Slaget vid Lübeck

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Lübeck
Del av Fjärde koalitionskriget
Ägde rum 6 November 1806
Plats Lübeck, Schleswig-Holstein, Tyskland
Resultat Fransk seger
Stridande
 Frankrike  Preussen
 Sverige
Befälhavare/ledare
Frankrike Joachim Murat
Frankrike J-B Bernadotte
Frankrike Nicolas Soult
Kungariket Preussen Gebhard Blücher
Sverige Carl Mörner
Styrka
Frankrike 35.000 man[1]
90 kanoner
Kungariket Preussen 17.000 man
52 kanoner
Sverige 1.800 man[2]
Förluster
Lübeck: 1.500[3]
Schwartau: Små
Ratekau: Inga
Lübeck: 6.000-8.000[4]
Schwartau: 1.500[5]
Ratekau: 7.810[3]


Slaget vid Lübeck ägde rum den 6 november 1806 vid den tyska staden Lübeck mellan en preussisk armé under Gebhard Leberecht von Blüchers befäl och en fransk armé under befäl av marskalkerna Joachim Murat, Jean Baptiste Bernadotte och Nicolas Soult. I detta slag, som utspelades under det fjärde koalitionskriget, tillfogar de franska styrkorna ett förödande nederlag för preussarna och intar Lübeck.

De preussiska arméerna, som tidigare hade besegrats av Napoleon i slaget vid Jena-Auerstedt, drog sig tillbaka till floden Elbes östra stränder och marscherade nordost för att försöka nå floden Oder[6][7]. Napoleon åtog sig att förfölja sina motståndare för att sedan förinta dem med sin La grande armée. En preussisk avdelning tog sin tillflykt till fästningen Magdeburg, där de senare blir omringade[8]. En annan avdelning blev förintad och tillfångatagen i slaget vid Prenzlau[9]. Denna händelse utlöste ett flertal kapitulationer av preussiska trupper och fästningar[10].

Blücher förmådde ej nå floden Oder och tvingas vända i all hast mot väst, förföljd av Murat, Bernadotte och Soult. Efter ett antal eftertruppsstrider lyckas Blüchers trupper att ta sig till den neutrala staden Lübeck där de satte sig till motvärn[11]. Bernadottes soldater trängde in i stadens norra försvarsverk och övermannar de preussiska trupperna som stod framför Murat och Soult[12]. Blücher lyckas i sista stund fly från staden[13], men majoriteten av hans armé har förgjorts och tillfångatagits av de franska styrkorna. Staden blev också plundrat under och efter striderna[14]. Följande dag tillfångatar de franska styrkorna de överlevande preussarna i riktning mot den danska gränsen och förmår Blücher till kapitulation[15].

Den franska armén tillfångatog en liten svensk armékår under striden[16]. Bernadottes vördnadsfulla behandling av de svenska officerarna och soldaterna var anledningen till att den svenska ståndsriksdagen erbjöd honom den svenska tronen, nästan fyra år efter detta slag[17].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Petre, sid. 286
  2. ^ Petre, sid. 270-271
  3. ^ [a b] Pigeard, sid. 495.
  4. ^ Petre, sid. 285
  5. ^ Smith, sid. 231-232
  6. ^ Petre, sid. 200
  7. ^ Petre, sid. 225-226
  8. ^ Petre, sid. 218
  9. ^ Smith, sid. 228
  10. ^ Smith, sid. 229
  11. ^ Petre, sid. 272-274
  12. ^ Petre, sid. 277
  13. ^ Petre, sid. 278-279
  14. ^ Petre, sid. 282-285
  15. ^ Petre, sid 281-286
  16. ^ Petre, sid. 275
  17. ^ Chandler Dictionary, sid. 53

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • (engelska) David G. Chandler. Dictionary of the Napoleonic Wars. New York: Macmillan, 1979. ISBN 0-02-523670-9
  • (engelska) Chandler, David. The Campaigns of Napoleon. New York: Macmillan, 1966
  • (engelska) Francis Loraine Petre. Napoleon's Conquest of Prussia 1806. London: Lionel Leventhal Ltd., 1993 (1907). ISBN 1-85367-145-2
  • (franska) Pigeard, Alain - „Dictionnaire des batailles de Napoléon”, Tallandier, Bibliothèque Napoléonienne, 2004, ISBN 2-84734-073-4
  • (engelska) Digby Smith. The Napoleonic Wars Data Book. London: Greenhill, 1993. ISBN 1-85367-276-9