Sorkfeber

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sorkfeber
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 A98.5

Sorkfeber (Nephropathia epidemica) orsakas av Puumalavirus som smittar människor via skogssorkar (Myodes glareolus). Det är en blödarfeber som ger njursymtom. Sorkfeber orsakar relativt milda symtom jämfört med andra virus i släktet Hantavirus. [1]


Historia[redigera | redigera wikitext]

Sorkfeber beskrivs första gången 1934 av två svenska läkare Myhrman och Zetterholm. De hade oberoende av varandra studerat sjukdomen. Sorkfeber orsakas av Puumalavirus, som uppkallats efter den ort i Finland som var fyndort för det första virusisolatet. [2]

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Nephropathia epidemica är en mild typ av hemorragisk feber som ger njursymtom. Sjukdomsbilden varierar och de vanligaste symtomen är hög feber, huvudvärk samt smärtor i mage och rygg. Påverkan på njurarna ger i sin tur proteinuri, hematuri och oliguri följt av polyuria. I några fall krävs tillfällig behandling med dialys. [3]

Trots att den som insjuknar kan få ett svårt sjukdomsförlopp så orsakar infektionen oftast inga permanenta skador och dödligheten är mindre än 0,5% av uppmärksammade sjukdomsfall. Inkubationstiden är 2-4 veckor. Efter genomgången infektion är man sannolikt immun mot sjukdomen resten av livet. [1]

Hur sker smittan[redigera | redigera wikitext]

Skogssorkarna utsöndrar viruset i sin saliv, urin och avföring. Människor smittas oftast genom inandning av dammpartiklar som innehåller sorkarnas sekret. Skogssorken utgör den enda kända naturliga reservoaren för Puumalavirus, även om andra däggdjur kan infekteras av viruset. Sorken är enbart bärare av viruset och insjuknar inte själv. Puumalaviruset smittar inte mellan människor. Viruset är smittsamt även utanför värden i två veckor eller mer. [2] En oväntad källa till smitta är äldre husgolv-, väggar- och tak som hemmafixare kan råka ut för.[4] Även harpest kan smitta på detta sätt.[4]

Område[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är sorkfeber vanligast norr om Dalälven men årligen noteras fall längre söderut. Det hittills sannolikt sydligaste säkra fallet härrör från Vätterns västra strand men viruset finns troligen också längre söderut i Sverige. Att inte fler fall noteras för södra Sverige är anmärkningsvärt eftersom sjukdomen är relativt vanlig i ex. Belgien, Tyskland etc. och att den återfinns så nära som på Fyn i Danmark. Genom studier av Puumalavirusets genetiska karaktär, vet man att det i Sverige finns två varianter av viruset vilka har olika geografiska ursprung: den ena varianten har följt med skogssorkar som koloniserat Sverige efter istiden via nordligaste Finland och söder om ungefär Sollefteå finner man en variant av skogssork och Puumalavirus som delar genetiska drag med varianter från Europeiska kontinenten. I Norrland uppskattas det att 16 procent av lantbrukarna har haft sorkfeber. [5]

Sorkfeber är enligt smittskyddslagen en ”anmälningspliktig sjukdom” vilket innebär att fall ska anmälas till Smittskyddsinstitutet. Antalet registrerade fall ligger vanligen kring 150–400 per år. De högre siffrorna inträffar när sorkpopulationen når en topp, så kallat sorkår, vilket sker ungefär vart fjärde år. Den största epidemi som drabbat Norrland inträffade i början av 2007, då över 1 000 människor drabbades under årets första månader. De milda vintrarna misstänks vara en förklaring. 2007 steg anmälda fall till 2195 från 213 året innan.[2]

Förebyggande åtgärder[redigera | redigera wikitext]

Det finns inget vaccin för närvarande, men det är under utveckling. Fram tills det att det kommer ett vaccin så behandlar man endast symtomen. Bästa sättet att skydda sig är att undvika direkt kontakt med skogssorkar och undvika att inandas damm som kan vara förorenat av sorkarnas utsöndrande viruspartiklar. [2]


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Avhandling för doktorsexamen; Distribution of Puumalavirus in Sweden, av C. Ahlm, http://www.mediahuset.se/Infektionslakaren/il199/puumala_virus.htm, läst 2011-05-09
  2. ^ [a b c d] Sorkfeberprognos; Läkartidningen Nr 46, 2007 volym 104, G. E Olsson, M. Hjertqvist, B. Hörnfelt, Å. Lundkvist
  3. ^ Ten-year prognosis of Puumala hantavirus-induced acute interstitial nephritis Kidney International (publicerad 26 April 2006) av M H. Miettinen, S M. Mäkelä, I O. Ala-Houhala, T. Kööbi, A I. Vaheri, A I. Pasternack, I H. Pörsti, J T. Mustonen; http://www.nature.com/ki/jounal/v69/n11/full/5000334a.html. läst 2011-06-03
  4. ^ [a b] bt.se - Sorkfeber risk för hemmafixaren, 2012-07-21 (Borås Tidning)
  5. ^ Sjukdomsinformation om sorkfeber; http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/sorkfeber, läst 2011-06-05