Strängnäs domkyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°22′32.16″N 17°2′4.56″Ö / 59.3756000°N 17.0346000°Ö / 59.3756000; 17.0346000
Strängnäs domkyrka
Kyrka
Strängnäs domkyrka
Strängnäs domkyrka
Land  Sverige
Län Södermanlands län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Strängnäs stift
Församling Strängnäs domkyrkoförsamling
med Aspö
Koordinater 59°22′32.16″N 17°2′4.56″Ö / 59.3756000°N 17.0346000°Ö / 59.3756000; 17.0346000
Invigd 1291
Långhuset mot koret
Koret. Till vänster återfinns Karl IX:s gravvård (ryttare på häst) och till höger ligger Sten Sture den äldre (med gyllene hjälm).
Dekorerat innertak från långhuset.
Epitafium från 1608.

Strängnäs domkyrka är en domkyrka i Strängnäs i Södermanland, helgad åt apostlarna Petrus & Paulus. Den är en treskeppig gotisk tegelbyggnad som ersatt den ursprungliga träkyrkan, byggd på en tidigare för vikingarna mycket viktig offerplats. Byggnadsarbetet påbörjades ca 1250 och ett parti invigdes 1291; nya delar kom till under 1300- och 1400-talen, men den karakteristiska tornhuven uppfördes först på 1740-talet. Kyrkotornet är 75 meter högt.[1]

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Strängnäs domkyrka, med anor från medeltiden, är en kyrkobyggnad i tegel bestående av långhus med säteritak, polygont utformat kor i öster och ett inbyggt mäktigt torn i väster. I tornets bottenvåning en pelarförsedd ingångsportal. Mellan tornet och långhuset finns rester av den ursprungliga kärnkyrkans portal. Långhuset är treskeppigt med enkla kryssvalv medan högkoret har stjärnvalv. Runt koret en koromgång, längs väggarna en rad sidokapell och i norr även en sakristia.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Kärnkyrkan[redigera | redigera wikitext]

Redan i början av 1100-talet uppfördes, på den blivande domkyrkans plats, en stavkyrka i trä, troligen med vikingatida bladslingor som ornament. På 1250-talet kom dominikanerna till Strängnäs och började bygga ett konvent på norra stadsberget, där Sankt Eskil lidit martyrdöden. Dominikanernas kyrka och kärnpartiet i domkyrkan har varit tvillingkyrkor, alltså på samma sätt som i Sankta Maria kyrka i Sigtuna. Det var munkarna som lärde oss använda tegel och när man på 1250-talet började uppföra en ny större kyrka så använde man just tegelsten. Nya kyrkan byggdes omkring den befintliga träkyrkan, så att man kunde fortsätta fira gudstjänster där under byggnadstiden. Enligt en otillförlitlig uppgift skulle delar av kyrkan ha invigts av biskop Anund Jonsson sommaren 1291 men brunnit ned samma dag. I alla händelser blev tegelkyrkan inte helt klar förrän under 1330-talet. Troligen förrättade biskop Styrbjörn invigningen år 1334.

Sidokoren[redigera | redigera wikitext]

Denna första del, som byggts i form av en rektangulär hallkyrka, har sedermera kallats ”kärnkyrkan”. Redan 1342 kom den första tillbyggnaden, ett helgonkor, prytt med kalkmålningar, längst fram vid södra väggmuren. Sedan följde kapellen på södra sidan: Det Stenbockska koret längst i öster ca. 1340-1345, därefter Carl Carlsson Gyllenhielms gravkor och Djäknekoret. Längst i väster på långmurens sydsida uppfördes 1404 Vårfrukoret med målningar från 1430-talet och tre hagioskop och omkring 1425 byggdes von Hessensteinska koret. Under 1300-talet utfördes också valvmålningar i långhuset. Mellan åren 1424 och 1444 murades kyrkans västtorn. Åren 1448-1462 byggdes i öster ett gotiskt treskeppigt, polygonalt högkor med omgång, liksom en sakristia i norr. Efter att ha dekorerats med kalkmålningar, förmodligen utförda av någon från Strängnässkolan, invigdes högkoret på midsommaraftonen 1462.

Biskop Kort Rogge[redigera | redigera wikitext]

År 1479 tillträdde Kort Rogge (†1501) som biskop. Han var en politiskt aktiv kyrkoman, som också engagerade sig i domkyrkobygget. Efter en brand 1473 reparerades skadade delar, men biskopen lät också höja tornet, som efter högkorets tillkomst måste ha verkat en aning futtigt, och täckte hela kyrkan med ett gemensamt tak. Fram till ca 1500 tillkom ytterligare sidokapell samt ännu en sakristia i norr. Han skänkte också tvenne altarskåp, varav det större, avsett för högaltaret, gjordes i Flandern och färdigställdes i Bryssel 1490.

Västportal och tornhuv[redigera | redigera wikitext]

År 1648 skapades den stora västportalen med pelare; 1740-1742 fick tornet sin nuvarande huv, troligen efter ritningar av Carl Hårleman (1700-1753).

Curmans restaurering[redigera | redigera wikitext]

Under åren 1907-1910 vidtogs en omfattande restaurering under ledning av Fredrik Lilljekvist (1863-1932) med Sigurd Curman (1879-1966) som kontrollant. Bänkinredning, lampor på pelarna, korinredning med orgelfasad, allt utfört i jugendstil, tillkom nu. I detta projekt tillämpade Curman för första gången de nya antikvariska restaureringsprinciper han lärt sig under sina studieresor nere i Europa (varje tids tillägg skulle respekteras). Domkyrkan i Strängnäs är därigenom den av Sveriges domkyrkor som bäst bevarat sin medeltida karaktär.

Martyrernas kapell[redigera | redigera wikitext]

Annandag jul år 1999 invigdes "Martyrernas kapell" i en av de tidigare sakristiorna, avsett att erinra om vår tids martyrer i Kristi världsvida kyrka. Bl.a finns där en skulptur från slutet av 1400-talet utförd av lübecksmästaren Bernt Notke föreställande Erik den helige.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Kanske biskopens bänk?
Gravmonumentet över Isabella Johansdotter av Sverige, skulpterat i kalksten. Det utgör ett av Sveriges tidigaste barnporträtt.

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Huvudorgeln 1971

Kronologi:[2]

Disposition:

Huvudverk (II) C-g³ Positiv (II) C-g³ Svällverk (III) C-g³ Ekoverk (IV) C-g³ Pedal (V) C-f¹ Koppel
Gedaktpommer 16’ Gedackt 8’ Principal 16’ (1860) Principal 8’ (1860) Principal 16’ (1860) I/P
Principal 8’ Quintadena 8’ Borduna 16’ (1860) Borduna 8’ (1860) Subbas 16' (1860) II/P
Spetsflöjt 8’ Principal 4’ Principal 8’ (1860) Salicional 8’ Violon 16’ (1860) III/P
Oktava 4’ Blockflöjt 4’ Flûte harmonique 8’ (1860) Voix Celeste 8’ Quinta 12’ (eg. 10 2/3') (1860) IV/P
Nachthorn 4’ Hålflöjt 2’ Rörflöjt 8’ (1860) Oktava 4’ Oktava 8’ (1860) I/II
Kvinta 2 2/3’ Nasat 1 1/3’ Gamba 8’ Ekoflöjt 4’ (1860) Borduna 8' (1860) III/II
Oktava 2’ Sesquialtera III Oktava 4’ (1860) Flageolette 2’ (1860) Oktava 4’ (1860) IV/II
Mixtur VI-VIII Scharf IV Flûte octaviante 4’ Piccolo 1’ Nachthorn 2’
Cymbel III Rankett 16’ Quinta 3’ (eg. 2 2/3’) (1860) Tersmixtur IV Mixtur VI
Trumpet 8’ Krumhorn 8’ Oktava 2' (1860) Fagott-Oboe 8’ (1860) Kontrabasun 32’ (1860)
Skalmeja 8’ Cornett IV (1860) Voix Humaine 8’ (1860) Basun 16’ (1860)
Tremulant Mixtur III (1860) Tremulant Trumpet 8’ (1860)
Cymbel IV Clairon 4’ (1860)
Trumpet 16’ (1860)
Trumpet 8’ (1860)
Crescendosvällare

Gravvård[redigera | redigera wikitext]

I domkyrkan finns prinsessan Isabellas gravvård, utförd av Willem Boy. Isabella var dotter till Johan III och Katarina Jagellonica, och dog vid två års ålder.

Här ligger även Carl Carlsson Gyllenhielm, Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken, Erik Gabrielsson Emporagrius, Johannes Matthiae Gothus, Karl IX, Katarina av Pfalz, Kristina av Holstein-Gottorp, Laurentius Paulinus Gothus, Johan Peringskiöld, Gustaf Adolf Reuterholm, Kort Rogge, Sten Sture den äldre, Gustaf Otto Stenbock, Hedvig Taube, biskop Thomas.

Runstenar[redigera | redigera wikitext]

Runsten Sö 281 i södra väggen.

Runstenar inmurade i kyrkan:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Westrin (red.), Th. (1918). NORDISK FAMILJEBOK : KONVERSATIONSLEXIKON OCH REALENCYKLOPEDI, band 27 Nynäs järnväg - Syrsor. Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag. Sid. 413-414. http://runeberg.org/nfcg/0239.html 
  2. ^ ”Rolf Stenholm Orgelhistorik”. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=667912. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]