bibelillustration från 1907.
Judisk indelning Lagen
Kanonisk inom Alla kristna kyrkor
Författare och datering
Föreslagna författare Mose

Fyrkällsteorin:

Datering Senast 500-talet f.Kr.
Originalspråk Hebreiska
Innehåll
Huvudsaklig genre Historia/myt
Antal kapitel 40
Beskriven tidsperiod någon gång 1450–1290 f.Kr.
Framträdande personer Mose
Aron
Farao

Andra Mosebok (även kallad Exodus, som betyder uttåg) är en av de fem Moseböckerna som inleder Gamla Testamentet i Bibeln, och behandlar israeliternas uttåg ur Egypten, en dramatisk berättelse om ett förslavat folks längtan efter befrielse.

I den hebreiska Bibeln Tanach heter boken Shemot och ingår i Torah som motsvarar den kristna Bibelns fem Moseböcker.

Boken nedtecknades enligt judisk och kristen tradition av Mose själv. Det är först under senare tid som forskarna reviderat denna uppfattning.[1] Idag är de flesta överens om att Moseböckerna kommer från många olika muntliga och skriftliga berättelser, nedtecknade av flera författare under en period som sträcker sig över flera hundra år. Den slutliga sammanställningen bör ha varit klar under 500-talet f.Kr.[1]

Andra Mosebok vill visa på hur Gud hjälper sitt folk och ger dem frihet från fångenskapen. Israeliternas store ledare Mose får Guds uppdrag att föra sitt folk genom vildmark och öken till det hägrande målet, ett utlovat paradis i Kanaans land.

Uttåget ur Egypten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Uttåget ur Egypten

Berättelsen om uttåget ur Egypten är en av Bibelns mest dramatiska berättelser. Som slavar lever Israels folk under den egyptiske faraos hårda förtryck. Då stiger Mose fram som folkets ledare och begär av farao att de ska få lämna landet och utvandra till det land som Gud lovat dem.

När farao vägrar sänder Gud en mängd plågor över landet. flugor, mygg, paddor, gräshoppor och mörker är några av plågorna som slår hårt mot det egyptiska folket. Men det är först när dödsängeln kommer och slår ihjäl alla förstfödda i landet som Farao ger med sig och släpper israeliterna.

Men farao ångrar sig omedelbart och skickar iväg sina soldater för att fånga in de flyende israeliterna. Dessa lyckas dock ta sig igenom Röda havet som mirakulöst delar sig enligt Guds vilja. När sedan de egyptiska soldaterna kommer slår vattnet igen och dränker alla soldaterna.

När uttåget ur Egypten ägde rum är inte känt. Det finns inga historiska dokument som ger oss någon säker datering men en beskrivning återfinns i Ipuwer-papyrusen. Men de flesta forskare menar att händelsen bör ha ägt rum någon gång mellan 1450 f.Kr. och 1290 f.Kr. [1]

Fyrtio år i öknen[redigera | redigera wikitext]

Den fortsatta vandringen för Israels folk blir mödosam. I 40 år vandrar de genom öknar innan de kommer fram till det utlovade landet. På vägen har de ofta velat vända åter till Egypten men Mose ger dem alltid nytt mod att fortsätta sin vandring. Det är också under denna vandring som Mose får ta emot Tio Guds bud uppe på berget Sinai.

Särskilda händelser och texter[redigera | redigera wikitext]

  • Mose, Israels store ledare (1:1-4:31)
  • Plågorna som drabbar egyptierna (5:1-12:51)
  • Dödsängeln går förbi israeliternas hus men hemsöker egyptierna (12)
  • Vandringen genom Röda havet (13:1-15:27)
  • Fortsatt vandring genom öken och vildmark (16:1-18:27)
  • Tio Guds bud (20:1-6)
  • Guldkalven (32:1-35)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Bibelsajten om Andra Mosebok

Se även[redigera | redigera wikitext]