Skällande lövgroda
| Skällande lövgroda[1] Status i världen: Livskraftig (lc)[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Lövgrodor Hylidae |
| Släkte | Hyla |
| Art | Skällande lövgroda H. gratiosa |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hyla gratiosa | |
| Auktor | LeConte, 1856 |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Skällande lövgroda (Hyla gratiosa) är en groda från Nordamerika som tillhör släktet Hyla och familjen lövgrodor.
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Den skällande lövgrodan är en stor, kraftigt byggd lövgroda med grynig hud, vars längd varierar mellan 5 och 7 cm. Färgteckningen varierar kraftigt eftersom grodan har förmåga att ändra färg. Vanligtvis har den varierande gröna, grå till bruna färger, men mycket ofta med mörka fläckar på ryggen[3]. Den har också en ljus sidostrimma bakåt från överkäken. Hanens hals är ljusgrön eller gulaktig. Grodan har tådynor på alla tårna som ett klätterhjälpmedel.[4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Grodan finns i USA från North Carolina, över norra Mississippi till södra Florida och västerut till Louisiana. Separata populationer finns även i Delaware och Maryland (sammanhängande population), sydvästra Kentucky och Tennessee (sammanhängande population) samt sydöstra Virginia. En införd population i södra New Jersey är troligtvis numera utdöd.[2]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Den skällande lövgrodan förekommer på sandiga, tallbeväxta savanner, i lågvuxen, fuktig skog och träskområden, gärna med cypresser, Quercus phellos (pilbladig ek) och Nyssa sylvatica (tupeloträd).[2] Den vistas både på land och i vatten, och kan klättra upp i trädtopparna varma dagar. Under torr väderlek söker den fuktighet genom att gräva ner sig bland trädrötter och markvegetation.[4] Den har en varierad diet, främst leddjur som skalbaggar och andra insekter. Själv utgör den föda åt trollsländelarver, Nerodia fasciata (sydlig vattensnok), vattenmockasin (Agkistrodon piscivorus) och Heterodon simus (sydlig trynsnok). Grodan kan bli över 10 år gammal.[5] Lätet är ett explosivt skällande.[3]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Parningen äger rym från april till augusti i södra delarna av utbredningsområdet, juni till juli i norr. Lek och larvutveckling äger rum i grunda vattensamlingar, dit hanarna anländer först.[5] Honorna parar sig bara en gång per leksäsong, medan hanarna kan para sig med flera honor.[4] Honan lägger mellan 1 500 och 4 000 ägg; grodynglen förvandlas till fullbildade grodor efter 1,5 till 5 månader.[5]
Status[redigera | redigera wikitext]
Den skällande lövgrodan är klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, och populationen är stabil i de centrala delarna av utbredningsområdet. I vissa ytterområden, bland annat Virginia, hotas den av skogsbrukets omläggning till monokulturer. I Florida förekommer även insamling för användning som sällskapsdjur.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”SJVFS 2019:15 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd ... av djur avsedda för sällskap och hobby”. Statens jordbruksverks författningssamling. 28 mars 2019. https://lagen.nu/sjvfs/2019:15. Läst 12 juni 2020.
- ^ [a b c d] IUCN SSC Amphibian Specialist Group 2014 Barking Treefrog Dryophytes gratiosus . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 juni 2020.
- ^ [a b] ”Barking treefrog (Hyla gratiosa)” (på engelska). U.S. Geological Survey. 21 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 7 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090507170730/http://www.nwrc.usgs.gov/sc_armi/frogs_and_toads/hyla_gratiosa.htm. Läst 22 oktober 2009.
- ^ [a b c] Harding, J., L. Richards (2005). ”Hyla gratiosa - barking treefrog” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hyla_gratiosa.html. Läst 22 oktober 2009.
- ^ [a b c] Joseph C. Mitchell, University of Richmond (2009). ”Hyla gratiosa” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. http://www.amphibiaweb.org/cgi-bin/amphib_query?query_src=aw_search_index&table=amphib&special=one_record&where-genus=Hyla&where-species=gratiosa. Läst 22 oktober 2009.
|