Puumalavirus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Puumalavirus
Systematik
Familj Bunyaviridae
Släkte Hantavirus
Art ''Puumala virus''
Grupp
Grupp V(-)ssRNA

Puumalavirus är ett virus inom släktet hantavirus, där minst 23 kända virus ingår. Hantavirusen ingår i familjen Bunyaviridae.[1] Bunyavirida-familjen består av över 300 virus, av vilka många är allvarliga patogener för människan. Familjen är uppdelad i fem olika släkten; Orthobunyavirus, Hantavirus, Nairovirus, Phlebovirus och Tospovirus.[2]

Puumalavirus orsakar sjukdomen sorkfeber (Nephropathia epidemica). Viruset sprids av skogssorken (Myodes glarolus) och når sin höjdpunkt samtidigt som populationen av den långsvansade skogssorken når sin, vilket vanligtvis sker vart 3-4 år. Puumalaviruset förekommer i norra och centrala Europa och i Ryssland väster om Uralbergen. Puumalaviruset är uppkallat efter den ort i Finland där det första virusisolatet upptäcktes.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det finns totalt över 20 hantavirus beskrivna, vilka alla är kopplade till olika arter av gnagare. Man tror att de olika stammarna har varit bundna till respektive gnagare i miljontals år, och man upptäcker fler hantavirus efterhand som man undersöker fler gnagare. Hantaanvirus som är en av de allvarligaste formerna av viruset har en mortalitetsrisk på 5-10%. Detta virus upptäcktes och gav upphov till blödarfeber hos amerikanska soldater under Korea-kriget under 1950-talet. Sorkfeber som orsakas av Puumalavirus beskrevs 1934 av två svenska läkare, Myhrman och Zetterholm, som oberoende av varandra studerat sjukdomen. Viruset upptäcktes i Puumala i Finland och isolerades första gången 1982.[4]

Struktur[redigera | redigera wikitext]

Puumalavirus är små, sfäriska virioner med enkelsträngat(ss)RNA med negativ polaritet som arvsmassa och med ett membranhölje runt sig. Två virala glykoproteiner, GN och Gc, förekommer på membranets yta. Viruset är ca 100 nm i diameter och genomet består av tre RNA-segment av negativ polaritet. [5]

Arvsmassa[redigera | redigera wikitext]

Puumalaviruset replikeras i cytoplasman. Eftersom det är ett minussträngat RNA-virus så måste det först kopieras innan virusets proteiner kan translateras.

Viruset livscykel

1. Binder till cellytan 2. Tar sig innanför cellmembranet 3. Klär av sig proteinskalet och membranet 4. Transkription och Translation 5. Generna uttrycks och arvsmassan mångfaldigas 6. Nya viruspartiklar sätts ihop 7. Frisläppande av nya viruspartiklar.[6]

Patogenes[redigera | redigera wikitext]

Sorkfeber är en zoonos där skogssorken (Myodes glareolus) utgör reservoar. Sorken är enbart bärare av viruset och insjuknar inte själv. Spridningen sker enbart från sork till människa och inte mellan människor. Puumalavirus kan infektera de flesta celler i kroppen. Efter inandning av viruskontaminerade sorkextrakt startar infektionen i lungorna och sprids sedan via blodet. Forskning har visat att Puumalavirus kan vara smittsamt utanför värden i två veckor och i vissa fall även mer. Det förefaller inte som att viruset i sig själv är cellpatogent utan det är den smittades överaktiva immunförsvar som påverkar sjukdomsförloppet av sorkfeber.[1]

Behandling/Provtagning[redigera | redigera wikitext]

Puumalaviruset ger för det mesta upphov till ganska lindriga symptom. Diagnosen ställs genom påvisande av virusspecifikt IgM. Någon behandling som botar sorkfeber finns inte idag, istället försöker man lindra symptomen. Man har testat antiviral behandling med olika preparat, men utan resultat. Inom några veckor läker sjukdomen vanligen ut av sig själv, dialysbehandling krävs i vissa fall.[4]

Förebyggande åtgärder[redigera | redigera wikitext]

För att reducera risken för smitta bör man i första hand försvåra för skogssorkar att få tillgång till utrymmen där människor vistas. Eftersom människor ofta smittas vid inandning av aerosol innehållande viruspartiklar bör man även undvika att röra upp damm där man misstänker att skogssorken har vistats. Det är bättre att våttorka med någon slags lösning som förstör virusets hölje. Under alla omständigheter vid kontakt med sorkar rekommenderas handskar samt noggrann handhygien. Vid risk för luftburen smitta kan man använda andningsskydd (minst filterklass 2).[3]

Område[redigera | redigera wikitext]

Puumalavirus är geografiskt väl avgränsat till norra Sverige, och finns i stort sett bara norr om Dalälven. Förklaringen till detta tycks vara att sorkfeber är en sjukdom där viruset spridits av skogssork via Finland. Eftersom sorkar är djur med mycket små revir så sprids sjukdomen långsamt och endast över land. Det finns fall beskrivna från alla Sveriges landsting, men i många fall har patienten blivit smittad i en annan del av landet än där diagnos ställts. Utanför Sverige finns puumalavirus i stora dela av Europa; främst i Finland och Ryssland men det förekommer även i Danmark, Tyskland, Frankrike och i andra västeuropeiska länder.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Referensmetodik för laboratoriediagnostik, juni 2010, A. Mirazimi, J. Klingström, läst 2011-05-09
  2. ^ Regions of importance for interaction of puumala virus nucleocapsid subunits; Virus genes (2006) 33:169-174, L. Lindgren, M. Lindkvist, A. Överby, C. Ahlm, G. Bucht,A. Holmström.
  3. ^ [a b c] Sorkfeberprognos; Läkartidningen Nr 46, 2007 volym 104, G E. Olsson, M. Hjertqvist, B. Hörnfeldt, Å. Lundqvist
  4. ^ [a b] Sorkfeber i Sverige ökar och sprider sig söderut; Läkartidningen Nr 1-2, 2005 volym 102, C. Bergman, M. Arneborn, J. Giesecke.
  5. ^ Bunya Viruses; http://virology-online.com/viruses/Arboviruses2.htm, läst 2011-06-03
  6. ^ Molecular biolog, läst 2011-06-03