Schweiz och Europeiska unionen

Relationer mellan EU och Schweiz

EU	Schweiz

Relationen mellan Schweiz och Europeiska unionen grundar sig på bilaterala avtal mellan de båda parterna.

Schweiz ingår inte i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eftersom det avvisades i en folkomröstning 6 december 1992. Schweiz hade 1992 ansökt både om EES-avtal och EU-medlemskap (26 maj 1992) och påbörjat förhandlingar om EES-avtal vilket avbröts efter folkomröstningen.

Schweiz har genom separata avtal förhandlat till sig motsvarande samarbete inom vissa områden. De inkluderar bland annat fri rörlighet för personer, inklusive Schengensamarbetet, fri rörlighet på arbetsmarknaderna, tekniska handelshinder, och offentliga inköp. Schweiz måste i praktiken följa många EU-direktiv (utan att kunna påverka deras utformning) som har med handel och handelsvaror att göra, och får tullfrihet, ungefär som för Norge. De viktigaste avtalen trädde i kraft 2002.

Landet har fler undantag än vad EES skulle innebära och har ansetts ha större möjligheter att avstå från att införa EU-direktiv än EES-länder. EU har dock rätt att säga upp avtalet ("giljotinregeln"), vilket även Schweiz har. Schweiz har på grund av denna regel i princip inte vägrat införa någon ny EU-regel. En kontroversiell regel som Schweiz införde efter ja i en folkomröstning 8 februari 2009 (efter hot från EU om att säga upp avtalen) var att ge rumäner och bulgarer full rätt att arbeta i Schweiz från 2014.

Schweiz ingår i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), där även Island, Liechtenstein och Norge ingår, vilket ger frihandel mellan dessa länder, även om EFTA efter ländernas avtal med EU, och efter Sveriges, Finlands och Österrikes EU-medlemskap blivit mindre betydelsefullt.

Se även

• Europeiska frihandelsområden

Litteratur

Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 114/6 den 30 april 2002 (innehåller avtalstexten)