Rabies

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rabies
Klassifikation och externa resurser
Hund med rabies.
ICD-10 A82
DiseasesDB 11148
MedlinePlus 001334
eMedicine med/1374  eerg/493 ped/1974
MeSH engelsk

Rabies (även lyssa eller vattuskräck) är en virussjukdom hos varmblodiga djur, som till exempel hund, räv eller blodsugande fladdermöss.

Smittan sprids genom bett av eller kontakt med pälsen på smittat djur. Rabies kan även överföras till människor, vanligen genom hundbett eller sårkontakt av päls. Virusangrepp på hjärnan ger bland annat mentala störningar, ibland raserianfall. Det tillstöter kramper och förlamningar, med svårigheter att svälja ("vattuskräck", hydrofobi). Inkubationstiden är ofta flera månader.

Patienten dör när de regioner i hjärnan som reglerar andningen drabbas. Det finns idag ett effektivt vaccin utvecklat mot rabies, vilket ges i förbyggande syfte till utsatta yrkesgrupper. Om vaccinet ges tidigt till infekterade individer kan sjukdomsförloppet stoppas. Det första effektiva vaccinet gjordes av Louis Pasteur 1885.

Rabies kan orsakas av flera olika så kallade neurotropa virus, varav de flesta tillhör familjen rhabdoviridae. Sjukdomsförloppet börjar med att virus, som ofta överförts via bett, infekterar och förökar sig i människokroppens vävnader. Viruset når till slut fram till det centrala nervsystemet via perifera motoriska nerver, vilket ger upphov till encefalit – hjärninflammation – samt de traditionella neurologiska symtomen som är associerade till sjukdomen.

Vid primalakulär rabies angriper viruset direkt efter smittan det centrala nervsystemet, vilket gör att personens prestationsförmåga ökar genom att personens nervsystem skickar ut flera nervimpulser än vanligt till kroppsdelarna.

Världshälsoorganisationen uppskattar antalet humanfall per år till mellan 30 000 och 70 000, de flesta i U-länder.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rabiesfria områden (grönt) i januari 2010

Till rabiesfria länder räknas bland andra Sverige, Norge, Island, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Chile, Uruguay och Japan. Smittan är relativt vanligt förekommande i Östeuropa men ovanlig i övriga Europa. I Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika är sjukdomen tämligen allmän. Globalt sett är hund den främsta smittöverföraren, men andra viktiga smittkällor är räv, fladdermus, katt, varg, apor och tvättbjörn.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige har varit rabiesfritt sedan 1886. Två personer har under de senaste 40 åren vårdats på svenskt sjukhus för rabies. Det första fallet var en man som smittades i Indien 1974 och som insjuknade efter återkomsten till Sverige. Det andra fallet var en kvinna som insjuknade sommaren 2000, och som smittats i Thailand. Båda hade smittats av en sjuk hund, och båda patienterna avled.

Rabies klassificeras i Sverige som en allmänfarlig sjukdom.


Information från Statens Veterinärmedicinska Anstalt [1] och Smittskyddsinsitutet [2]