Salix acmophylla

	Salix acmophylla; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Kärlväxter; Tracheophyta
Klass	Tvåhjärtbladiga blomväxter; Magnoliopsida
Ordning	Malpigiaordningen; Malpighiales
Familj	Videväxter; Salicaceae
Släkte	Viden; Salix
Art	Salix acmophylla
Vetenskapligt namn
	§ Salix acmophylla
Auktor	Boiss.
Synonymer
	Salix pseudosafsaf A. Camus & Gomb.; Salix persica Boiss.; Salix octandra Delile ex Aitch.; Salix louisii Camus & Gombault; Salix glaucophylla Anderss.; Salix dinsmorei Enander ex Post; Salix dealbata Anderss.; Salix daviesii Boiss.; Salix basraensis Toepffer; Salix acmophylla var. russanovii A. Skvortsov; Pleiarina dealbata (Anderss.) N. Chao & G.T. Gong; Pleiarina acmophylla (Boiss.) N. Chao & G.T. Gong

Salix acmophylla^[2] är en videväxtart som beskrevs av Pierre Edmond Boissier. Salix acmophylla ingår i släktet viden, och familjen videväxter.^[3]^[4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[3]

Arten förekommer i Mellanöstern och västra Asien från Sinaihalvön till Pakistan och Afghanistan. Enskilda populationer finns på Arabiska halvön. Växten hittas vanligen i galleriskogar, wadi, vid diken eller i oaser.^[1]

För beståndet är inga hot kända. Växten är i lämpliga habitat vanlig förekommande. IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c] Lansdown, R.V. 2013 Salix acmophylla . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 1 maj 2024.
^ Boiss., 1846 In: Diagn. ser. 1, 7: 98
^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (1 maj 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16756480. Läst 26 maj 2014.
^ ”World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318221109/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/. Läst 20 augusti 2014.