Peterskyrkan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 41°54′08″N 12°27′12″Ö / 41.90222°N 12.45333°Ö / 41.90222; 12.45333

Uppslagsordet ”Sankt Peterskyrkan” leder hit. För andra betydelser, se Sankt Peterskyrkan (olika betydelser).
Peterskyrkan
Kyrkobyggnad
Kyrkans fasad
Kyrkans fasad
Land Vatikanstaten
Religion Romersk-katolska kyrkan
Uppförd 1506–1626
Arkitekt Donato Bramante
Antonio da Sangallo d.y.
Michelangelo
Vignola
Giacomo della Porta
Carlo Maderno
Giovanni Lorenzo Bernini
Peterskyrkans fasad med dess krönande statyer föreställande Kristus, elva apostlar samt Johannes Döparen. I vänster bildkant aposteln Paulus.
Högaltarrummet med Berninis 29 meter höga bronsbaldakin.
Snitt och planritning från 1904.

Peterskyrkan (italienska: Basilica di San Pietro in Vaticano, latin: Basilica Sancti Petri) är en kyrkobyggnad belägen i Vatikanstaten i Rom och katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden omkring år 64 e.Kr. och som antas ha blivit begravd på denna plats. Confessio, det nedsänkta utrymmet framför högaltaret, skapades av Carlo Maderno för att behålla direkt kontakt med Petrus grav. I kupolen står ett citat ur Matteusevangeliet 16:18–19 på latin: Tu es Petrus et super hanc petram aedificabo ecclesiam meam et tibi dabo claves regni caelorum., "Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min kyrka; Jag skall giva dig himmelrikets nycklar.". Peterskyrkan är en av Roms fyra patriarkalbasilikor.

Basilikans grundsten lades den 18 april 1506, och 120 år senare, den 18 november 1626, kunde påve Urban VIII inviga den. Den nuvarande Peterskyrkan är belägen på platsen för ett litet oratorium uppfört av påve Anacletus I (79–91) på den vatikanska kullen. Detta oratorium ersattes på 320-talet av den av Konstantin den store uppförda fornkristna basilikan, vilken konsekrerades av påve Silvester I den 18 november 326. Kyrkobyggnaden fullbordades dock inte förrän under senare delen av kejsar Constans regeringstid (337–350).

I mitten av 1400-talet var vissa delar av kyrkan nära nog fallfärdiga och i stort behov av restaurering, vilket påbörjades av Nicolaus V (1447–1455). Julius II (1503–1513) ansåg emellertid att basilikan var i så dåligt skick att en rivning var påkallad. Julius uppdrog åt Donato Bramante att rita en ny kyrkobyggnad för att ersätta den gamla.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Peterskyrkan var otvivelaktigt världens största kyrka mellan 1626 och 1989. Från 1990 anses i vissa sammanställningar Notre-Dame de la Paix i Elfenbenskusten vara större, men det är tveksamt om den verkligen kan sägas vara det – antalet potentiella sittplatser i Notre-Dame de la Paix är till exempel bara en tredjedel av Peterskyrkans. När beräkningar av ytan har gjorts har i Notre-Dame de la Paixs fall även byggnader som inte hör till själva kyrkobyggnaden räknats med, något som inte gjorts i beräkningar av Peterskyrkans yta.[1] Kyrkan är 132,5 meter hög och ytan på insidan är 15 160 m² stor så att teoretisk 60 000 människor samtidig har plats. Långhuset har en längd av 187 m och är 27,50 m bred. Tvärskeppets mått i bredden är 138 meter.

I Peterskyrkans inre finns cirka 800 kolonner, 390 kolossala skulpturer som är framställda av travertin från Tivoli, Carraramarmor eller brons samt 45 altare.

Ingången från portiken till kyrkan utgörs av en bronsdörr skapad av arkitekten Filarete (cirka 1400–1469). Porta santa, italienska för "Den heliga porten", som ligger bredvid huvudentrén, öppnas endast under jubelårpilgrimer går genom den. Jubelår firas vart 25:e år och syftar till att troende skall få förlåtelse, samt vart 50:e år då man högtidlighåller Jesu död. Traditionsenligt knackar påven på dörren med en bronshammare på julnatten, den låses upp och är öppen ett drygt år, till nästa års trettondag. Senast var Porta santa således öppen från julnatten 1999 till trettondagen 2001.

I varje av de fyra huvudkolonnerna som bär den stora kupolen över högaltaret finns en nisch och i dessa står 4,5 meter höga helgonskulpturer som föreställer Veronica, Helena, Longinus och Andreas. Dessa figurer syftar på reliker som förvaras eller förvarades i Peterskyrkan: Veronicas svetteduk, en bit av det heliga korset, den heliga lansen och Andreas huvud (finns sedan 1964 i Patras).

I kyrkan finns bland annat Berninis högaltare, vid vilket endast påven får celebrera mässan samt Michelangelos mästerverk, skulpturen Pietà (1499), som föreställer Jungfru Maria med den döde Jesus i sitt knä. Drottning Kristina ligger begravd i de vatikanska grottorna under Peterskyrkan.

Peterskyrkan är ett veritabelt "konstmuseum" med alla sina målningar, skulpturer, stuckaturer och mosaiker. I korsmitten förvaras kostbara reliker, bland annat en del av Kristi kors. Interiören hyser även ett antal påvegravar.

Kupolen består av två skikt och är den största fribärande byggnaden av tegelsten i världen. Den har en diameter av 42,34 meter (86 cm mindre än kupolen över Pantheon men med 43,20 meter högre än denna) och bärs av fyra femkantiga kolonner med en "diameter" av cirka 24 meter. Till kupolens lanternin går 510 trappsteg (eller bara 320 om besökaren innan använder hissen till takterrassen). Från lanterninen erbjuds utsikten över Vatikanens kullar, Petersplatsen och övriga delar av Rom.

Byggnadshistoria i korta drag[redigera | redigera wikitext]

Den nuvarande kyrkan påbörjades 1506 och invigdes 120 år senare, 1626. Under nästan hundra år pågick diskussioner om vilken grundplan Peterskyrkan slutligen skulle ha. Vissa arkitekter förordade det grekiska korset, medan andra föreslog det latinska korset. Flera kända arkitekter har satt sitt avtryck på kyrkan: Bramante, Rafael och Michelangelo. Det var dock Carlo Maderno som fick sista ordet, då han ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet.

Den 18 november firas i Romersk-katolska kyrkan Petrus- och Paulusbasilikornas invigningsdag, d.v.s. Peterskyrkan och San Paolo fuori le Mura.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Peterskyrkan besöks av cirka 20 000 människor per dag,[2] vilket gör den till en av de mest besökta byggnaderna i världen. Som skydd mot terroristattacker finns omfattande kontroller med ett flertal slussar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lees-Milne, James, Saint Peter's: the story of Saint Peter's basilica in Rome. London: Hamish Hamilton 1967.
  • Tylenda, Joseph N., The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minnesota: The Liturgical Press 1993. ISBN 0-8146-5016-3

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Guardian. 17 juni 2004
  2. ^ ”Cleaning St. Peter's no easy feat”. Canada.com 5 juli 2008. (Webbåtkomst 2009-04-18.)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Webster, Maud (2010). ”Reliker gav Rom ny makt”. Populär historia (nr. 6): sid. s. 42-46. ISSN 1102-0822. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]