Skägghonungsätare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skägghonungsätare
Status i världen: Sårbar[1]
Hane
Hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Underordning Eupasseres
Infraordning Osciner
Passeri
Familj Stickfåglar
Notiomystidae
Driskell et al., 2007
Släkte Notiomystis
Richmond, 1908
Art Skägghonungsätare
N. cincta
Vetenskapligt namn
§ Notiomystis cincta
Auktor (Du Bus de Gisignies, 1839)
Hona i typisk pose.
Hona i typisk pose.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Skägghonungsätare eller hihi (Notiomystis cincta) är en ovanlig honungsfågelliknande fågel endemisk för Nordön och närliggande öar i Nya Zeeland. Den dog ut överallt utom på Little Barrier Island, men har återintroducerats till tre andra öreservat och två platser på själva Nordön. Dess släktskapsförhållanden har länge förbryllat ornitologerna, men den klassificeras idag som enda medlem i den egna familjen stickfåglar (Notiomystidae).

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Skägghonungsätaren är en liten honungsfågelliknande fågel. Hanarna har mörk sammetsaktig hjässa och korta vita örontofsar, som kan resas lite från huvudet. Ett gult band över bröstet avskiljer det svarta huvudet från resten av kroppen, som är grå. Honor och ungfåglar är blekare än hanar och saknar det svarta huvudet och det gula bröstbandet. Näbben är ganska smal och något krökt, och tungan är lång med en borste i änden för att samla nektar. Tunna hår sticker ut, något framåtriktade, från näbbens bas.

Skägghonungsätare är mycket aktiva och låter ofta. Deras vanligaste läte, ett tzit tzit-ljud, tros vara ursprunget till deras engelska namn stitchbird. [2] De har också en gäll vissling och ett varningsläte som är ett nasalt pek liknande en korimako. Hanar yttrar en genomträngande tretonig vissling (ofta hörd på våren) och ett antal andra läten som honan inte har.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Forskning har antytt att skägghonungsätaren är utsatta för interspecifik konkurrens från tui och korimako, och väljer födokällor av lägre kvalitet när dessa arter är närvarande. Skägghonungsätaren landar sällan på marken och besöker sällan blommor på de stora kronträd som tuin och korimakon föredrar (detta kan helt enkelt bero på konkurrensen från de större, mer aggressiva fåglarna).

Skägghonungsätarens huvudsakliga föda är nektar, men dess föda omfattar över tjugo arter av inhemska blommor och trettio arter av frukt och många arter av introducerade växter. Viktiga naturliga källor till nektar är Pittosporum umbellatum, Rhabdothamnus solandri, puriri, Metrosideros robusta och Alseuosmia macrophylla. Den äter gärna frukter av Coprosma-arter, Pseudopanax arboreus, Schefflera digitata, Fuchsia excorticata och Raukaua edgerleyi.

Skägghonungsätaren utökar även sin föda med små insekter.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Skägghonungsätaren häckar i hålor högt upp i gamla träd.[3] De är den enda fågelarten som parar sig ansikte mot ansikte,[4] förutom den mer konventionella kopulationsstilen för fåglar där hanen bestiger honans rygg.[5]

Utbredning och bevarande[redigera | redigera wikitext]

Skägghonungsätare var relativt vanlig tidigt under den europeiska koloniseringen av Nya Zeeland, och började minska i antal ganska snart därefter. Den var utdöd på huvudön och många mindre öar 1885. Den senaste observationen på huvudön var i Tararua Range på 1880-talet.[6] Den exakta orsaken till minskningen är okänd, men anses vara påfrestning från introducerade arter, särskilt svartråttor, och introducerade fågelsjukdomar. Endast en liten population på Little Barrier Island överlevde. Från och med 1980-talet har New Zealand Wildlife Service (numera Department of Conservation) flyttat ett antal individer från Little Barrier Island till andra öreservat för att skapa separata populationer. Dessa öar ingick i Nya Zeelands nätverk av öreservat som har rensats från introducerade arter och som ger skydd åt andra sällsynta arter, som kakapo och takahe.

För närvarande uppskattas världspopulationen till mellan 500 och 1000 vuxna fåglar, som lever i Little Barrier Island, Kapiti Island, Tiritiri Matangi Island, Mokoia Island i Lake Rotorua, Karori Wildlife Sanctuary och Waitakere Ranges. Populationen på Tiritiri Matangi växer långsamt men över hälften av ungarna som kläcks där dör av svält på grund av bristen på mogen skog,[7] då den mesta vegetationen på ön har införts sedan 1984–1994. Endast populationen på Little Barrier Island tros vara stabil år 2007.[8] Arten klassificeras som Vulnerable (D1+D2) av IUCN.[8] Denna klassificering innebär att det finns färre än 1000 vuxna fåglar, och att arten återfanns på endast fem platser. Om antalet Should the number of self-supporting populations increase and the species flourish, it would likely be downgraded to Conservation Dependent.

Återintroducering på huvudön[redigera | redigera wikitext]

År 2005 släpptes 60 skägghonungsätare ut i Karori Wildlife Sanctuary nära Wellington och i oktober samma år kläcktes tre skägghonungsätarungar där. Det var första gången på över 120 år som en skägghonungsätarunge hade fötts på Nordön.[6]

På hösten 2007 släpttes 59 vuxna fåglar från Tiritiri Matangi-populationen ut i Cascade Kauri Park, i Waitakere Ranges nära Auckland [7][9] och vid årets slut hade de första ungarna blivit flygfärdiga där.[7]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Skägghonungsätaren beskrevs ursprungligen som en medlem av familjen honungsfåglar (Meliphagidae), som främst förekommer i Australien och Nya Guinea. Denna klassificering gällde tills nyligen. Genetiska stuider har visat att den inte är nära släkt med honungsfåglarna och att dess närmaste levande släktingar är de endemiska nyzeeländska vårtkråkorna (Callaeidae).[10][11][12] År 2007 uppsattes en ny tättingfamilj för att härbärgera skägghonungsätaren, stickfåglarna (Notiomystidae).[11][13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Stitchbird

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BLI 2007b
  2. ^ Buller 1888, s. 102
  3. ^ Rasch, 1985
  4. ^ Anderson, 1993
  5. ^ Ewen & Armstrong 2002
  6. ^ [a b] KWS 2005
  7. ^ [a b c] Gregory, 2007
  8. ^ [a b] BirdLife International 2007b
  9. ^ BLI, 2007a
  10. ^ Barker et al. 2004
  11. ^ [a b] Driskell et al. 2007
  12. ^ Ewen et al., 2006
  13. ^ Gregory, A. 2008

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Angehr, George R. (1985): Stitchbird, NZ Wildlife Service
  • Anderson, Sue (1993): Stitchbirds copulate front to front. Notornis 40(1): 14. PDF fulltext
  • Barker, F.K., Cibois, A., Shikler, P., Feinstein, J., and Cracraft, J. (2004) Phylogeny and diversification of the largest avian radiation. Proceedings of the National Academy of Sciences, USA 101 (30):11040-11045
  • BirdLife International (BLI) (2007a): Hihi returns home after 125 years. Includes photo of adult male. Version of 23 February 2007. Hämtad 26 februari 2007.
  • Notiomystis cincta I: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. <www.iucnredlist.org>. Hämtad 1 januari 2012.
  • Buller, Walter L. (1888): Fam. TIMELIPHGIDÆ — Pogonornis Cincta. — (Stitch-Bird.), in his A History of the Birds of New Zealand, Second Edition. London: Walter Buller. Hämtad 26 april 2009.
  • Driskell, A.C., Christidis, L., Gill, B., Boles, W.E., Barker, F.K., and Longmore, N.W. (2007) A new endemic family of New Zealand passerine birds: adding heat to a biodiversity hotspot. Australian J. Zoology 55 1-6
  • Ewen, J.G. & D.P. Armstrong (2002) : "Unusual sexual behaviour in the Stitchbird (or Hihi) Notiomystis cincta". Ibis 144 (3): 530-531 doi:10.1046/j.1474-919X.2002.00079.x
  • Ewen, J.G., Flux, I., and Ericson, P.G.P. (2006) Systematic affinities of two enigmatic New Zealand passerines of high conservation priority, the hihi or stitchbird Notiomystis cincta and the kokako Callaeas cinerea. Molecular Phylogenetics and Evolution 40 281-284 doi:10.1016/j.ympev.2006.01.026 PDF fulltext
  • Gregory, Angela (2007): Waitakere hihi prepare for flight. New Zealand Herald 17 december 2007.
  • Gregory, Angela (2007): Mysterious bird in a league of its own. New Zealand Herald 17 mars 2008.
  • Karori Wildlife Sanctuary (KWS) (2005): First hihi hatched in the wild on mainland NZ. Version of 2005-OCT-31. Hämtad 26 februari 2007.
  • Rasch, G (1985). "The ecology of cavity nesting in the stitchbird (Notiomystis cincta)". New Zealand Journal of Zoology 12 (4): 637-642

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]