Ricinolja

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ricinolja eller laxerolja (latin Oleum ri'cini, engelska castor oil), är en fet olja som erhålls ur fröna från ricinväxten Ricinus communis. Den har framställts fabriksmässigt i stor skala i Indien med flera länder, samt flera västländer. Ricinolja används som skönhetsmedel, smörjolja och laxermedel.

Ricinolja bereds genom att ricinväxtens frön skalas, och kärnorna krossas och kallpressas. Genom varmpressning eller direkt urkokning med vatten erhålls särskilt i Ost- och Västindien sämre olja, som inte används i medicin. För att befria oljan från giftiga proteiner (ricin) urkokas den med vatten eller löses i alkohol, varpå lösningen upphettas i hermetiskt slutna kärl och uttvättas med kokande vatten, som sedan genom uppvärmning avlägsnas.

Ricinoljan har länge varit ett allmänt använt laxermedel, som i dos av 1-2 matskedar i regel efter några timmar ger en säker avförande verkan. Internationellt är ricinoljan fortfarande i betydande användning som laxermedel, medan det i Sverige inte längre är ett förstahandsmedel, även om det finns till receptfri försäljning på apoteket. Många sätt att underlätta oljans intagning förekom, men den enklaste och lättaste metoden var, enligt ofta bekräftad erfarenhet, att genom omröring fullständigt inmänga en matsked olja i en kopp kokhet mjölk till ett slags emulsion som, egendomligt nog, har både utseende och smak av havresoppa. I små doser, 1 tesked varannan timme, är ricinoljan ett beprövat men föråldrat medel mot diarré.

Ricinolja har goda smörjande egenskaper. Den används därför ibland i maskiner och högt trimmade motorer där det ställs höga krav på smörjningen. En nackdel är dock att oljan kan vara aggressiv för vanliga tätningsmaterial, membran med mera och att det i sådana fall kan vara nödvändigt att materialet i tätningarna är naturgummi. En annan nackdel är att ricinoljan kletar ner omgivningen och kräver rengöring efter användning. I många fall har moderna syntetoljor övertagit ricinoljans roll.

På senare år har oljan genom Internet snabbt fått rykte om sig att den stimulerar hårväxten (på huvudet), vilket dock har avfärdats som ett påstående utan några som helst belägg. [1]

Ricinolja är tjockflytande, färglös eller endast svagt gulaktig, klar och genomskinande samt saknar lukt. Smaken är fet och mild. För äldre och eventuellt härsken ricinolja kan dock smaken vara rivande samt för de allra flesta mycket obehaglig. Vid -17 °C eller -18 °C stelnar ricinoljan, men blir redan vid 0 °C kornig. Med salpetersyrlighet ger oljan efter några timmar fast, ljusgult elaidin. Den löses i alkohol samt 1-3 delar sprit vid +50 °C. Oljan bör förvaras i väl slutna flaskor, mörkt och svalt.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ricinolja, 1916.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.aftonbladet.se/sofismode/salongen/article14162652.ab