Belägringen av Kolberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Belägringen av Kolberg
Del av Fjärde koalitionskriget
Ägde rum mars - 2 juli 1807
Plats Kolberg (Kołobrzeg), Pommern, Tyskland
Resultat Oavgjort, belägringen bröts efter fredsfördrag
Stridande
Frankrike Franska kejsardömet
Franska hjälptrupper:
Polska rebeller[1][2]
Italien[3]
Nederländerna Kungariket Holland
Sachsen-Coburg-Saalfeld[4]
Sachsen-Gotha-Altenburg[5]
Sachsen-Meiningen[6]
Sachsen-Hildburghausen[4]
Sachsen-Weimar[4]
Württemberg[3]
Nassau
 Preussen
Havsstöd från:
 Sverige
 Storbritannien
Befälhavare/ledare
Frankrike Claude-Victor Perrin
Frankrike Pietro Teulié
Frankrike Louis Henri Loison
Frankrike Édouard Mortier
Kungariket Preussen Louis Maurice de Lucadou
Kungariket Preussen August von Gneisenau
Kungariket Preussen Joachim Nettelbeck
Kungariket Preussen Ferdinand von Schill
Styrka
14 000 man[7]
41 kanoner[7]
6 000 man (fästningen)[7]
230 kanoner (fästningen)[7]
1 svensk fregatt[8]
1 brittisk korvett[8]
Förluster
102 officerare och 5 000 man döda och sårade eller döda i sjukdomar[7] 55 officerare och 3 000 man döda och sårade eller döda i sjukdomar[7][9]


Belägringen av Kolberg ägde rum från mars till 2 juli 1807, under det fjärde koalitionskriget. Detta var en del av Napoleonkrigen. En fransk armé och ett flertal utländska hjälptrupper (inklusive polska rebeller[1]) belägrade den preussiska befästa staden Kolberg, som var preussarnas sista kvarvarande fästning i provinsen Pommern. Belägringen blev resultatlös, eftersom den slutligen bröts efter offentliggörandet av freden i Tilsit[10][11].

Förlopp[redigera | redigera wikitext]

Efter att Preussen förlorade slaget vid Jena-Auerstedt i slutet av 1806 marscherade franska trupper norrut mot preussiska Pommern)[12][13]. Den befästade staden Stettin (Szczecin) kapitulerade utan strid, och provinsen blev ockuperad av de franska styrkorna[1].

Kolberg stod kvar[14] och genomförandet av en fransk belägring försenades till mars 1807 av Ferdinand von Schills frikår som företog krigsrörelser runt fästningen[15] och tillfångatog den franska befälhavaren Claude-Victor Perrin[16]. Under månaderna som följde förberedde Kolbergs militära befälhavare, Louis Maurice de Lucadou, samt Joachim Nettelbeck, talesmannen för stadens befolkning, fästningens försvarsverk[17].

De franska styrkorna under Pietro Teuliés befäl, som främst bestod av italienska soldater, lyckades omringa Kolberg i mitten av mars[18]. Napoleon gav befälet för belägringsstyrkan till Louis Henri Loison, och Fredrik Vilhelm III anförtrodde Kolbergs försvar till August von Gneisenau[1][11].

I början av april var belägringsstyrkorna för en kort tid under befäl av Édouard Mortier, som hade marscherat med en stor styrka från det belägrade svenska Stralsund till Kolberg men beordrades att återvända när Stralsunds försvarare hade återtagit sina förlorade ställningar[11]. Andra förstärkningar kom från medlemsstaterna i Rhenförbundet (Kungariket Württemberg, vissa sachsiska hertigdömen och hertigdömet Nassau), Kungariket Holland och Frankrike.

Medan Kolbergs västra omgivningar stod under försvararnas fulla kontroll, koncentrerade de franska styrkorna sig på fästningens östra omgivningar[11], där Wolfsbergs skans hade uppförts under Lucadous befallning[15]. Ett svenskt och ett brittiskt fartyg bistod försvararna från Östersjön[1][8].

I slutet av juni beordrade Napoleon att förstärka den franska belägringsstyrkan ytterligare för att kunna nå ett avgörande. Då koncentrade de franska styrkorna sig på att ta hamnen norr om staden.

Den 2 juli upphörde striderna när Preussen hade kommit överens om en ofördelaktig fred, efter att landets allierade Ryssland hade lidit ett avgörande nederlag vid Friedland[19]. Av de tjugo preussiska fästningarna var Kolberg en av de få som fanns kvar i preussarnas händer tills krigsslutet[11][20]. Striden blev en preussisk myt[21] och användes senare som nazistiskt propagandamedel[22][23]. Medan stadens invånare, före andra världskriget, hedrade de preussiska försvararna hedrade man befälhavaren för de polska trupperna efter att staden överlämnades till Polen[11][24].

Kolberg på film[redigera | redigera wikitext]

Belägringen blev under andra världskriget föremål för en tysk filmatisering. Det var Brinnande hjärtan (tyska: Kolberg), ett påkostat drama regisserat av Veit Harlan på beställning av Joseph Goebbels.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Kroczyński, Hieronim (2009). ”Ferdinand von Schills Mitwirkung an der Verteidigung der Festung Kolberg im Jahre 1807”. i Veltzke, Veit. Für die Freiheit, gegen Napoleon. Ferdinand von Schill, Preussen und die deutsche Nation. Köln/Weimar: Böhlau. sid. 59–64; p. 61.. ISBN 3-412-20340-8 
  2. ^ William Fiddian Reddaway, Cambridge History of Poland, Volume 1, Cambridge University Press, 1971, pg. 228
  3. ^ [a b] Wörner, Nadine (2004) (på tyska). Süddeutschland in den Revolutions- und napoleonischen Kriegen. sid. 15. ISBN 978-3-640-28651-5. http://books.google.de/books?id=ZZypH9jamc8C&pg=PA15&dq=Kolberg+1807+w%C3%BCrttemberg&hl=de&ei=R45iTPu2MI_LOLK3wL4M&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=7&ved=0CFMQ6AEwBg#v=onepage&q=Kolberg%20&f=false 
  4. ^ [a b c] Rühle von Lilienstern, Helga (2008). Das grosse Geheimnis von Hildburghausen. ISBN 3-939611-19-0. http://books.google.com/books?ei=C2p_TereEs_xsga82tz8Bg&ct=result&sqi=2&hl=de&id=8M4jAQAAIAAJ&q=Coburg-Saalfeld+#search_anchor 
  5. ^ Erkenbrecher, Hans, red (1998). Die Residenzstadt Gotha in der Goethe-Zeit. Palmbaum Texte: Kulturgeschichte. 5. sid. 15 
  6. ^ Burgdorf, Wolfgang (2006) (på German). Ein Weltbild verliert seine Welt. Oldenbourg. sid. 58. ISBN 9783486581102. http://books.google.de/books?id=wGj9qZxUnUsC&pg=PA58&dq=Kolberg+1807+rheinbund&hl=de&ei=gJViTMuFOpDQjAe89bC8CQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=3&ved=0CDYQ6AEwAjgK#v=onepage&q=Kolberg%201807%20rheinbund&f=false 
  7. ^ [a b c d e f] Digby Smith, The Greenhill Napoleonic Wars Data Book , Greenhill Books, 1998 ISBN 1-85367-276-9 p. 252
  8. ^ [a b c] Röhr, Albert (1963). Handbuch der deutschen Marinegeschichte. sid. 33 
  9. ^ Höpfner, Eduard (1855). Der Krieg von 1806 und 1807. Ein Beitrag zur Geschichte der Preußischen Armee nach den Quellen des Kriegsarchivs, part II. 4 (2). sid. 676 
  10. ^ A history of Eastern Europe (2). 2007. sid. 280. ISBN 0-415-36627-5 
    Daviespublisher=Oxford University Press, Norman (2005). God's playground. A history of Poland. 2. sid. 218. ISBN 0-19-925340-4 
  11. ^ [a b c d e f] Kroczyński, Hieronim (2009). ”Ferdinand von Schills Mitwirkung an der Verteidigung der Festung Kolberg im Jahre 1807”. i Veltzke, Veit. Für die Freiheit, gegen Napoleon. Ferdinand von Schill, Preussen und die deutsche Nation. Köln/Weimar: Böhlau. sid. 59–64; p. 62.. ISBN 3-412-20340-8 
  12. ^ Kroczyński, Hieronim (2009). ”Ferdinand von Schills Mitwirkung an der Verteidigung der Festung Kolberg im Jahre 1807”. i Veltzke, Veit. Für die Freiheit, gegen Napoleon. Ferdinand von Schill, Preussen und die deutsche Nation. Köln/Weimar: Böhlau. sid. 59–64; sid. 59.. ISBN 3-412-20340-8 
  13. ^ Jessen, Olaf (2009). ”„Das Volk steht auf, der Sturm bricht los!" Kolberg 1807 - Bündnis zwischen Bürger und Soldat?”. i Veltzke, Veit. Für die Freiheit, gegen Napoleon. Ferdinand von Schill, Preussen und die deutsche Nation. Köln/Weimar: Böhlau. sid. 39–58; s. 50.. ISBN 3-412-20340-8 
  14. ^ Buchholz, Werner, red (1999). Pommern. Siedler. sid. 360. ISBN 3-88680-272-8 
  15. ^ [a b] Kroczyński, Hieronim (2009). ”Ferdinand von Schills Mitwirkung an der Verteidigung der Festung Kolberg im Jahre 1807”. i Veltzke, Veit. Für die Freiheit, gegen Napoleon. Ferdinand von Schill, Preussen und die deutsche Nation. Köln/Weimar: Böhlau. sid. 59–64; p. 60.. ISBN 3-412-20340-8 
  16. ^ Höpfner, Eduard (1855). Der Krieg von 1806 und 1807. Ein Beitrag zur Geschichte der Preußischen Armee nach den Quellen des Kriegsarchivs, part II. 4 (2). sid. 480 
  17. ^ Höpfner, Eduard (1855). Der Krieg von 1806 und 1807. Ein Beitrag zur Geschichte der Preußischen Armee nach den Quellen des Kriegsarchivs, part II. 4 (2). sid. 449 
  18. ^ Höpfner, Eduard (1855). Der Krieg von 1806 und 1807. Ein Beitrag zur Geschichte der Preußischen Armee nach den Quellen des Kriegsarchivs, part II. 4 (2). sid. 532–533 
  19. ^ Weiß, Benjamin (2009). ”Fredinand von Schill in seiner Zeit. Daten und Fakten”. i Veltzke, Veit. Für die Freiheit, gegen Napoleon. Ferdinand von Schill, Preussen und die deutsche Nation. Köln/Weimar: Böhlau. sid. 425–432; p. 428. ISBN 3-412-20340-8 
  20. ^ Neugebauer, Karl-Volker, red (2009). Die Zeit bis 1914 - Vom Kriegshaufen zum Massenheer. Grundkurs deutsche Militärgeschichte. 1 (2). Oldenbourg Wissenschaftsverlag. sid. 190. ISBN 348659009X 
  21. ^ Horward, Donald D. (1986). Napoleonic military history:a bibliography. Garland Pub. sid. 639. http://books.google.de/books?ei=WkaCTb-vFofxsgaS_5WaAw&ct=result&id=6YAWAQAAIAAJ&dq=Napoleonic+military+history%3Aa+bibliography+Donald+D.+Horward&q=Kolberg 
  22. ^ Burton, Jane K.; White, Carolyn W.; Link, Jere H. (1996). Essays in European History: Selected From the Annual Meetings of the Southern Historical Association, 1988-1989 - Vol. II "Patriotism and Theater Politics in the Second Reich: Paul Heyse's 'Colberg". University Press of America. sid. 46. ISBN 0-7618-0316-5. http://books.google.de/books?id=3vA8uhGCuCoC&pg=PA45&dq=Essays+in+European+History:+Selected+From+the+Annual+Meetings+of+the+Southern+Historical+Association,+1988-1989+Patriotism+and.+Theater+Politics+in+the+Second+Reich&hl=de&ei=sliATciTApHFswb6l8nfBg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCsQ6AEwAA#v=onepage&q&f=false 
  23. ^ Erwin Leiser, Nazi Cinema p125-6 ISBN 0-02-570230-0
  24. ^ karta över Kołobrzeg