Ragnar Skanåker

Från Wikipedia
Ragnar Skanåker
Ragnar Skanåker på Idrottsgalan på Globen i Stockholm den 14 januari 2013.
Ragnar Skanåker på Idrottsgalan på Globen i Stockholm den 14 januari 2013.

Ragnar Skanåker på Idrottsgalan på Globen i Stockholm den 14 januari 2013.

Skytte, herrar

Nation: Sverige Sverige

Olympiska spel
Guld München 1972 Fripistol
Silver Los Angeles 1984 Fripistol
Silver Seoul 1988 Fripistol
Brons Barcelona 1992 Fripistol

Karl Ragnar Skanåker, ursprungligen Eriksson, född 8 juni 1934 i Stora Skedvi, Dalarna, är en svensk pistolskytt och egenföretagare. Han deltog i sju olympiska spel från 1972 till 1996. Sammanlagt har han vunnit ett OS-guld samt tre övriga OS-medaljer och fyra VM-guld.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Skanåkers föräldrar var lantbrukare på gården Karlsfors i Landa by utanför Stora Skedvi i Dalarna. Han fick tidigt börja delta i arbetet på gården. Då han var begåvad fick han gå i realskola och tog realexamen 1952 i Hedemora. Senare samma år anställdes han vid Flygvapnet och påbörjade flygutbildning vid Ljungbyhed i Skåne. Hans första placering blev på F15 i Söderhamn varefter följde som fältflygare vid F 10 Ängelholm[1] fram till 1958. Han var därefter anställd av Svensk Flygtjänst som pilot vid RFN Vidsel Under ett år tjänstgjorde Skanåker senare som pilot för FN i UN Light Aircraft Squadron 1961–1962, där han flög enmotoriga transportflygplan som de Havillands Otter eller Beaver.[2] 1959 blev han bensinstationsägare för Esso i Munka-Ljungby.

På 2000-talet saluförde Skanåker bland annat sina egendesignade precisionsglasögon samt litteratur. Han var samtidigt Sveriges Vapenägares Förbunds ordförande och aktiv i den vapenpolitiska debatten.[3]

Skyttekarriär[redigera | redigera wikitext]

Skanåker är mest känd för att ha deltagit i sju olympiska spel från 1972 i München till 1996 i Atlanta. Hans olympiska karriär inleddes med guldet i fripistol i München 1972 och han har därefter tagit följande medaljer: OS-silver 1984 i Los Angeles, OS-silver 1988 i Seoul, OS-brons 1992 i Barcelona. Vid OS i Aten vägrades Skanåker att delta efter beslut av Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) med motiveringen bland annat att "vi ska inte skicka några pensionärer till Aten"[4].

Skanåker har även vunnit fyra VM-guld,[5] varav ett i lag, ett vid VM 1982, ett 1983 i 10 meter luftpistol och ett 1978 på 25 m standardpistol.

År 2012 publicerades självbiografin Nio OS – nästan.

Familj och övrigt[redigera | redigera wikitext]

Ragnar Skanåker var 1958–1984 gift med läraren och journalisten Ingegärd Hallgren Skanåker[6] (nu Ingegärd Sundell), dotter till folkskolläraren Ingvar Hallgren och författarinnan Elly Hallgren. Han har två döttrar i detta äktenskap.

Åren 1994–2001 var Skanåker gift med radioreportern Anna Forssell Skanåker, som är dotter till författaren Sven Forssell[7], och fick ytterligare två barn i detta äktenskap. År 2007 förlovade han sig med exhustrun Anna, men är nu åter ensamstående.

Skanåker bodde några år i Småland, först i Tävelsås, senare i Växjö. Han har nu flyttat tillbaka till Skåne och Munka-Ljungby.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Monica Frime/TT Spektra (2004-06-08): "Ragnar Skanåker 70 år". Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. HD.se. Läst 3 juli 2013.
  2. ^ "Kongo var en omtumlande tid" Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine., HD.se 2011-03-30.
  3. ^ Skanåker, Ragnar (24 september 2008). ”Ragnar Skanåker: Därför är vapenintresset sunt för hela samhället”. Newsmill. Arkiverad från originalet den 26 september 2008. https://web.archive.org/web/20080926023414/http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/24/darfor-ar-skytteintresset-sunt-hela-samhallet. 
  4. ^ Järrel, Henrik S. (2003). ”åldersdiskriminering inom idrotten”. Skriftlig fråga 2003/04:1392 (Stockholm: Sveriges Riksdag). https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/aldersdiskriminering-inom-idrotten_GR111392. Läst 11 december 2018. 
  5. ^ "Ragnar Skanåker". NE.se. Läst 3 juli 2013.
  6. ^ ”Skanåker, K Ragnar”. Vem Är Det. 1993. sid. 1005. https://runeberg.org/vemardet/1993/1005.html 
  7. ^ Vem Är Det 1997. Norstedts. 1996. sid. 1023–1024 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Skanåker, Ragnar (2012). Nio OS – nästan. Munka-Ljungby: Egen utgivning 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ragnar_Skanåker&oldid=54229698”