Pyrit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pyrit
Svavelkis
Kategori Sulfidmineral
Dana klassificering 2.12.1.1
Strunz klassificering 02.EB.05a
Kemisk formel FeS2
Färg Mässingsgul, bronsbrun
Kristallsystem Isometriskt
Tvillingbildning Penetration och kontakttvilling
Spaltning Otydlig på {001}; delning på {011} och {111}
Brott Mycket ojämnt, ibland conchoidalt
Hållbarhet Skör
Hårdhet (Mohs) 6 – 6,5
Glans Metallisk, glänsande
Transparens Opak
Streckfärg Grönsvart till brunsvart
Specifik vikt 4,95 – 5,10
Löslighet Olöslig i vatten
Övrigt Paramagnetisk

Pyrit (FeS2), svavelkis, kis eller järnsulfid (rent kemiskt är svavelkisen egentligen järndisulfid, som är sammansatt av järn (46 %) och svavel (53,3 %)) eller i folkmun kattguld, är det vanligaste sulfidmineralet i jordskorpan.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Pyrit innehåller, förutom huvuddelarna järn och svavel, ofta små inslag av nickel, kobolt, koppar, tenn och arsenik, samtidigt som den även kan innehålla spår av guld och silver.

Mineralet kristalliserar reguljärt i många former, är mässingsgult och starkt metallglänsande. Vid förvaring i luft mörknar ytan till en brunaktig färgton. På grund av sin stora hårdhet ger det gnistor när det slås mot stål.

Pyrit är lösligt i salpetersyra under avskiljning av svavel, men angrips nästan inte av saltsyra.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Den svenska berggrunden innehåller en hel del pyrit, både som spridda inslag i och som större eller mindre ansamlingar i de vanligaste bergarterna och i den yngre sedimentära berggrunden, då framförallt i de många svarta skiffrarna, som till exempel Alunskiffer och Andersöskiffer.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Pyrit är ofta späckad med finfördelad kopparkis och utgör i denna form en av våra viktiga kopparmalmer. Förutom för framställning av koppar då detta är möjligt, används svavelkis till framställning av svavel, svavelsyra och rödfärg.

De största gruvorna finns vid Rio Tinto i Spanien. Brytning förekommer även på flera platser i Sverige och Norge.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Se även[redigera | redigera wikitext]