Arsenik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arsenik
As-TableImage.png
Tecken
As
Atomnr.
33
Grupp
15
Period
4
Block
p
Allmänt
Ämnesklass halvmetaller
Densitet 5727 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 3,5
Utseende metalliskt grå
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 74,92160 u
Atomradie (beräknad) 115 (114) pm
Kovalent radie 119 pm
van der Waalsradie 185 pm
Elektronkonfiguration [Ar]3d104s24p³
e per skal 2, 8, 18, 5
Oxidationstillstånd (O) ±3, 5 (svagt sur)
Kristallstruktur rombohedral
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Smältpunkt 1090 K (817 °C under tryck)
Kokpunkt 887 K (613 °C) (sublimerar)
Molvolym 12,95 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 34,76 kJ/mol
Smältvärme 369,9 kJ/mol
Diverse
Elektronegativitet 2,18 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 330 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 3,45·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 50 W/(m·K)
1a jonisationspotential 947 kJ/mol
2a jonisationspotential 1798 kJ/mol
3e jonisationspotential 2735 kJ/mol
4e jonisationspotential 4837 kJ/mol
5e jonisationspotential 6043 kJ/mol
6e jonisationspotential 12310 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
75As 100 % 75As, stabil isotop med 42 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Arsenik (latinskt namn, Arsenicum) är ett mycket giftigt halvmetalliskt grundämne. Arsenik har många allotropa former, de flesta har olika färger. Ämnet används idag främst i insektsgifter och andra bekämpningsmedel. Arsenik användes också flitigt inom tryckimpregnering av trä, men har fasats ut till förmån för mindre miljöfarliga alternativ.

Den även giftiga kemiska föreningen arseniktrioxid kallas ofta "vit arsenik".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Föreningar av arsenik ha varit kända sedan mycket lång tid och namnet arsenik kommer från det grekiska arsenikon, vilket stod för oripiment, som är en form av arseniksulfid. Ämnet anses ha upptäckts av Albertus Magnus omkring år 1250. Den svenska kemisten Georg Brandt betecknade år 1733 arsenik som en halvmetall, medan Lavoisier ansåg arsenik var ett metalliskt grundämne. [1]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Arsenik finns bundet i vissa mineral som till exempel arsenikkis och realgar men förekommer även i malmer med guld, silver, koppar och zink och kan spridas vid brytning av dessa. Spår av arsenik kan hittas i vatten och cigarettrök [2] liksom i rök från kol och olja.[3]

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Arseniken framställs dels av gedigen arsenik genom sublimering, dels genom upphettning av arsenikkis eller arsenikjärn varvid arseniken förångas och kan kondenseras. Vidare utvinns arsenik som biprodukt vid flera olika metallurgiska processer.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ ”Miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren, rapport 5882”. Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5882-1.pdf. Läst 2011-11-16. 
  3. ^ ”Arsenik”. Arbets- och miljömedicin. http://www.ammuppsala.se/arsenik. Läst 2009-11-25. Okänd parameter 1
  4. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952

Se även[redigera | redigera wikitext]