Olympiska sommarspelen 1992

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olympiska sommarspelen 1992
Olympic flag.svg
Grenar 257 grenar i 28 sporter
Deltagare
Nationer 169
Aktiva 9 356
Män 6 652
Kvinnor 2 704
Värdskap
Arena Estadi Olímpic Lluís Companys
Öppningsceremoni 25 juli 1992
Spelen öppnades av Kung Juan Carlos I av Spanien
Läste deltagarnas ed Luis Doreste Blanco, segling
Läste funktionärernas ed Eugeni Asencio, vattenpolo
Elden tändes av Antonio Rebollo, bågskytte, paralympics
Avslutningsceremoni 9 augusti 1992

Olympiska sommarspelen 1992 var de tjugofemte moderna olympiska spelen och hölls i Barcelona i Spanien. IOK-presidenten Juan Antonio Samaranchs hemstad Barcelona valdes ut i konkurrens med Paris, Belgrad, Amsterdam, Brisbane och Birmingham. Det var meningen att Freddie Mercury skulle sjunga sin låt "Barcelona" med Montserrat Caballé, men han dog året innan i AIDS.

Kandidatur[redigera | redigera wikitext]

Barcelona, IOK:s tionde president Juan Antonio Samaranchs födelsestad, blev vald som värdstad på IOK:s nittioförsta kongress i Lausanne, Schweiz den 17 oktober 1986. De övriga städerna som ansökte om värdskapet var; Amsterdam, Belgrad, Birmingham, Brisbane och Paris.

Olympiska sommarspelen 1992 omröstningsresultat
Stad Nation Rond 1 Rond 2 Rond 3
Barcelona  Spanien 29 37 47
Paris  Frankrike 19 20 23
Brisbane  Australien 11 9 10
Belgrad  Jugoslavien 13 11 5
Birmingham  Storbritannien 8 8 -
Amsterdam  Nederländerna 5 - -

Noterbart[redigera | redigera wikitext]

  • Den handikappade bågskytten Antonio Rebollo tände den Olympiska elden genom att skjuta en brinnande pil i eldskålen.
  • Beslutet att tillåta professionella spelare att delta i turneringen i basket medförde att USA kunde ställa upp med det så kallade Dream Team – sannolikt det bästa basketlaget genom tiderna - med spelare som Michael Jordan, Magic Johnson och Larry Bird. Laget erövrade enkelt guldmedaljerna.
  • För första gången sedan 1960 tilläts Sydafrika att delta i de Olympiska spelen.
  • För första gången sedan 1972 bojkottade inget land de Olympiska spelen.
  • Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 deltog de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen med egna trupper. Resterande före detta sovjetrepubliker deltog med ett gemensamt lag som i medaljlistan benämndes EUN (efter franskans équipe unifiée, "det förenade laget").[1]
  • Erika Salumäe vann damernas cykelsprint. Hon blev därmed Estlands första kvinnliga OS-vinnare. Hon vann grenen även 1988, då representerande Sovjetunionen.
  • Diskuskastaren Romas Ubartas (vinnare på 65,12) tog Litauens första OS-guld någonsin.
  • Sönderfallet av Jugoslavien medförde att tre nya länder debuterade i spelen nämligen Kroatien, Slovenien och Bosnien och Hercegovina. Deltagare från det resterande Jugoslavien fick ej delta under Jugoslaviens namn utan fick lov att delta under OS-flaggan som oberoende deltagare.
  • Vitalij Sjtjerbo från Vitryssland erövrade inte mindre än sex guldmedaljer i gymnastik, varav fem individuella, vilket tangerade Eric Heidens dåvarande rekord för individuella guldmedaljer vid ett OS.
  • Badminton och baseboll upptogs som olympiska sporter och kanotslalom återvände efter en 20-årig paus. Judo för damer fick också olympisk premiär.
  • Zhang Shan från Kina (seger i skeetskytte) var första kvinna att vinna en mixad skyttegren. Hon blir också den enda, eftersom inga mixade skyttegrenar tillåtits efter 1992 års OS.
  • En av de tyska guldmedaljörerna i landhockey, Andreas Keller, tillhör en riktig hockey-familj. Farfar Erwin tog silver vi 1936, och fadern Carsten tog guld vid 1972.
  • Derartu Tulu, segrare i friidrott på damernas 10 000 meter, var första kvinnliga afrikanska guldmedaljör utanför arabländerna och Sydafrika. Hon var också Etiopiens första kvinnliga OS-guldmedaljör.

Medaljfördelning[redigera | redigera wikitext]

Plac. Land Gold medal-2008OB.svg
Guld
Silver medal-2008OB.svg
Silver
Bronze medal-2008OB.svg
Brons
Totalt antal
medaljer
1  Oberoende staters samvälde 45 38 29 112
2  USA 37 34 37 108
3  Tyskland 33 21 28 82
4  Kina 16 22 16 54
5  Kuba 14 6 11 31
6  Spanien 13 7 2 22
7  Sydkorea 12 5 12 29
8  Ungern 11 12 7 30
9  Frankrike 8 5 16 29
10  Australien 7 9 11 27

Se även: Vinnare av medaljer i olympiska sommarspelen 1992

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Deltagande nationer[redigera | redigera wikitext]

Totalt deltog 169 länder i spelen 1992. Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Namibia och Slovenien debuterade vid dessa spel. Jemen deltog för första gången som en enad nation. Tyskland deltog för första gången sedan återföreningen som en nation och Sydafrika återkom till spelen efter avskaffandet av apartheidpolitiken. Fyra nationella olympiska kommittéer deltog inte i spelen, nämligen Afghanistan, Brunei, Liberia och Somalia.

Efter Sovjetunionens upplösning så deltog nästan alla de tidigare sovjetrepublikerna med ett gemensamt lag. De tre baltiska staterna deltog dock inte i det samarbetet och deltog med varsitt lag för första gången sedan spelen i Berlin 1936. På grund av upplösningen av och inbördeskriget i Jugoslavien deltog Bosnien och Hercegovina, Kroatien och Slovenien för första gången som självständiga nationer. Förbundsrepubliken Jugoslavien förbjöds att delta då landet hade FN-sanktioner mot sig, men jugoslaviska idrottare erbjöds ändå att delta som Oberoende olympiska deltagare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Unified Team". Sports-reference.com. Läst 28 juli 2013. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]