Schupo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Poliskonstapel i Schutzpolizeis karaktäristiska tschakå.
SchuPo i Bremen inspekteras 1937 av chefen för Orpo Kurt Daluege
SchuPo-enhet på marsch i Frankrike 1940
Vaktpost från SchuPo i Katowice, Polen 1939

Schupo är den tyska förkortningen för Schutzpolizei, ordningspolis. Denna artikel behandlar Schutzpolizei des Reiches, Nazitysklands ordningsstatspolis, som sorterade under Orpo (Ordnungspolizei). SchuPo verkade huvudsakligen i medelstora och större städer. Till SchuPo hörde den patrullerande polisen, den kasernerade polisen, trafikpolisen, polisrytteriet, sjöpolisen och polisflyget.

Statliga polisförvaltningar[redigera | redigera wikitext]

I de städer som föll under SchuPos ansvarsområde utövades både kretspolismyndigheten och den lokala polismyndigheten av den lokala statliga polisförvaltningen som ansvarade för Schupo, Kripo och Verwaltungspolizei.[1]

Stad Statlig polisförvaltning Polismyndighetschef
Liten stad Polizeiamt Det lokala lantrådet (kretslandshövdingen) var polismyndighetschef. Under honom lydde en polischef, som var en polisförvaltningstjänsteman med grad som Polizeirat eller Polizeioberinspektor.
Liten stad Polizeiamt Saknade egen myndighetschef; var underställd myndighetschefen vid en närliggande polisförvaltning. Under honom lydde en polischef, som var en polisförvaltningstjänsteman med Polizeirats grad.
Mellanstor stad Polizeidirektion En polisförvaltningstjänsteman med Polizeidirektors grad.
Stor stad Polizeipräsidium En polisförvaltningstjänsteman med Polizeipräsidenst grad.

Lokal polisorganisation[redigera | redigera wikitext]

Inom varje statlig polisförvaltning fanns det ett ordningspoliskommando, (Kommando der Schutzpolizei) under en Kommandeur der Schutzpolizei (KdSch).

I kommandostaben fanns följande sektioner.[2]

  • Adjutantur - central expedition
  • Abt. la - planering, utbildning, insatser
  • Abt. Ib - materiel och underhållstjänst
  • Abt Ic - säkherhets- och underrättelsetjänst
  • Abt. II - personal
  • Abt. Registratur - registrator och arkiv
  • Abt.K - fordonstjänst
  • Abt. LS - civilförsvar
  • Abt. Feuerschutzpolizei - yrkesbrandkårer
  • Abt. N - sambandstjänst
  • Abt. SAN - sjukvårdstjänst
  • Abt. WE - världsåskådlig fostran (dvs. nazistpropaganda)
  • Abt. IV - kassa, bokföring, byggnader, förläggningar

Tjänstegrenar[redigera | redigera wikitext]

Patrullerande polisen[redigera | redigera wikitext]

Under kommandostaben fanns en territoriell organisation för den patrulleranden polisen (Einzeldienst) bestånde av polisgrupper, polisavsnitt och vaktdistrikt (polisstationer).[3]

  • Polizeirevier = vaktdistrikt (20 - 40 polismän, med en befolkning om 20-30 000 personer).
  • Polizeiabschnitt = polisavsnitt (fem eller flera vaktdistrikt).
  • Polizeigruppe = polisgrupp (tre-fem polisavsnitt; endast i Berlin, Wien och Hamburg).

Kasernerade polisen[redigera | redigera wikitext]

Den kasernerade polisen, Kasernierte polizei, var en föregångare till dagens tyska Bereitschaftspolizei. De fanns i vanligen kompanistora förband (Hundertschaften) i de större städerna. De fungerade som rörlig reserv för den patrullerande polisen. Under kriget bildade den kasernerade polisen kärnan i ordningspolisens fältförband (regementen och bataljoner) som uppsattes för tjänstgöring i de ockuperade länderna och i arméns etappområden.[4]

Piketpolis (Motorisierte Uberfallkommandos) i ständig beredskap fanns vid varje ordningspoliskommando. De var utrustade med lätta kulsprutebeväpnade pansarbilar. Under kriget tjänstgjorde de även i det ockuperade Västeuropa, där de användes för att slå ned antityska demonstrationer, och i Slovenien för att hålla alpvägarna öppna och bekämpa motståndsrörelsen.[5]

Under kriget tillkom polisiära bevakningsbataljoner, Polizei-Wachbataillone, vilka bestod av inkallad personal i femtioårsåldern, som var för gamla för att inkallas till Wehrmacht, men fortfarande tjänstepliktiga i hemorten. Varje bataljon bestod av 350-500 man och det fanns 3-4 bataljoner i varje militärområde (Wehrkreis). De var beväpnade med gevär och ett fåtal lätta kulsprutor. Huvuduppgiften var ordningshållning och trafikreglering i samband med civilförsvarsinsatser i orter som utsattes för allierade bombanfall.[6]

Trafikpolisen[redigera | redigera wikitext]

Femtioen särskilda trafikpolisenheter (Motorisierte Verkehrsbereitschaften) bildades 1937 för att sköta trafikövervakningen i de större städerna. Nazitysklands utvidgning ledde sedan till att fler sådana enheter tillkom i de införlivade områdena. Trafikpolisen var utrustade med patrullbildar, patrullmotorcyklar och ledningsfordon. I städer med över 200 000 invånare fanns det även särskilda olycksfallskommandon (Verkehrsunfallbereitschaften) utrustade med specialfordon för trafikolycksfall. 1941 bildades ett Motorisierte Verkehrskompanie z.b.V. vars uppgift var att se till att de krigstida biltrafikbestämmelserna efterlevdes, dvs. körtillstånd, ransoneringar och annat. Dess fem plutoner var verksamma i hela riket.[6]

Sjöpolisen[redigera | redigera wikitext]

Wasserschutzpolizei (SW) war en sjöpolis med ansvar för de inrikes vattenvägarna och kustsjöfarten. Den fungerade även som hamnpolis. SW hade sitt ursprung i Reichswasserschutz och absorberade 1937 sjöfartspolisen (Schiffartzpolizei) och hamnpolisen.[7] SW utgjorde en egen tjänstegren (Sonderdienstzweig) av SchuPo. Under kriget bildade personal kommenderad från SW grunden för marinens krigspolis, Marineküstenpolizei.[8]

Den lokala SW i Berlin var underställd polispresidenten i Berlin som ett eget polisavsnitt, SW-Abschnitt Berlin. Polisavsnittet bestod av två SW-Reviere (vaktdistrikt), två direkt under avsnittet lydande sjöpolisstationer (SW-Wachen) och två direktunderställda sjöpolisposteringar (SW-Posten).[8]

Polisrytteriet[redigera | redigera wikitext]

Polisrytteriet fanns antingen som avdelta enheter eller ingående i enheter som även bestod av fotpatruller. Den grundläggande enheten var Polizei-Reiterstaffeln (ryttartroppar). I Berlin, Königsberg, Stettin, Breslau och Gleiwits fanns det 1938 avdelt polisrytteri om vardera tre troppar. I övriga städer med polisrytteri ingick ryttartropparna i kombinerade enheter. Under kriget ingick polisrytteriförband av bataljons- och regementsstorlek i ordningspolisens fältförband.[9]

Polisens signalväsende[redigera | redigera wikitext]

Polizei-Nachrichtenstaffeln var den lokala komponenten i polisens signalväsende med dygnetruntberedskap. Som signalmedel användes både radio, telefoni och telex på egna linjer skilda från de allmänna. Efter vägarna och i de större städerna fanns mobila radiostationer, tillhörande särskilda Nachrichtenbereitschaften. Under kriget ingick polissignalkompanier i ordningspolisens fältförband.[9]

Polisflyget[redigera | redigera wikitext]

Sedan första världskriget hade det funnits ett polisflyg i Tyskland. Dess uppgift var gränsövervakning, väg- och sjötrafikövervakning, skogsbrandflyg, kurirflyg samt sambandsflyg. 1940 fanns det en polisflygavdelning (Polizeifliegerabteilung) med nio flygplan, av vilka de flesta fanns i Berlin eller i Polen. Polisflygavdelningen överfördes i juli 1942 till Luftwaffe, och ombildades till Fliegergeschwader z.b.V. 7.[10]

Personal[redigera | redigera wikitext]

Anställning och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Polismän[redigera | redigera wikitext]

För att bli anställd som polisaspirant krävdes före kriget:[11]

  • Tyskt medborgarskap
  • Straffrihet
  • Inte kortare än 170 cm
  • Genomförd värnplikt som gruppchef eller fyra års anställning vid SS-Verfügungstruppe.
  • Ålder 20-25 år.
  • Ogift
  • Godkända fysiska och mentala prov. Ett idrottsmärke var en merit.
  • Medlemskap i nazistpartiet.
  • SS-kvalifikationer, dvs. godkänd läkarundersökning av en SS-läkare samt godkänd arisk härstamning genom släktforskning genomförd av SS, intelligens- och allmänbildningstest.

Polismannautbildningen gavs vid särskilda polisutbildningskompanier.[12]

Polisofficerare[redigera | redigera wikitext]

Polisofficerare rekryterades huvudsakligen från SS egna officersskolor i Bad Tölz, Braunschweig och Klagenfurt. För övriga officersaspiranter fanns samma grundläggande krav som för polismännen. Dessutom måste de ha avlagt studentexamen och blivit antagna som SS-aspiranter. Polisofficersutbildningen gavs vid polisofficersskolorna i Berlin-Köpenick och i Fürstenfeldbruck.[13]

Anställningsvillkor[redigera | redigera wikitext]

Befordran[redigera | redigera wikitext]

För polismännen ägde befordran rum genom reglerad befordringsgång. En Wachtmeister blev Oberwachtmeister tidigast efter sex års och Revieroberwachtmeister efter sju års anställning. Efter tolv års anställning erhölls ordinarie tjänst i graden Hauptwachtmeister. Efter 16 års anställning kunde urvalsbefordran till Meister äga rum. Som Meister kunde efter genomgången befälsskola urvalsbefordran ske till Revierleutnant och senare Revieroberleutnant. Som sådan kunde man efter fem år i graden och lägst 50 levnadsår bli Revierhauptmann.[14]

Befordran för officerare var beroende av skicklighet och tjänsteålder. För att bli Hauptmann krävdes en skriftlig tjänsteexamen. Befordran till Major krävde genomgången tre månades befordringskurs vid en polisofficersskola. En särskild skola för ordningspolisens generalstabsutbildning fanns i Dresden.[13]

Grader och löner[redigera | redigera wikitext]

Lönegrad Årslön 1938
Reichsmark (RM)
(grundlön utan
tillägg)
Unterführer Führer Motsvarande grad i SS (Armén) [15]
A8c5 1536 Rottwachtmeister SS-Rottenführer (Obergefreiter)
A8c4 1920 Wachtmeister SS-Unterscharführer (Unteroffizier)
A8c3 2040 Oberwachtmeister SS-Scharführer (Unterfeldwebel)
A8c2 2160-2340 Revieroberwachtmeister SS-Oberscharführer (Feldwebel)
A8a 2 000-3 000 Hauptwachtmeister SS-Hauptscharführer (Oberfeldwebel)
A7a 2 350-3 500 Meister SS-Sturmscharführer (Stabsfeldwebel)
A5b 2 300-4 200 Obermeister
senare
Revierleutnant
SS-Untersturmführer (Leutnant)
A4e 2 800-4 600 Leutnant SS-Untersturmführer (Leutnant)
A4e 2 800-4 600 Oberleutnant SS-Obersturmführer (Oberleutnant)
A4c2 2 800-5000 Inspektor
senare
Revieroberleutnant
SS-Obersturmführer (Oberleutnant)
A4c1 2 800-5 300 Revierhauptmann SS-Hauptsturmführer (Hauptmann)
A3b 4 800-7 000 Hauptmann SS-Hauptsturmführer (Hauptmann)
A2c2 4 800-8 400 Major
Major der Polizei shoulderboard.gif
SS-Sturmbannführer (Major)
A2b 7 000-9 700 Oberstleutnant
Oberstleutnant der Polizei shoulderboard.gif
SS-Obersturmbannführer (Oberstleutnant)
A1a 8 400-12 600 Oberst
Oberst der Polizei shoulderboard.gif
SS-Standartenführer (Oberst)
B7a 16 000 Generalmajor
Generalmajor der Polizei shoulderboard.gif
SS-Brigadeführer (Generalmajor)
B4 19 000 Generalleutnant
Generalleutnant der Polizei Shoulderboard.gif
SS-Gruppenführer (Generalleutnant)
B3a 24 000 General
General der Polizei shoulderboard.gif
SS-Obergruppenführer (General)

Källa:[16]

  • Medellönen för en industriarbetare var 1939 1459 RM per år.[17]
  • Medellönen för en privatanställd tjänsteman var 1939 2772 RM per år.[18]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 12.
  2. ^ The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 17, 20.
  3. ^ The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 20.
  4. ^ U.S. War Department Technical Manual, TM-E 30-451: Handbook on German Military Forces, s. 202.
  5. ^ The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 23.
  6. ^ [a b] The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 21.
  7. ^ Gordon Williamsson, World War II German Police Units (2006), sid. 19
  8. ^ [a b] http://www.hedram.de/WSP/1945/geschichte1945.htm
  9. ^ [a b] The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 22.
  10. ^ http://www.wiki.luftwaffedata.co.uk/wiki/index.php?title=Fliegergeschwader_z.b.V._7 2011-02-18.
  11. ^ The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 101.
  12. ^ Ibidem
  13. ^ [a b] The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 102.
  14. ^ The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 101-102.
  15. ^ Andrew Mollo, Uniforms of the SS, vol. 5: "Sicherheitsdienst und Sicherheitspolizei 1931-1945" (London: Windrow & Green, 1992), s. 51
  16. ^ The German Police (Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force: Evaluation and Dissemination Section (G-2), 1945), s. 101, 103.
  17. ^ http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Soldat/Besoldung.htm
  18. ^ Ibidem

Se även[redigera | redigera wikitext]