Sofia av Nassau

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sofia
Drottning Sofia,
porträtt från 1872
Sveriges drottning
Regeringstid 18 september 1872–8 december 1907
12863 dagar
Kröning 12 maj 1873 i Storkyrkan i Stockholm
Företrädare Lovisa
Efterträdare Victoria
Norges drottning
Regeringstid 18 september 1872–7 juni 1905
11949 dagar
Kröning 18 juli 1873 i Nidarosdomen i Trondheim
Företrädare Lovisa
Efterträdare Maud av Storbritannien
Gemål Oscar II
Barn Gustaf V
Oscar
Carl
Eugen
Ätt Huset Nassau-Oranien
Far Vilhelm I av Nassau
Mor Pauline av Württemberg
Född 9 juli 1836
Biebrich i Hertigdömet Nassau
Död 30 december 1913
&&&&&&&&&&&&&077.&&&&&077 år och &&&&&&&&&&&&0174.&&&&&0174 dagar
Stockholm
Begravd 8 januari 1914
Riddarholmskyrkan i Stockholm
Änkedrottning Sofia. Målning av Anders Zorn 1909.

Sofia av Nassau (Sophia, skrev själv Sophie), fullständigt namn Sofia Vilhelmina Mariana Henrietta, född 9 juli 1836slottet Biebrich, Biebrich i Hertigdömet Nassau, död 30 december 1913, var drottning av Sverige och fram till 1905 drottning av Norge och gift med kung Oscar II.[1] Hon var dotter till hertig Vilhelm I av Nassau och Pauline av Württemberg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sofias far dog när hon var tre år, och hennes mor när hon var 20.[2] Hon växte upp på slottet Biebrich vid Rhen. Sofias utbildning fäste särskild vikt vid historia, språk och musik, särskilt pianospel. Efter sin moders död sommaren 1856 vistades hon hos sin äldre halvsyster Marie, furstinnan av Wied, gift med Hermann av Wied. I dessas hem, slottet Monrepos nära Neuwied, träffade hon prins Oscar, då hertig av Östergötland.

Giftermål med Oscar II[redigera | redigera wikitext]

Förlovningen ingicks 26 september 1856 och den 6 juni 1857 vigdes hon vid Sveriges arvprins Oscar (II) hemma på Biebrich. Två veckor senare anlände de nygifta till Sverige och mottogs av ett jubel som "aldrig verkade ta slut". Sofias och Oscars hem blev Arvfurstens palats[2]. Från och med ankomsten till hovet sågs hon som den fasta punkten där.

Politiskt tog Sofia avstånd från den vid svenska hovet förhärskande franska kulturen, särskilt om det gällde liberalismen eller katolicismen. Att hennes make Oscar II såsom regent senare skulle närma sig Tyskland, torde vara ett resultat av Sofias sympatier.

Kung Oscar I var mycket sjuk, och hovet som kronprinsregenten Karl (XV) förde var allt annat än stillsamt. Många sorger drabbade den kungliga familjen under Sofias första tid i sitt nya hemland. 1859 avled kungen efter en lång tids sjukdom, och stämningen var efter arvprinsens bortgång redan 1854 dämpad. Drottning Lovisa kunde inte få fler barn och det enda barnet kungaparet hade var en dotter. Sofia blev efter hand drottning Lovisas stöd och fasta punkt.

Med tiden blev hon van att få ha ett finger med i det mesta som hände i familjen, hon var mycket ansedd för sin stora allmänbildning. Ändå beskrivs Sofias uppträdande som enkelt och behagligt och det ansågs vila lugn och måtta över hela hennes väsen.

En brytning i förhållandet inträffade under de första åren av makens regeringstid, då han hade en rad älskarinnor, som bl.a. Marie Friberg. Under makens förhållande med Magda von Dolcke lämnade hon landet för en resa till Tyskland (1874), officiellt av hälsoskäl. Förhållandet med maken förbättrades under 1880-talet.

Barnen föds[redigera | redigera wikitext]

Den 16 juni 1858 föddes Sofias och Oscars första barn, prins Gustaf. Året därpå föddes Oscar och vintern 1861 Carl. Fyra år senare, 1865, föddes Eugen.

Oscar II liksom sin bror botaniserade efter hand friskt bland kvinnor på annat håll och Sofia var tidvis tvungen att fly Stockholm för att inte brytas ned av Oscars öppna affärer.

Sofia var också klen till hälsan och detta förvärrades med åren. Hon led av blodbrist, olika former av kramper, värk i benen och obehag åt hjärtat. Hon genomgick ovariotomi 1887, vilket avlöpte lyckligt, men hon fick därefter mycket svårt att gå. Hon kördes oftast omkring i den tidens rullstolar och bars på bärstolar. Under dessa perioder av långvarig vila fick hon tillfälle att läsa en hel del. Det var detta som var grunden till hennes stora allmänbildning. Hennes egen sjukdom och en djup religiositet ledde till att hon ägnade sig åt åtskillig välgörenhetsverksamhet, bland annat genom att upprätta Sophiahemmet och genom att verka för utbildning av sjuksköterskor.

Drottningen år 1902 med två av sina barnbarn, prinsessorna Margaretha och Märtha, döttrar till prins Carl och senare dansk prinsessa resp. norsk kronprinsessa.

Hon blev Tante Sophie med hela kungafamiljen och det var till henne alla medlemmar kom för att söka råd eller tröst. Man myntade många uttryck, till exempel "Nur anfangen, sagt Tante Sophie" (börja bara, så går det, säger tant Sophie).

En sak kunde hon dock inte rå på. Den kandidat som hon hade framfört som lämplig åt sin äldsta son att gifta sig med, visade sig sedan inte alls vara ett bra parti. Victoria av Baden visade sig vara alldeles för militant för att passa Sofias smak. Drottningen gjorde vad hon kunde för att hindra kronprinsessan att leva ut sina idéer och höll till slutet ett vakande öga på sin efterträdare på drottningtronen.

I september 1872 avled Karl XV och Oscar II blev kung av Sverige. Sofia kröntes till Sveriges och Norges drottning tillsammans med sin man 12 maj 1873 i Stockholm och 18 juli samma år i Trondheim.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  • Gustaf V (1858-1950), hertig av Värmland, kronprins 1872-1907, kung av Sverige 1907-1950.
  • Oscar (1859-1953), hertig av Gotland till 1888. Greve af Wisborg 1892-1953.
  • Carl (1861-1951), hertig av Västergötland.
  • Eugen (1865-1947), hertig av Närke.
Sofia 1898 i en sällsynt närbild av en svensk drottning iförd sin krona (Lovisa Ulrikas från 1751)

Sjukvårdsengagemang[redigera | redigera wikitext]

Sofia var mycket imponerad av Florence Nightingale och hade läst mycket litteratur av henne. Hon hade också besökt sjukhus i London. Ur detta växte idén fram hos henne om att ge unga bildade kristna kvinnor en bra sjuksköterskeutbildning. Den 1 januari 1884 startade hon "Hemmet för sjuksköterskor" där fyra sjuksköterskor utbildades helt på bekostnad av drottningen. Föreståndarinna på hemmet blev Alfhild Ehrenborg som fått sin utbildning av Florence Nightingale och dessutom av denna försetts med lämplig litteratur för undervisningen.

Men då hennes sjuksköterskor mötte ett hårt motstånd inom den etablerade sjukhusvärlden och drottningen fått nog av alla samarbetssvårigheter lägger hon tillsammans med Oscar den 14 december 1887 grunden till ett helt nytt sjukhus och sköterskehem, Sophiahemmet. Hemmet planerades och inreddes efter den senaste vetenskapen, men samtidigt hemtrevligt. Tio år senare hade 6 557 patienter vårdats på hemmet och 166 sjuksystrar fått den två år långa utbildningen och erhållit skötersketecknet.

I Oslo invigdes 1902 en centralanstalt för handikappade kallad Sophies minde.

Kyrkligt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Sofia brukade, tillsammans med sina hovdamer Ebba von Rosen och Märtha Eketrä, ofta åhöra frikyrkopastorn Gustaf Beskows predikningar. 1868 donerade hon 2000 till byggandet av hans kyrka, och år 1869 inrollerade hon sina egna söner i hans skola, Beskowska skolan.

Sofia väckte en viss sensation när hon beslutade att hennes söner skulle gå tillsammans med vanliga barn i en privat pojkskola. Tidigare hade alla prinsar undervisats av privatlärare hemma på slottet. Prinsessan började allt mer engagera sig i väckelserörelsen. Pastor Gustaf Emanuel Beskow vann ett mycket stort förtroende hos henne. Med insamlade medel, främst gåvor från Sofia, lät han bygga Blasieholmskyrkan. Det var för övrigt han som drev Beskowska skolan i vilken Sofias söner sattes.

Åren 1889 till 1898 var Sofia ordförande för Lapska missionens vänner, och hon kvarstod som föreningens beskyddarinna till sin död.

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Sofias grav i Riddarholmskyrkan, ovanpå makens.

Sofia tillbringade helst sina somrar i Norge och från 1892 bodde hon på gården Skinnarböl nära Kongsvinger. Drottningen var mycket omtyckt i Norge och 1904, den sista sommaren hon tillbringade där, lär hon på sin makes fråga vad hon önskade till sin födelsedag ha svarat, "fred mellan folken".

Efter sin makes död 1907 drog sig Sofia tillbaka från offentligheten. Sitt sista offentliga framträdande gjorde hon den 3 december 1913 då 15 elever skulle invigas som sophiasystrar[2], däribland hennes barnbarn, Oscars dotter, Maria.

Sofia använde Ulriksdals slott som änkesäte. Hon avled där i södra flygeln den 30 december 1913[3] omgiven av sin stora familj. Begravningsakten hölls den 8 januari i Storkyrkan och hon begravdes i Riddarholmskyrkan.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Sofias namn hörs även i de första avsnitten av 1996 års Julkalender, Mysteriet på Greveholm

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Furst Carl Christian av Nassau-Weilburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Friedrich Wilhelm av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Wilhelmine Caroline av Nassau-Oranien
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Wilhelm I av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Burggreve Wilhelm Georg av Kirchberg-Sayn-Hachenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Burggrevinnan Luise av Kirchberg-Sayn-Hachenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Grevinnan Isabella Auguste Reuss-Greiz
 
 
 
Drottning Sofia av Sverige-Norge
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Friedrich I av Württemberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Paul av Württemberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertiginnan Augusta av Braunschweig-Wolfenbüttel
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Pauline av Württemberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Friedrich av Sachsen-Altenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Charlotte av Sachsen-Altenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertiginnan Charlotte av Mecklenburg-Strelitz
 
 
 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sofia Vilhelmina Mariana Henrietta i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
  2. ^ [a b c] Drottning Sofia, informationsblad av Livrustkammaren
  3. ^ Stockholms läns museum

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Elgklou (1978). Bernadotte. Historien - eller historier - om en familj.. Stockholm: Askild & Kärnekull Förlag AB. ISBN 91-7008-882-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]