Slaget vid Brunkeberg
| Slaget vid Brunkeberg | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av unionskrigen under Kalmarunionens tid | |||||||
Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm, målning av Georg von Rosen (1864). |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Unionsmotståndarna, det så kallade Sturepartiet | Unionsarmén under Kristian I | ||||||
| Befälhavare/ledare | |||||||
| Sten Sture den äldre | Kristian I | ||||||
| Styrka | |||||||
| Okänt | Okänt | ||||||
| Förluster | |||||||
| Okänt | Okänt | ||||||
Slaget vid Brunkeberg utkämpades den 10 oktober 1471 på Brunkebergsåsen, på nuvarande Norrmalm i Stockholm, mellan den unionsfientliga hären, under den svenske riksföreståndaren Sten Sture den äldres befäl (som kämpade för att lösgöra Sverige från Kalmarunionen), och den unionsvänliga, som leddes av den danske kungen Kristian I.
Slaget utkämpades huvudsakligen av svenskar på båda sidor men har i äldre nationalistisk historieskrivning framställts som en del av ett svenskt befrielsekrig där Danmark var huvudmotståndaren. Den huvudsakliga motsättningen var dock inte nationell (utom möjligen i propagandan), utan gällde snarare en kombination av maktpolitiska och ekonomiska intressen.
Slagets förlopp [redigera]
Torsdagen den 10 oktober 1471 omkring klockan 11 på förmiddagen kom Sten och Nils Bosson Sture med ryttare och fotfolk fram till trakten av nuvarande Hötorget i Stockholm. Sten Sture planerade att fånga de kungatrogna (anhängarna till Kristian I) i ett kniptångsliknande anfall. Han skulle anfalla från väster, Nils från öster, och Knut Jönsson Posse från Stadsholmen som vi idag kallar Gamla stan.
Skottlossningen blev livlig. Bland annat träffades Kristian I i ansiktet av en kula från en hakebössa. Han förlorade några tänder och måste dra sig tillbaka. Slutstriden inleddes när Nils stora trupp bröt fram ur skogen norr om åsen och Knut Posse samtidigt anföll från Stadsholmen. Anfallet kom så plötsligt att de kungatrogna trupperna vid Sankta Klara kloster skars av från sin huvudstyrka och kunde oskadliggöras. Kung Kristian flydde med resterna av sin här mot skeppen på Käpplingen (idag Blasieholmen). Många kungatrogna drunknade när unionsmotståndarna förstörde bron dit. Sten hade därvid vunnit slaget. På slagfältet låg mängder av stupade och sårade.
Minnet av slaget [redigera]
Efter slaget vid Brunkeberg ansågs Sten Sture som en hjälte. Han dog år 1503 och begravdes i Strängnäs domkyrka. Herr Stens seger förevigades i skulpturgruppen Sankt Göran och draken i Storkyrkan. Sten symboliseras här av riddaren S:t Göran som räddar jungfrun Sverige från den danska draken Kristian. En kopia i brons finns på Köpmanbrinken i Stockholm. Ytterligare en version av motivet finns på taket till Stockholms stadshus. På Brunkebergstorg, i trottoaren utanför Riksbankens lokaler, finns fem brunnslocksliknande medaljer som påminner om slaget utförda av skulptören Bo Andersson, född 1946 (med signaturen KGBA).