Sjuksköterskor i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sjuksköterska, förkortning SSK arbetar med praktiskt-kliniskt inriktad hälso- och sjukvård. Huvudämnet i utbildningen är idag omvårdnad (engelska nursing), som under de senaste decennierna etablerat sig som ett eget akademiskt ämne i många länder.

Sjuksköterskor tjänstgör bland annat på sjukhus, inom primärvård och äldreomsorg, men även i skolor, företagshälsovård och läkemedelsindustrin. En skolsköterska är knuten till en skola och fungerar som ett personligt stöd.

I Sverige bedrivs sjuksköterskeutbildningen på högskolenivå sedan 1977[1] samt är sedan 1993 en treårig yrkesexamen som ofta kombineras med en medicine eller filosofie kandidatexamen med huvudämnet omvårdnad, på somliga utbildningar vårdvetenskap. Utbildningen varvar teori med klinisk träning och då den är fullbordad är det möjligt att ansöka om legitimation som sjuksköterska från Socialstyrelsen. Därmed ansluter sig också den nyutbildade till yrkets etiska regelverk. Vid examen tilldelas den nyblivna sjuksköterskan en brosch som är unik för lärosätet.

Traditionellt tilltalas en sjuksköterska med syster och förnamn ("syster Anna"), men det har blivit ganska ovanligt. Ordet "sköterska" är en vanligt förekommande informell kortform för sjuksköterska. Ett slangord för sjuksköterska är "syrra".

Titeln chefssjuksköterska kan ha olika betydelse och syftar på sjuksköterskor i chefsposition på olika nivåer, allt från vårdcentraler eller avdelningar på sjukhus till att vara övergripande ansvarig för omvårdnaden på ett helt sjukhus.

Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen är kommunerna i Sverige skyldiga att ha en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) för kommunernas hälso- och sjukvårdsverksamhet.[2]

Innehåll

Historiska förhållanden [redigera]

Samtida med Nightingale var Marie Cederschiöld, utbildad i Kaiserswerth även hon. Cederschiöld grundade 1851 det som idag är Ersta Sköndal högskola. En av Nightingales studenter, Emmy Rappe, kom 1867 att grunda Röda korsets sjuksköterskeskola, den första sekulära sjuksköterskeutbildningen i Sverige. På drottning Sophias önskemål grundades Sophiahemmets högskola 1884. Sjuksköterskeutbildningens längd har historiskt varierat från 1,5-3 år.

Könsperspektiv [redigera]

Både kvinnor och män är sjuksköterskor. Sveriges första manliga sjuksköterska utexaminerades redan 1953 [3]. Åtta procent av de sjuksköterskor som är medlemmar i Vårdförbundet är män. Den feminina ändelsen i Sverige lever kvar från den tiden då det enbart var kvinnor som arbetade i yrket. Den mer manliga titeln sjukskötare existerar inte i Sverige då skötare är en yrkestitel inom mentalvården(källa?), medan titeln sjukskötare officiellt inte existerar). Numera kan man därför höra uttryck som "kvinnlig sjuksköterska", och även "manlig sjuksköterska".

De första männen som utbildade sig till sjuksköterskor hade ofta tidigare vårderfarenhet som mentalskötare inom den psykiatriska vården eller som ambulansförare inom räddningstjänsten, vilket idag är exempel på gymnasiala vårdutbildningar.

Specialistutbildning [redigera]

För vissa tjänster krävs utöver den treåriga grundutbildningen också en specialistutbildning på mellan en och tre terminer. För tjänstgöring inom skolhälsovården krävs exempelvis en ettårig barnsjuksköterskeutbildning med inriktning mot öppen hälso- och sjukvård alternativt specialistutbildning till distriktssköterska. Dessa utbildningar skaffar många grundutbildade sjuksköterskor efter några års praktiskt arbete. Ibland, som i fallet med utbildning till ögonsjuksköterska kan den utbildningen byggas på med ytterligare 1 års universitetsutbildning med inriktning till ortoptist.

Barnmorskorna i Sverige hade fram till 1952 en självständig yrkesutbildning, men är därefter en specialistutbildning på 1,5 år efter avlagd sjuksköterskeexamen.

Skolsköterskor har funnits sedan början av 1900-talet och är inskrivet i skollagen sedan minst 1940-talet. Det är en av de äldsta sjuksköterskeföreningarna i Sverige. Sedan titeln sjuksköterska blev namnskyddad finns det önskemål om att yrkestiteln förtydligas till skolsjuksköterska, så att allmänheten direkt inser att det gäller en sjuksköterska, men också för att benämningen skall vara konsekvent och logisk med övriga titlar inom specialistutbildningarna för sjuksköterskor. Det finns idag ingen formell specialistutbildning till skolsköterska i Sverige.

För att få undervisa i sjuksköterskeutbildningar på universiteten och högskolorna krävs magisterexamen eller doktorsexamen. Även om andelen forskarutbildade lärare (med doktorsexamen) har ökat, finns fortfarande många universitetsadjunkter (utan forskarutbildning) inom sjuksköterskeutbildningarna. I ökad utsträckning har forskare inom omvårdnad börjat anställas i landsting och ute på sjukhusklinikerna.

Röntgensjuksköterska är i Sverige en alternativ grundutbildning och ett eget legitimationsyrke. I vissa andra länder är det istället en specialistutbildning för sjuksköterskor.

Referenser [redigera]

  1. ^ Sjuksköterska - vem är jag?, Louise Andersson och Maria Bengtsson.
  2. ^ Socialstyrelsens författningssamling
  3. ^ http://www.diva-portal.org/vxu/abstract.xsql?dbid=389 Dufwa, Sune (2004). Kön, lön och karriär: Sjuksköterskeyrkets omvandling under 1900-talet.

Externa länkar [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sjuksköterskor_i_Sverige&oldid=16516945"