Signalkräfta
| Signalkräfta | |
Levande signalkräfta
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djurriket Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Kräftdjur Crustacea |
| Klass | Storkräftor Malacostraca |
| Ordning | Tiofotade kräftdjur Decapoda |
| Familj | Astacidae |
| Släkte | Pacifastacus |
| Art | Signalkräfta P. leniusculus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pacifastacus leniusculus | |
| Auktor | Dana, 1852 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) är införd till Sverige från Nordamerika. Signalkräftan bär på kräftpesten som är dödlig för flodkräftan, vilket på många platser utrotat denna. Signalkräftan är idag den vanligaste kräftan i södra Sverige. Utsättning av kräftor kräver tillstånd av Länsstyrelsen.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Den har en vit fläck på framklorna. Färgen på kräftornas skal kan variera markant, alltifrån mörka, mer eller mindre svarta skal i vatten med dybottnar, till ljust blåa i mineralrika vatten (även albinoexemplar är kända).
Om en klo eller ett ben på en kräfta klipps av av en annan individ så växer det ganska så omgående ut en ny, det förklarar exemplar som har olika stora klor.
[redigera] Sjukdomar
Signalkräftor är ofta smittobärare av kräftpest och bär pesten i skalet, men de är själva mer tåliga mot pesten än europeiska kräftor. Om signalkräftor sätts ut i vatten med flodkräfta resulterar detta oftast i 100 % dödlighet för flodkräftan. Det är därför förbjudet att sätta ut signalkräftor (och flodkräftor) utan tillstånd från Länsstyrelsen. Signalkräftor dör av den kräftpest den bär med sig i skalet om den utsätts för någon form av stress. Under senare år har många signalkräftbestånd minskat och även om orsaken inte är klarlagd i detalj visar undersökningar att det kan orsakas av andra infektioner i kombination med kräftpest.
[redigera] Skalbyte
Signalkräftorna byter skal när de växer. När en kräfta växt ur skalet "kryper den ur" sitt gamla skal, och under finns då ett nytt, till en början pappersliknande skal. Under denna period är kräftan mycket sårbar, då dess huvudskydd sätts ur spel tills det nya skalet blivit hårt nog att stå emot angrepp av konkurrenter och predatorer.
Några av signalkräftans naturliga fiender är mink, ål, abborre samt andra kräftor.
[redigera] Könsbestämning
Att avgöra om det är en honkräfta eller hankräfta går tämligen enkelt att se om man vänder på kräftan och tittar precis där kroppen slutar och stjärten tar vid. På hannar finns här ett par små "extraben", dessa saknas helt på honor. För en van betraktare går det även att bestämma könet genom att jämföra stjärten och klorna, honor har bredare stjärt och hannarna större klor.
[redigera] Bilder
-
Levande kräfta
-
Tillagad signalkräfta
-
Klo på levande kräfta med det särskiljande signalmärket väl synligt i leden
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Signalkräfta.
