Henry Creswicke Rawlinson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sir Henry Creswicke Rawlinson)
Henry Creswicke Rawlinson
Född5 april 1810[1][2]
Chadlington, Storbritannien
Död5 mars 1895[3][4][5] (84 år)
London
BegravdBrookwood Cemetery
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidMiddlesex University
Great Ealing School
SysselsättningSpråkvetare, diplomat, assyrolog, författare[6], arméofficer, antropolog, politiker[7], arkeolog, filolog
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 17:e parlament
Storbritanniens 17:e parlament, Reigate (1858–1858)[8]
Member of the Council of India (1858–)[8]
Storbritanniens ambassadör till Persien (1859–1860)[9]
Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament
Storbritanniens 19:e parlament, Frome (1865–1868)[10]
Ordförande i Royal Geographical Society (1871–1873)
Ordförande i Royal Geographical Society (1874–1876)
ArbetsgivareStorbritanniens utrikesministerium[9]
Brittiska ostindiska kompaniet
Politiskt parti
Liberal Party
MakaLouisa Caroline Harcourt Seymour
(g. 1862–)[11]
BarnHenry Rawlinson, 1st Baron Rawlinson (f. 1864)[12]
Sir Alfred Rawlinson, 3:e Bt. (f. 1867)[12]
FöräldrarAbram Tyack Rawlinson[12]
Eliza Eudocia Albinia Creswicke[12]
SläktingarGeorge Rawlinson (syskon)
Utmärkelser
Founder’s Medal (1840)[13][14]
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Riddare med storkors av Bathorden
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

Sir Henry Creswicke Rawlinson, 1:e baronet född 11 april 1810 i Chadlington, död 5 mars 1895 i London, var en engelsk arkeolog och kilskriftstolkare. Han var bror till George Rawlinson och far till Henry Rawlinson, 1:e baron Rawlinson.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rawlinson tjänade vid brittiska armén i Indien (1827–1833) och rekryterades sedan tillsammans med några andra brittiska officerare till Persien för att omorganisera shahens armé. Där började han studera av kilinskrifter och upptäckte (1835), på en klippvägg vid Behistan, den största och viktigaste trespråkiga inskriften och lyckades, liksom Grotefend, men oberoende av denne, tolka den dittills odechiffrerade kilskriften.

År 1840 utnämndes han till brittisk resident i Kandahar, men flyttades 1844 som konsul till Bagdad, där han studerade den assyriskbabyloniska kilskriften. Efter att ha gett ut sitt arbete "On the Inscriptions of Assyria and Babylonia" (i Journal of Royal Asiatic Society, 1850) befordrades han till överstelöjtnant och generalkonsul (1851) samt ledde sedan på uppdrag av British Museum de brittiska grävningarna vid Nineve och Babylon (1853–1855). Återkommen till England, blev han en av direktörerna för Ostindiska kompaniet (1856), medlem av "Indiska rådet" och parlamentsledamot (1858).

Åren 1859-1860 var han brittiskt sändebud med generalmajors rang vid persiska hovet. Senare var han åter ledamot av underhuset (1865–1868) och medlem av Indiska rådet (1871–1873) samt innehade 1875–1878 presidentstolen i Kungliga Geografiska sällskapet. Rawlinson, som är en av de viktigaste pionjärerna i kilskriftsforskningen, utgav en mängd avhandlingar i detta ämne i Journal of Royal Asiatic Society, Journal of Royal Geographical Society, Encyclopædia Britannica och Athenaeum, med flera värdefulla bidrag till Orientens arkeologi och geografi. Hans viktigaste arbete, länge det mest betydande inom hela kilskriftslitteraturen, är The Cuneiform Inscriptions of Western Asia (fem band, 1861–1884).

Creswicke Rawlinson erhöll baronetvärdighet 1891.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Find a Grave, Henry Creswicke Rawlinson, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Maj.-Gen. Sir Henry Creswicke Rawlinson, 1st Bt..[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  4. ^ Encyclopædia Britannica, Sir Henry Creswicke Rawlinson, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ SNAC, Sir Henry Rawlinson, 1st Baronet, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] The London Gazette, 22187, s. 4315, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
  10. ^ Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  11. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  13. ^ Royal Geographical Society, Gold Medal Recipients, Royal Geographical Society, 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  14. ^ Journal of the Royal Geographical Society of London, vol. 36, Royal Geographical Society, s. lxxix.[källa från Wikidata]