Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet

Från Wikipedia

Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Wikipedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Wikipedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. Motivering: motivering saknas

Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei
Partiledare	Karl Harrer (1919) Anton Drexler (1919–1921) Adolf Hitler (1921–1945)
Grundat	5 januari 1919
Politisk ideologi	Nationalsocialism
Färg(er)	Röd, svart och vit

Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, ( Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (info), förkortat NSDAP), var ett politiskt parti i Tyskland mellan 1919 och 1945. Partiet var tidigare känt som Tyska arbetarpartiet (DAP) innan namnet ändrades 1920. Partiets sista ledare, Adolf Hitler, utsågs till rikskansler av Paul von Hindenburg 1933. Hitler etablerade snabbt en totalitär regim^[1][2][3][4] känd som tredje riket.

Den nazistiska ideologin påpekade demokratins misslyckande, misslyckandet inom Laissez-faire-kapitalism, "det tyska folkets rasrenhet" och jagade de som de ansåg som antingen rasfiender eller Lebensunwertes Leben (livsoförtjänt liv). Detta inkluderade judar, slaver och romer samt tyska homosexuella, mentalt handikappade, kommunister med mera. För att kunna genomföra denna övertygelse organiserade partiet och den tyska staten som de kontrollerade ett systematiskt massmord på cirka sex miljoner judar (känt som förintelsen) och cirka fem miljoner andra människor, främst ryssar, polacker och romer. Flera tusen politiska fiender till den nazistiska regimen, tillsammans med tyska homosexuella, handikappade och religiösa minoriteter dödades också. Hitlers strävan att bygga ett imperium genom att expandera Tyskland var en huvudorsak till vad som senare ledde fram till andra världskriget i Europa.

[redigera] Historia

[redigera] Vägen till makten

Benito Mussolini och Adolf Hitler

Den 5 januari 1919 bildades Deutsche Arbeteirpartei (DAP), det som skulle komma att bli NSDAP, av några järnvägsarbetare i Bayern. Partiet kallade sig socialistiskt, men hade främst avsikter inom att värna om nationella intressen och bekämpa judarna, kapitalismen och den marxistiska arbetarrörelsen. Adolf Hitler blev den 19 september utsänd av den militära underrättelsetjänsten för att spionera på det relativt nygrundade DAP. Partiledaren Anton Drexlers var som många andra bayrare och tyskar vid denna tid. Revanschlysten och möjligen även antisemitisk. En annan man i denna ölkällare tyckte att Bayern borde återgå till att bli en självständig stat. Detta uttalande gjorde Hitler utom sig av ilska så att han höll ett passionerat försvarstal där han menade att alla tyskar (=tysktalande icke judar) måste förenas i ett rike. Drexler blev då så imponerad av denne att han erbjöd Hitler medlemskap. Hitler funderade, han hade redan bestämt sig för att prova politiken, men hade tidigare utgått från att han själv skulle starta ett parti. Efter att ha genomgått djupa funderingar valde Hitler att bli medlem i Anton Drexlers parti. ^[5]

Revanschistiska rörelser var i Bayern mycket vanliga vid denna tid och DAP var bara ett parti i mängden med likartade politisk åskådning. Efter att ha övertagit partiledningen från Drexler började Hitler, med visst stöd från lokala finansiärer, "moderniserade" partiet och införde hakkorset som symbol (han tog det vanliga tecknet för kraft), så började folk i München uppmärksamma just DAP, som redan den 1 april 1920 hade döpts om till NSDAP. Bland de tidiga medarbetarna märks Rudolf Hess och Ernst Röhm. Den senare en f.d. arméofficer som nu startade partiets våldsamma militärliknande kår, Sturmabteilung, förkortat SA (stormningsavdelningen på svenska). SA-trupper marscherade och Hitler höll tal. SA drabbade också samman med kommunister och pryglade även judar. Även Hermann Göring, som under världskriget varit flygare i samma skvadron som Manfred von Richthofen ("röde baronen"), tillslöt sig rörelsen, senare också dr Joseph Göbbels. I Nürnberg ledde Julius Streicher ett parti med en liknande ideologi och när denne tillslöt sig NSDAP, spred sig ryktet om NSDAP utanför München till stora delar Bayern. Utanför Bayern var rörelsen dock fortfarande okänd - tills Hitler försökte ta makten genom en kupp.

I Bayern försökte Hitler den 8 november 1923 tillsammans med bland annat (den icke-nazistiske) general Ludendorff att starta en nazistisk revolution. Men den så kallade Ölkällarkuppen misslyckades och Adolf Hitler dömdes 5 års fästning (i Landsberg an Lech), men släpptes redan i december året efter. Under detta år som gick skrev (och dikterade) Hitler här sina två böcker, som till sist fick namnen Mein Kampf vol1 och vol2. Men nu hade "det glada 20-talet" under bland annat den amerikanske presidenten Calvin Coolidge tagit vid och få tyskar intresserade för NSDAP. Coolidges apatiska politik byggde upp den jättelika finansbubbla som sprack i vild panik under börskraschen den 30 oktober 1929.

Herbert Hoover var då nästan nytillträdd president i USA, som fick ta sig an sin föregångares bubbla, när den sprack. Detta var president Hoover mindre bra på. Från vintern 1930 drabbades Europa av följderna, och Tyskland, som tagit stora lån i USA, drbbades mycket hårt. Med massarbetslöshet och soppköksköer som följd. Förtroendet för den demokratiska Weimarrepubliken föll, och NSDAP och Adolf Hitler var inte sena att ta detta tillfälle i akt. Att riksdagen bestod av en brokig skara partier, som inte kunde komma överens gjorde saken än lättare för NSDAP. Att Hitler dessutom förutspått katastrofen (trots sitt bristande intresse för ekonomiska frågor) gjorde inte saken sämre. I mars 1930 avgick den socialdemokratiske rikskanslern Hermann Müller. Han efterträddes av Heinrich Brüning, ledare för det katolska centerpartiet. Rekommenderad till president Paul von Hindenburg av en viss general Kurst von Schleicher, en man som skulle både hinna bli rikskansler själv och sedan mördas under de långa knivarnas natt. Brüning som alltså hade arméns stöd var en osjälvisk, hederlig, välmenande, demokratisk patriot. Men det var också Brüning som ofrivilligt banade vägen för Hitlers maktövertagande. Efter att misslyckats med att få parlamentarisk majoritet för sin finansplan, manade han presidendt Hindenburg i juli 1930 att utlysa nyval. Detta ägde rum den 14:e september 1930. Och blev en katastrof för Brüning, som hoppats på en mer tillmötesgående riksdag.

I valkampanjen 1930 lovade NSDAP en ljusare framtid bara man slapp det parlamentariska tjafset. Detta budskap gick i denna kristid hem hos många väljare och NSDAP gick från 810 000 röster 1928 till 6 409 600 vid detta val. Antalet mandat ökade från 12 till 107. Därmed hade i ett slag NSDAP blivit ett av Tysklands stora partier. Även kommunisterna gick fram, från 54 mandat till 77. (4 592 000 röster) Valet löste inte Brünings bekymmer utan blev vändpunkten för Adolf Hitler och NSDAP på väg mot "det tredje riket". Under tiden som nu följde samlade NSDAP stöd hos diverse betydelsefulla affärsmän och andra. Brüning satt dock kvar som förbundskansler till maj 1932, då Hindenburg bytte ut honom mot Franz von Papen.

Men innan dess var den stora tyska politiska frågan vintern 1932 att Hindenburgs 7 åriga ämbetsperiod gått ut. Det var med andra ord dags för presidentval (om ingen kandidat fick över 50% i första omgången skulle en andra omgång hållas - jfr. dagens presidentval i Frankrike) Resultatet av första valomgången av presidentvalet (presenterades den 13 mars 1932)

Införvalet hade socialdemokraterna gett sitt stöd för Hindenburg, man ville försäkra sig om att Hitler inte blev president. Detta fick kommunisterna att komma i storbråk, med socialdemokraterna. För kommunisterna kunde valet mellan den aristokratiske Hindenburg och Hitler spela mindre roll, därför ställde man också upp med en kandidat, Ernst Thälmann. Men Theodor Dusterberg kunde dock avstått från att låta sig nomineras. I så fall hade Hindenburg fått över 50% redan i första omgången.

Men nu fortsatte valkampen, och den 10 april 1932 hölls andra valomgången

Och därmed förblev Hindenburg Weimarrepublikens president. Rikskansler Brüning (som avskedats en gång tidigare 7 oktober till 9 oktober 1931) byttes ut av presidenten och ny rikskansler blev 1 juni 1932 blev Franz von Papen, en dandy från det borgerliga politiska mittfältet. Nu stod nästa val, riksdagsvalet den 31 juli 1932 på programmet. Och NSDAP fick ungefär lika många röster som Hitler själv fått i presidentvalet nyligen - 13 745 000 röster motsv 37 % av alla röster samt hela 230 platser i riksdagen. Nu var NSDAP Tysklands största parti - men de hade dock långt kvar till majoritet. Och president Hindenburg höll fast vid Franz von Papen som rikskansler och regeringschef. Nazisterna började bli otåliga, och fick ett tag nöja sig med att Hermann Göring blev riksdagens talman (12 september 1932). Emellertid fick kommunisternas motion om misstroende mot Franz von Papens regering, framlagd av Ernst Torgler samma dag som Göring blivit talman i en nyvald riksdag. Detta gav NSDAP möjlighet att störta von Papen, genom att stödja kommunisternas ställda misstroende. Nu var det samtidigt så att regeringen, med von Papen i spetsen, ville upplösa riksdagen samtidigt som riksdagen ville upplösa regeringen (som utsågs av presidenten). Det var därför viktigt i vilken ordning förslagen lades. Enligt reglerna hade rikskanslern rätt att få börja, men Göring i talarstolen låtsades inte höra honom. (eller se hans röda portfölj) Istället lät han riksdagen rösta om kommunisternas misstroendeförslag - före att rikskanslern lyckades upplösa riksdagen. Först därefter läste Göring upp von Papens dekret om att upplösa riksdagen, men förklarade upplösningsdekretet ogiltigt. Röstningen om missförtroendet hade nämligen slutat med siffrorna 513 röster mot regeringen och bara 32 för. Riksdagen lyckades sålunda avsätta rikskanslern istället för att själva bli upplösta.

Detta var bara inledningen till den kalabalikartade atmosfär som rådde i Berlin hösten 1932. Trots att von Papen förlorade förtroendeomröstningen stort, kunde han sitta kvar tillfälligt. Och nyval utskrevs till den 6 november 1932 (därefter hölls inget riktigt frittval i Tyskland på 14 år, och i det blivande DDR fick man vänta till 1990, nästan 60 år på ett demokratiskt val). Men i novembervalet 1932 backade NSDAP med 32 mandat och 2 miljoner väljare jämfört med i juli. Detta kom nog som en chock för partiet, vilket dock fortsatt var tysklands största. En vecka efter valet fick von Papen avgå, och många räknade med att det nu skulle bli Hitlers tid att få försöka reda ut den depression som fortfarande pågick. President Hindenburg väntade två veckor innan han utsåg general Kurt von Schleicher till rikskansler. Denne fick dock knappt någon tid på sig och som en blixt från en klar himmel avskedades han igen den 29 januari 1933. Orsaken var troligen att von Papen påverkat den åldrade presidenten. Nu skulle von Papen få revansch och återkomma i en regering. Men inte som dess chef denna gång, för till rikskansler för den nya regeringen utsågs Adolf Hitler.^[6]

[redigera] Nazifizeringen av Tyskland

Kommunisterna beskylls för att ha satt eld på Riksdagshuset, undantagslagar, De långa knivarnas natt (SA, Röhm von Schleicher), Hindenburgs död - Hitler blir Führer.

[redigera] Upprustningen av Tyskland

Värnplikt, Flygvapen, Ny pansar taktik (Guderian & von Mannstein)

[redigera] Vägen till andra världskriget

Rhenlandet, Österrike, Konference m Daladier&Chamberlain "Its peace in our time...", Sudetomr resten av Tjeckoslovakien.... Polen nästa

Detta korta avsnitt behöver utökas.

[redigera] Ideologi

Huvudartikel: Nazism

Nazismen, NSDAP:s grundideologi, var en totalitär ideologi som förenade extrem nationalism med en ny definition av socialism som förde fram begreppet "folkgemenskap" som ett alternativ till liberalismens individualism och socialismens klasskamp, för att ena det tyska folket och skapa den styrka som kunde dra upp den söndertrasade nationen ur den ekonomiska och sociala misären. NSDAP vilade även på pseudovetenskapligt rastänkande, delvis religiöst inspirerat.

[redigera] Organisation

NSDAP-distrikt 1941

Den högsta nivån inom NSDAP (bortsett från Führern) var Reichsleitung som var direkt underordnat Führern. Reichsleitung hade avdelningar för organisation, utbildning, personal, finans, propaganda och rätt (alla dessa slogs samman med respektive departement 1933). Utöver dessa fanns det avdelningar för utrikespolitik, arkiv, kolonier, riksdagens partigrupp och avdelningen för politisk och ideologisk utbildning av partiet. Nästa nivå var Gau (distrikt) som leddes av den lokale Gauleitern och hans stab. Det fanns 43 stycken Gaue i Tyskland och de annekterade områdena 1943 (antalet ändrades vid ett flertal tillfällen genom sammanslagningar och delningar av Gaue). Varje Gau var uppdelat i ett flertal Kreise (som leddes av en Kreisleiter), och det fanns 920 Kreise 1943.

Varje Kreis var i sin tur uppdelat i ett flertal Ortsgruppen (som leddes av en Ortsgruppenleiter). Ortsgruppen var den grundläggande enheten inom NSDAP och bestod av (minst) femton medlemmar. De 30 601 Ortsgruppen var uppdelade i Zellen (som leddes av en Zellenleiter) och de 121 406 Zellen var uppdelades i 539 774 Blocke (som leddes av en Blockleiter). Blockleitern var ansvarig för mellan 40 och 60 hushåll och förde register (Haushaltskarten) över dem där han noterade bland annat deras attityd mot partiet och staten.

[redigera] Väljarstöd

Nazistpartiet stöddes framförallt öster om Elbe och i protestantiska områden. Väljarstöd i valen den 5 mars 1933

Partiets väljarstöd i de tyska riksdagsvalen var under 1920-talet som högst i maj 1924 då det låg på 6,5 %. Vid riksdagsvalet 1928 hade det sjunkit till 2,6 %. Under 1930-talets första år ökade väljarstödet snabbt. Redan i september 1930 var siffran uppe i 18,3 % och i juli 1932 nådde partiet sin högsta siffra någonsin i ett fritt demokratiskt val, då 37,3 % av de tyska väljarna röstade på partiet. Siffran från 6 november 1932 som utgjorde grunden för det nazistiska maktövertagandet 1933 var 33,1 %.

Partiet upplöstes och förbjöds 1945.

[redigera] NSDAP/AO

NSDAP/AO (AO står för Auslands-Organisation) var NSDAP:s organisation för partimedlemmar som bodde i andra länder än Tyskland. De första utländska partiavdelningarna bildades i Paraguay 1928, i Schweiz 1930 och i USA samma år. I och med NSDAP/AO:s grundande 1931 kunde de officiellt bli en del av NSDAP:s partiapparat. NSDAP/AO grundades på initiativ av Reichsparteileiter Gregor Strasser och leddes till en början av Dr. Hans Nieland.

Under efterkrigstiden har beteckningen NSDAP/AO använts av den kanadensiska nynazisten Gary Lauck, se vidare NSDAP/AO (nynazistisk).

[redigera] Partiets grader och gradbeteckningar

På den bruna partiuniformen bars följande gradbeteckningar (från 1938):

1: Anwärter (inte partimedlem), 2: Anwärter, 3: Helfer, 4: Oberhelfer, 5: Arbeitsleiter, 6: Oberarbeitsleiter, 7: Hauptarbeitsleiter, 8: Bereitschaftsleiter, 9: Oberbereitschaftsleiter, 10: Hauptbereitschaftsleiter

11: Einsatzleiter, 12: Obereinsatzleiter, 13: Haupteinsatzleiter, 14: Gemeinschaftsleiter, 15: Obergemeinschaftsleiter, 16: Hauptgemeinschaftsleiter, 17: Abschnittsleiter, 18: Oberabschnittsleiter, 19: Hauptabschnittsleiter

20: Bereichsleiter, 21: Oberbereichsleiter, 22: Hauptbereichsleiter, 23: Dienstleiter, 24: Oberdienstleiter, 25: Hauptdienstleiter, 26: Befehlsleiter, 27: Oberbefehlsleiter, 28: Hauptbefehlsleiter, 29: Gauleiter, 30: Reichsleiter

[redigera] Referenser

1. ^ Arendt, Hannah. The Origins of Totalitarianism. London; New York; San Diego:Harvest Book. Pp. 306
2. ^ Curtis, Michael. 1979 Totalitarianism. New Brunswick (USA); London: Transactions Publishers. Pp. 36
3. ^ Burch, Betty Brand. 1964 Dictatorship and Totalitarianism: Selected Readings. Pp. 58
4. ^ Bruhn, Jodi; Maier, Hans Hans Maier. 2004. Totalitarianism and Political Religions: Concepts for the Comparison of Dictatorships. Routledge: Oxon (U.K.); New York. Pp. 32.
5. ^ Willian Shirer, "Tredje rikets uppgång och fall"
6. ^ Willian L Shirer "Tredje rikets uppgång och fall"

[redigera] Litteratur (urval)

• Detlef Mühlberger: Hitler's Followers (1991)

[redigera] Externa länkar

• Axis History Factbook - NSDAP