Slamflugor (Eristalis)

Slamflugor
Storslamfluga (E. tenax) hona
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Underklass	Bevingade insekter Pterygota
Ordning	Tvåvingar Diptera
Familj	Blomflugor Syrphidae
Underfamilj	Eristalinae
Tribus	Eristalini
Släkte	Slamflugor Eristalis
Vetenskapligt namn
§ Eristalis
Auktor	Latreille 1804
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Slamflugor (Eristalis) är ett släkte i familjen blomflugor. Även släktet Eristalinus har det svenska namnet slamflugor.

Kännetecken

Slamflugorna i detta släkte är kraftigt byggda och mellan 8 och 16 millimeter långa. Många arter liknar honungsbi eller humlor. Grundfärgen är oftast svart med gulbruna inslag. Vissa arter har vingfläckar medan andra arter saknar dessa. Benen är oftast mörka och med varierande gula inslag som kan vara viktiga för artbestämningen. Vissa arter i släktet är lätta att identifiera i fält medan andra kräver mikroskopstudier av genitalierna för att säkert kunna identifieras.

Levnadssätt

Slamflugorna trivs bäst i närheten av våtmarker, stränder och andra fuktiga områden. Larverna lever i små vattenpölar, gödselvatten och liknanade där den filtrerar vattnet på multnande växtdelar och mikroorganismer. De har ett långt svansliknande andningsrör på upp till 10 centimeter. De kallas därför ofta för råttsvanslarver. De vuxna flugorna, både hanar och honor, kan ses när de besöker blommor. Hanen hävdar revir i områden med mycket blommor.

Utbredning

Det finns 91 kända arter av slamflugor av detta släkte i världen varav 38 har palearktisk utbredning. I Europa finns 20 arter varav 18 finns i Norden. Flera av arterna är mycket vanliga.

Systematik

Det finns 250 namn beskrivna i litteraturen men många av dessa har visat sig vara färgvariationer av samma art. Man räknar således endast med 91 arter i världen.

Lillslamfluga (E. arbustorum)

Mörk slamfluga (E. intricaria)

Hagslamfluga (E. lineata)

Gulfotad slamfluga (E. pertinax)

Arter i Norden

Samtliga kända arter i Norden räknas till undersläktet Eoseristalis, förutom storslamflugan som tillhör undersläktet Eristalis.

• Kustslamfluga E. abusiva Collin, 1931
• Alpslamfluga E. alpina (Panzer, 1798)
• Strandslamfluga E. anthophorina (Fallén, 1817)
• Lillslamfluga E. arbustorum (Linnaeus 1758)
• Myrslamfluga E. cryptarum (Fabricius, 1794)
• Skäggslamfluga E. fratercula (Zetterstedt, 1838)
• Polarslamfluga E. gomonojunovae Violovitsh, 1977
• Fjällslamfluga E. hirta Loew, 1866
• Fältslamfluga E. interrupta (Poda, 1761)
• Mörk slamfluga E. intricaria (Linnaeus 1758)
• Hagslamfluga E. lineata (Harris, 1776)
• Praktslamfluga E. oestracea (Linnaeus 1758)
• Gulfotad slamfluga E. pertinax (Scopoli, 1763)
• Vårslamfluga E. picea (Fallén, 1817)
• Sommarslamfluga E. pseudorupium Kanervo, 1938
• Blank slamfluga E. rupium Fabricius, 1805
• Vandrarslamfluga E. similis (Fallén, 1817)
• Storslamfluga E. tenax (Linnaeus 1758)

Övriga arter (urval)

Nedan följer ett urval med arter i släktet.

E. alleni Thompson, 1997 E. bardus (Say, 1829) E. bellardii Jeannicke, 1867) E. bogotensis Macquart, 1842 E. brousii Williston, 1882 E. calida Walker, 1849 E. cerealis Fabricius, 1805 E. circe Williston, 1891 E. corymbus Violovitsh, 1975 E. croceimaculata Jacobs, 1900 E. deserta Violovitsh, 1977 E. dimidiatus (Wiedemann, 1830) E. dubia Macquart, 1834 E. fenestratus de Meijere, 1908 E. flavipes Walker, 1849 E. gatesi Thompson, 1997 E. horticola (De Geer, 1776) E. japonica van der Goot, 1964 E. jugorum Egger, 1858 E. kamtshatica Violovitsh, 1977 E. latifrons Zetterstedt, 1843

E. lunata de Meijere, 1908, 1776 E. marfax Curran, 1947 E. nemorum (Linnaeus 1758) E. obscura (Loew, 1866) E. pacifica Violovitsh, 1977 E. persa Williston, 1891 E. pratorum Meigen, 1822 E. precipuus Williston, 1888 E. rabida Violovitsh, 1977 E. reflugens Doleschall, 1858 E. rossica Stackelberg 1958 E. saphirina Bigot, 1880 E. saxorum Wiedemann, 1830 E. semicirculus Walker, 1852 E. stipator Osten Sacken, 1877 E. tammensis Bagatshanova, 1980 E. tibetica Violovitsh, 1976 E. transversa (Wiedemann, 1830) E. tricolor Bigot, 1880 E. tundrarum Frey, 1932 E. vallei (Kanervo, 1934)

Etymologi

Namnet Eristalis har oklart ursprung. Det kan möjligen härledas från det grikiska ordet 'eristes' som betyder bråkstake vilket skulle kunna syfta på att hanen hävdar revir och attackerar de som kommer för nära.

Källor

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. Artdatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-70-2

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör slamflugor
  Bilder & media