Legitimationshandling
- Uppslagsordet legitimation leder hit. För legitimation som yrkesbehörighet, se Yrkeslegitimation.
En legitimationshandling (ofta kallad identitetskort eller id-kort) är ett vederhäftigt, mindre dokument som förbinder ett fotografi med en identitet, så man kan matcha en fysisk person med till exempel en uppgift i ett dataregister, hos till exempel en bank eller en myndighet. Som identitetsbegrepp används till exempel en individs namn, personnummer, namnteckning samt i vissa fall även kön och medborgarskap.
I en del länder måste alla i landet kunna visa upp legitimationshandling för polisen när de begär det. I andra länder är det inte formellt krav på det för inhemska personer. En legitimationshandling behövs ändå för vissa tjänster.
I de flesta länder i världen gäller att utlänningar måste ha pass med sig hela tiden (även i Sverige undantaget nordbor[1]). Om de är bosatta i landet kan de normalt få ett identitetskort utfärdat där, som de kan ha istället för pass.
[redigera] Länder i Europeiska unionen
I EU-länderna gäller normalt att nationella identitetskort från andra EU-länder är giltiga som identitetshandling så att pass inte behövs.
[redigera] Belgien, Bulgarien, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Italien, Polen, Portugal, Rumänien, Spanien, Tjeckien, Slovakien, Ungern
I dessa EU-länder är det lag på att ha och kunna visa upp legitimation för polisen, som kan begära det när som helst. Staten eller kommunen (varierar) utfärdar nationella id-kort till alla medborgare, och de gäller för resa till alla EU-länder [2]. Eftersom medborgare i dessa länder är vana vid att ha med sig sitt nationella id-kort kan de resa inom EU utan bekymmer om pass. Det kan gå bra inom respektive land att ha körkort, pass med mera istället, något som varierar lite.
[redigera] Danmark
I Danmark accepteras ofta sjukförsäkringskort eller bankernas kontokort Dankort som legitimation. Ingen av dem har fotografi. I en del fall krävs fotolegitimation, och då finns bara pass och körkort att tillgå. Det finns inte dansk lag på att man ska ha fotolegitimation, så det behövs normalt inte hos myndigheter. Däremot kan företag kräva det, till exempel när man betalar litet större belopp med kontokort.
[redigera] Estland, Tyskland
I Estland och Tyskland är det obligatoriskt att ha ett statligt nationellt id-kort för alla medborgare, men inte krav på att ha det med sig alltid. Staten utfärdar nationella id-kort till alla medborgare, och de gäller för resa till alla länder inom Europeiska unionen, EU. Utländska personer behöver ha pass eller nationella id-kort med sig. I Tyskland är körkort inte formellt giltig legitimationshandling, särskilt inte äldre typer, eftersom det inte byts ut, utan man har samma dokument hela livet om det inte måste förnyas av något skäl. Detta kommer att ändras så att tyska körkort som dokument gäller högst 15 år och blir giltig legitimationshandling.
[redigera] Finland
I Finland ansöker man om ett identitetskort hos polisen. Identitetskort beviljat sedan den 1 mars 1999 eller senare gäller som resedokument inom hela den Europeiska unionen.[3] Kortet gäller även för resor till och i Storbritannien, även vid flygplansbyte i Sverige, där det svenska kortet inte gäller.[4]
Polisen utfärdar också identitetskort för utlänningar.[5] Det gäller inte som resedokument; sådana måste utfärdas i medborgarskapslandet.
[redigera] Storbritannien
I Storbritannien finns formellt inga krav på att ha legitimation. Körkort (som har fotografi sedan 1998) och pass brukar användas som legitimation i de fall det krävs. Däremot infördes 2008 obligatoriska id-kort för vissa kategorier av utländska medborgare.[6] Från 2009 har man gradvis börjat utfärda nationella id-kort till brittiska medborgare,[7] och det finns planer på att utfärda ett kort till alla som förnyar sitt pass. Samtidigt infördes ett dataregister [8] över allas adresser, foton, fingeravtryck och annat, något som vållat debatt. Efter maktskiftet 2010 beslöt dock den nya regeringen att stoppa projektet och ogiltigförklara alla redan utgivna kort.[9] Den 10 februari 2011 förstördes dataregistret.[10]
Brittiska nationella id-kort gällde för resa till alla EU-länder, alla EES-länder samt Schweiz, men gäller alltså inte nu längre.[11]
[redigera] Sverige
För personer som är bosatta i Sverige finns ingen skyldighet att inneha legitimation. Det är alltså inte straffbart att vara utan det. Man kan dock förvägras tjänster, även hos myndigheter. De flesta vuxna personer behöver i praktiken kunna legitimera sig i olika sammanhang, och använder då sitt körkort, identitetskort eller pass. Utländska pass och id-kort gäller oftast inte, särskilt inte hos bankerna, som kräver legitimation med svenskt personnummer på, det som ofta benämns ”fullgod legitimationshandling”.
[redigera] Österrike
I Österrike finns det ett statligt nationellt id-kort, men det är inte obligatoriskt. Många har inget sådant kort då körkort eller pass går bra som legitimation.
[redigera] Andra länder
[redigera] Albanien, Bosnien-Herzegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien
I dessa europeiska länder är det lag på att ha och kunna visa upp en legitimation för polisen, som kan begära det när som helst. Staten eller kommunen (varierar) utfärdar nationella id-kort till alla medborgare (över en viss ålder). Korten kan i flera fall användas vid resor mellan dessa länder. Utlänningar som inte är bosatta i landet måste normalt ha pass med sig hela tiden.
[redigera] Australien och Nya Zeeland
I Australien och Nya Zeeland gäller att det inte finns officiella nationella id-kort. Ofta behövs id-kort, till exempel för banker och ålderskontroll, dock vanligen inte för kortköp. Då används körkort, pass eller vid ålderskontroll ett enklare "åldersbevis".
[redigera] Centralamerika
I Costa Rica, El Salvador och Panama är det lag på att ha och kunna visa upp en nationellt id-kort för polisen, som kan begära det när som helst.[12]
I Mexiko finns en nationell identitetshandling i form av ett grönt kort, som kallas CURP (Clave Única de Registro de Población). Man behöver inte alltid ha det med sig, men det behövs för många olika tjänster.
[redigera] Kanada och USA
I Kanada och USA finns inga nationella identitetskort; i praktiken används emellertid körkort (som utfärdas av delstaterna) som legitimationshandling i många sammanhang, såsom när man köper alkohol och tobak, öppnar bankkonto och går ombord på flygplan. Personer utan körkort kan ansöka om identitetskort med motsvarande funktion från samma delstatsmyndighet som utfärdar körkort.[13]
[redigera] Kina
I Folkrepubliken Kina måste alla ha med sig ett statligt identitetskort. I Hongkong är det också så, med speciella kort, som inte gäller för resa till Folkrepubliken Kina, dit pass behövs.
[redigera] Indien
Ett nationellt id-kort har introducerats i Indien. Det är inte formellt lagkrav att ha det, men det underlättar.
[redigera] Indonesien, Malaysia, Pakistan
Alla över en viss ålder i dessa länder måste alltid ha med sig ett nationellt identitetskort.
[redigera] Irak, Iran, Israel, Turkiet
Alla i Irak, Iran, Israel och Turkiet (över viss ålder) behöver ha ett nationellt identitetskort med sig. Turkiets nationella identitetskort anger religion vilket orsakat protester.
[redigera] Japan
Japan har inga nationella identitetskort. Vid behov används körkort, pass och vissa andra handlingar som legitimation.
[redigera] Norge
I Norge finns inga nationella statliga identitetskort, och formellt enligt lag är det inget krav på att ha ett. Det finns andra id-kort, till exempel utfärdade av banker. Ofta har man ett kombinerat bankkort och id-kort, med foto tryckt på själva bankkortets baksida. Sådana kort behövs för banktjänster och en del andra situationer. Även norskt körkort och norskt pass kan användas. Staten planerar införa ett nationellt statligt identitetskort 2012, för att tillåta passfria resor till Schengenländer, då de nuvarande id-korten endast är giltiga vid resor till övriga Norden.
[redigera] Ryssland
I Ryssland finns en obligatorisk identitetshandling som ofta kallas inrikespass, och är ett litet häfte som liknar pass till utseendet. Det innehåller personuppgifter inklusive registrerad adress. Man behöver tillstånd ("Propiska") för att få bosätta sig i en viss ort och detta tillstånd stämplas i inrikespasset. Till vissa orter ("stängda städer") behövs särskilt tillstånd även för ryssar att besöka, något som kan kallas "inrikesvisum". Inrikespass är den identitetshandling som efterfrågas av myndigheter, banker, flygplatser med mera.
[redigera] Schweiz
I Schweiz finns en nationell identitetshandling som kallas Identitetskort (Identitätskarte/Carte d’identité). Kortet är inte obligatorisk att ha, och det gäller som resedokument i EU. Systemet liknar det i Tyskland och Österrike. Utlänningar boende i Schweiz kan få ett annat kort, ett utlänningsintyg (Ausländerausweise).
[redigera] Sydafrika
Alla vuxna bosatta i Sydafrika behöver en nationell identitetshandling som är ett häfte som liknar pass till utseendet. Man behöver inte alltid ha det med sig, men det behövs för många olika tjänster.
[redigera] Sydamerika
I Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Peru och Uruguay är det lag på att ha och kunna visa upp en nationellt id-kort för polisen (eller eventuellt annan id-handling), som kan begära det när som helst.[12] I Argentina finns också en handling som liknar pass till utseendet och där man noterar fingeravtryck, militärtjänst, adress med mera. Det eller id-kortet behövs som id-handling.
Korten kan i flera fall användas vid resor mellan sydamerikanska länder.
[redigera] Ukraina
I Ukraina finns en obligatorisk identitetshandling som ofta kallas inrikespass, och är ett litet häfte som liknar pass till utseendet, enligt sovjetisk praxis. Det innehåller personuppgifter inklusive registrerad adress, äktenskap, barn och annat. Inrikespass är den identitetshandling som efterfrågas av myndigheter, banker, flygplatser med mera. Det gäller för resa till Ryssland och Vitryssland.
[redigera] Litteratur
- Svensk Standard SS 614314:2004 Identifieringskort – Certifierade identitetskort av typ ID-1
[redigera] Externa länkar
- Pass och nationellt id-kort – Service – www.polisen.se
- Identitetskort (finländska Polisens webbplats)
- www.legitimation.se – Portal för id-kort och id-handlingar (privatägd webbplats)
[redigera] Referenser
- ^ Utlänningslag (2005:716), 2.kap
- ^ Även till Sverige för bulgarer och rumäner trots att de länderna inte är med i Schengensamarbetet, men Sverige accepterar utländska nationella idkort i sin yttre Schengengränskontroll (Utlänningsförordning (2006:97) 2kap 17§) men inte det svenska.
- ^ ”Identitetskort som resedokument”. Polisen (Finland). http://www.poliisi.fi/poliisi/home.nsf/pages/790F690E48BF6E92C2256BE6002B5193. Läst 2 april 2010.
- ^ ”Frågor och svar om pass, nationellt id-kort och legitimation”. Polisen (Sverige). http://www.polisen.se/Service/Pass-och-id-kort/Fragor-kring-pass--och-id-kort/. Läst 22 september 2010.
- ^ ”Utfärdande av identitetskort för utlänning”. Polisen (Finland). http://www.poliisi.fi/poliisi/home.nsf/pages/E8FD7FA391F9DB15C2256BE6002A3568. Läst 2 april 2010.
- ^ ”Identity cards for foreign nationals” (på engelska). UK Border Agency. http://www.ukba.homeoffice.gov.uk/managingborders/idcardsforforeignnationals/. Läst 2 april 2010.
- ^ ”Identity cards” (på engelska). Identity and Passport Service. http://webarchive.nationalarchives.gov.uk/20110109112359/http://ips.gov.uk/cps/rde/xchg/ips_live/hs.xsl/53.htm. Läst 2 april 2010.
- ^ ”How the data will be used” (på engelska). Home Office. http://www.homeoffice.gov.uk/passports-and-immigration/id-cards/how-the-data-will-be-used/index.html. Läst 2 april 2010.
- ^ ”Identity cards consigned to history by the Coalition Government” (på engelska). Identity and Passport Service. 21 december 2010. http://webarchive.nationalarchives.gov.uk/20110109112359/http://ips.gov.uk/cps/rde/xchg/ips_live/hs.xsl/1972.htm. Läst 2 juli 2011.
- ^ ”National Identity Register destroyed” (på engelska). Identity and Passport Service. 10 februari 2011. http://www.homeoffice.gov.uk/agencies-public-bodies/ips/press-releases/nir-destroyed. Läst 2 juli 2011.
- ^ ”EEA countries”. Identity and Passport Service. http://webarchive.nationalarchives.gov.uk/20110109112359/http://ips.gov.uk/cps/rde/xchg/ips_live/hs.xsl/1214.htm. Läst 2 april 2010.
- ^ [a b] Hämtat från engelska och spanska Wikipedia. Källor för dessa länder finns i första hand i spanska Wikipedia.
- ^ Översättning ur artikeln Identity document (avsnitten Canada och United States) på engelska Wikipedia av den 13 maj 2010.
