Rabies

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rabies
Klassifikation och externa resurser
En hund med rabies i en paralytisk (“post-furious”) fas av sjukdomen
ICD-10 A82
DiseasesDB 11148
MedlinePlus 001334
eMedicine med/1374  eerg/493 ped/1974
MeSH engelsk

Rabies (även lyssa eller vattuskräck) är en virussjukdom som orsakar akut hjärninflammation hos människor och andra varmblodiga djur.[1] Tidiga symptom innefattar bland annat feber och pirrningar vid exponeringsplatsen.[1] Dessa symptom följs sedan av en eller flera av följande: våldsamma rörelser, (okontrollerad) upphetsning, vattenskräck, oförmåga att röra visa delar av kroppen, förvirring, och medvetandeförlust.[1] Efter att symptomen uppstått orsakar rabies nästan alltid dödsfall.[1] Tiden mellan exponering och symptomdebut är vanligen mellan en till tre månader. Dock kan det variera från under en vecka till över ett år.[1] Längden på tidsfristen beror på avståndet som viruset måste förflytta sig för att nå centrala nervsystemet.[2]

Rabies överförs till människor från andra djur. Rabies kan överföras när ett infekterat djur river eller biter ett annat djur eller en människa.[1] Saliv från ett infekterat djur kan också bära rabiessmitta till en ny värd om saliven kommer i kontakt med slemhinna hos människa eller djur.[1] De flesta fall av rabies hos människor sker till följd av hundbett.[1] Över 99 % av rabiesfall i länder där hundar vanligen bär på rabies är orsakade av hundbett.[3] I Nord- och Sydamerika är fladdermöss de vanligaste vectorerna för rabies, och i färre än 5 % av fallen sker smittöverföringen från hundar.[1][3] Gnagare är mycket sällan infekterade av rabies.[3] Rabies viruset rör sig till hjärnan genom att följa perifera nerver. Sjukdomen kan endast diagnostiseras då symptom uppstått.[1]

Djurkontroller och vaccinationsprogram har minskat risken att drabbas av rabies från hundar i ett antal av världens regioner.[1] Immunisering av människor före de exponeras är rekommenderat då det finns en förhöjd risk att utsättas. Högriskgrupper inkluderar bland annat de som arbetar med fladdermöss eller de som tillbringar längre tid i ett område av världen där rabies är vanligt förekommande.[1] Hos människor som har utsatts för rabies kan rabies vaccin och i vissa fall rabies immunoglobuliner vara effektivt skydd om individen genomgår behandling innan symptomdebut.[1] I viss mån verkar tvättning/rensning av bett och rivsår skydda om det sker i 15 minuter med hjälp av tvål och vatten, povidonjod, eller detergent, vilket verkar kunna ha ihjäl viruset.[1] Endast ett fåtal människor har överlevt rabiesinfektion och då endast med omfattande behandling enligt Milwaukee protokollet.[4]

Rabies orsakar mellan 26,000 till 55,000 dödsfall globalt per år.[1][5] Fler än 95 % av dödsfallen sker i Asien och Afrika.[1] Rabies finns i över 150 länder och på alla kontinenter förutom Antarktis.[1] Över 3 miljarder människor lever i regioner av världen där rabies kan påträffas.[1] I större delen av Europa och Australien finns endast rabies hos fladdermöss.[6] I många mindre önationer finns inte rabies överhuvudtaget.[7]

Symptom och mekanismer[redigera | redigera wikitext]

Patienten dör när de regioner i hjärnan som reglerar andningen drabbas. Det finns idag ett effektivt vaccin utvecklat mot rabies, vilket ges i förbyggande syfte till utsatta yrkesgrupper. Om vaccinet ges tidigt till infekterade individer kan sjukdomsförloppet stoppas. Det första effektiva vaccinet gjordes av Louis Pasteur 1885.

Rabies kan orsakas av flera olika så kallade neurotropa virus, varav de flesta tillhör familjen rhabdoviridae. Sjukdomsförloppet börjar med att virus, som ofta överförts via bett, infekterar och förökar sig i människokroppens vävnader. Viruset når till slut fram till det centrala nervsystemet via perifera motoriska nerver, vilket ger upphov till encefalit – hjärninflammation – samt de traditionella neurologiska symtomen som är associerade till sjukdomen.

Vid primalakulär rabies angriper viruset direkt efter smittan det centrala nervsystemet, vilket gör att personens prestationsförmåga ökar genom att personens nervsystem skickar ut flera nervimpulser än vanligt till kroppsdelarna.

Världshälsoorganisationen uppskattar antalet humanfall per år till mellan 30 000 och 70 000, de flesta i U-länder.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rabiesfria områden (grönt) i januari 2010

Till rabiesfria länder räknas bland andra Sverige, Norge, Island, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Chile, Uruguay och Japan. Smittan är relativt vanligt förekommande i Östeuropa men ovanlig i övriga Europa. I Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika är sjukdomen tämligen allmän. Globalt sett är hund den främsta smittöverföraren, men andra viktiga smittkällor är räv, fladdermus, katt, varg, apor och tvättbjörn.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige har varit rabiesfritt sedan 1886. Två personer har under de senaste 40 åren vårdats på svenskt sjukhus för rabies. Det första fallet var en man som smittades i Indien 1974 och som insjuknade efter återkomsten till Sverige. Det andra fallet var en kvinna som insjuknade sommaren 2000, och som smittats i Thailand. Båda hade smittats av en sjuk hund, och båda patienterna avled.

Rabies klassificeras i Sverige som en allmänfarlig sjukdom.


Information från Statens Veterinärmedicinska Anstalt [1] och Smittskyddsinsitutet [2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] ”Rabies Fact Sheet N°99”. World Health Organization. July 2013. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs099/en/. Läst 28 February 2014. 
  2. ^ Cotran RS; Kumar V; Fausto N (2005). Robbins and Cotran Pathologic Basis of Disease (7th). Elsevier/Saunders. Sid. 1375. ISBN 0-7216-0187-1. 
  3. ^ [a b c] Tintinalli, Judith E. (2010). Emergency Medicine: A Comprehensive Study Guide (Emergency Medicine (Tintinalli)). McGraw-Hill. Sid. Chapter 152. ISBN 0-07-148480-9. 
  4. ^ Hemachudha T, Ugolini G, Wacharapluesadee S, Sungkarat W, Shuangshoti S, Laothamatas J (May 2013). ”Human rabies: neuropathogenesis, diagnosis, and management.”. Lancet neurology "12" (5): sid. 498–513. doi:10.1016/s1474-4422(13)70038-3. PMID 23602163. 
  5. ^ Lozano R, Naghavi M, Foreman K, Lim S, Shibuya K, Aboyans V, Abraham J, Adair T, Aggarwal R, et al. (Dec 15, 2012). ”Global and regional mortality from 235 causes of death for 20 age groups in 1990 and 2010: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2010.”. Lancet "380" (9859): sid. 2095–128. doi:10.1016/S0140-6736(12)61728-0. PMID 23245604. 
  6. ^ ”Presence / absence of rabies in 2007”. World Health Organization. 2007. http://www.who.int/rabies/Absence_Presence_Rabies_07_large.jpg?ua=1. Läst 1 March 2014. 
  7. ^ ”Rabies-Free Countries and Political Units”. CDC. http://www.cdc.gov/animalimportation/rabies-free-countries.html. Läst 1 March 2014.