Sam Larsson (politiker)

Sam Larsson
	Sam Larsson
	;
	Sveriges socialminister
	Tid i befattningen; 7 juni 1930–24 september 1932
Statsminister	Carl Gustaf Ekman (1930–1932); Felix Hamrin (1932)
Företrädare	Sven Lübeck
Efterträdare	Gustav Möller
Ledamot av Första kammaren i Sveriges riksdag
	Mandatperiod; 1933–1945
Valkrets	Västernorrlands läns och Jämtlands läns valkrets
Uppdrag i riksdagen
	Ledamot i andra lagutskottet (1933–1937); Ledamot i utrikesutskottet (1938–1944)
Född	30 september 1883; Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län
Död	24 december 1945 (62 år); Ulriksdal, Solna församling, Stockholms län
Nationalitet	Svensk
Politiskt parti	Frisinnade folkpartiet (före 1935); Folkpartiet (1935–1945)
Utbildning	Uppsala universitet
Yrke	Ämbetsman, politiker
Ministär	Ekman II; Hamrin

För fotbollsspelaren, se Sam Larsson (fotbollsspelare).

Axel Samuel (Sam) Emanuel Larsson, i riksdagen kallad Larsson i Ulriksdal, född 30 september 1883 i Uppsala, död 24 december 1945 i Ulriksdal, Solna, var en svensk ämbetsman och politiker (folkpartist). Han var Sveriges socialminister 1930–1932.^[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter mogenhetsexamen 1904 studerade Larsson statsvetenskap vid Uppsala universitet, där han blev fil. kand. 1910. Han gjorde därefter karriär i olika ämbetsverk, bland annat som föreståndare för Järnvägsstyrelsens statistik 1915 och byråchef i Kontrollstyrelsen från 1920. Han var landstingsman för Stockholms län 1918–1926 samt från 1939.

Åren 1930–1932 var han socialminister i C.G. Ekmans andra regering och Felix Hamrins regering, och fick i denna befattning hantera flera svåra sociala problem som framkallats genom den ekonomiska depressionen. Han kom även att få kritik, särskilt från vänsterhåll, för sin roll i de så kallade Ådalshändelserna i maj 1931, då han som högste ansvarige (motsvarande inrikesminister) tagit beslutet att inkalla militären för att skydda strejkbrytarna i Ådalen.^[2] Därefter var han tillförordnad chef för Kontrollstyrelsen 1933–1934 och generaldirektör för Riksförsäkringsanstalten från 1935. Han anlitades i ett stort antal statliga utredningar.

Larsson var riksdagsledamot i första kammaren 1933–1945 för Västernorrlands läns och Jämtlands läns valkrets och tillhörde Frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp Frisinnade folkpartiet, efter återföreningen 1935 ersatt av Folkpartiet. I riksdagen var han bland annat ledamot i andra lagutskottet 1933–1937 och i utrikesutskottet 1938–1944. Han var också ordförande i Folkpartiets förstakammargrupp 1938–1944.

Som riksdagsledamot engagerade han sig bland annat i socialpolitiska frågor. Han tillhörde särskilda utskottet för krisfrågorna vid 1933 års riksdag. Larsson studerade ingående rusdryckslagstiftningen i olika länder och deltog verksamt i kampen mot spritsmugglingen. Han var ordförande i 1932 års arbetslöshetsförsäkringskommitté.^[1]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Sam Larsson var son till akademivaktmästaren Carl Axel Larsson och Vilhelmina Katarina, född Grandin. Han gifte sig 1914 med Karin Ingeborg Elmén.^[3]

Sam Larsson var aktiv i Templarorden.