Siegfried Lenz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Siegfried Lenz 1969

Siegfried Lenz är en tysk författare, född 17 mars 1926 i Lyck i Masurien, Ostpreussen, som fram till krigsslutet tillhörde Tyskland. Under andra världskriget blev han inkallad till flottan. Lenz deserterade kort före krigsslutet, gick under jorden i Danmark och kom 1945 i brittisk krigsfångenskap.

Efter frigivning studerade Lenz filosofi och litteraturvetenskap i Hamburg. År 1948 började han publicera noveller i tidningar och tidskrifter som var präglade av den amerikanska berättartraditionen. År 1950-51 var Lenz redaktör för tidningen Die Welt. År 1951 skrev han sin första roman Det var hökar i luften. Efter publiceringen av denna levde han som fri författare i Hamburg och på den danska ön Als. Lenz var också medlem i författargruppen Gruppe 47 och engagerade sig, tillsammans med Günter Grass, för förbundskansler Willy Brandts "Ostpolitik". År 1968 kom hans litterära genombrott med romanen Tysktimmen (Deutschstunde). Han har också blivit internationellt känd för sina noveller, till exempel i samlingen Så öm var Suleyken (So zärtlich war Suleyken). Lenz böcker handlar mest om människor som befinner på defensiven, oftast sorgliga berättelser som leder fram till ett tröstande slut. Huvudpersonerna är enslingar som är väldigt melankoliska men också utstrålar optimism. Berättelserna handlar oftast om förhållandet mellan gammal och ung, dåtid och nutid.

Hittills har Siegfried Lenz skrivit 14 romaner, 13 novellsamlingar, fyra teaterpjäser, tre essäer och en barnbok. Han är en av de främsta tyska författarna både under efterkrigstiden och i nutiden och många av hans verk har blivit prisbelönta och filmatiserade. Sedan 2003 är Lenz gästprofessor på Heinrich-Heine-universitetet i Düsseldorf. Han var en av de 100 författare i världen som fick uppdraget av en norsk branschorganisation att rösta fram världens bästa bok.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

(översättning av Brita Edfelt, om inte annat anges)

  • Fyrskeppet och andra berättelser (Das Feuerschiff) (Tiden, 1967)
  • Tysktimmen (Deutschstunde) (Norstedt, 1970)
  • Förebilden (Das Vorbild) (Norstedt, 1975)
  • Vågorna på Balatonsjön och andra berättelser (PAN/Norstedt, 1977)
  • Förhistorien (Heimatmuseum) (Norstedt, 1982)
  • Förlusten (Der Verlust) (Norstedt, 1985)
  • Exercisplatsen (Exerzierplatz) (Norstedt, 1987)
  • Ett krigsslut (Ein Kriegsende) (Bakhåll, 1990)
  • Klangprovet (Die Klangprobe) (Norstedt, 1992)
  • En tyst minut (Schweigeminute) (översättning: Jörn Lindskog) (Thorén & Lindskog, 2010)
  • Vilken teater! (Landesbühne) (översättning: Jörn Lindskog) (Thorén & Lindskog, 2011)

Spridda Lenzstycken på svenska [1][redigera | redigera wikitext]

  • "Uppgivelse" (översättning Sigrid Kahle). I antologin Tal under galgen (Wahlström & Widstrand, 1962), s. 89-99
  • "Under kärlekens tak" (översättning Lars Bjurman). I dagstidningen Svenska dagbladet, 29 juli 1962
  • "Den likgiltige" (översättning Karin Löfdahl). I dagstidningen Svenska dagbladet, 23 aug 1964
  • "Också ett bekymmer ...". I tidskriften Tidsspegel, 1982: nr 6, s. 15-18

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]


Referensfel: <ref>-taggar finns, men ingen <references/>-tagg hittades