Humlor

Humlor
Trädgårdshumla på björnbär
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djurriket Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar Apocrita
(orankad)	Gaddsteklar Aculeata
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Långtungebin Apidae
Tribus	Bombini
Släkte	Humlor Bombus
Vetenskapligt namn
§ Bombus
Auktor	Latreille, 1802
Bombus ternarius, nordamerikansk art
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Humlor (Bombus) är ett släkte av insekter tillhörande familjen långtungebin (Apidae), och överfamiljen bin (Apoidea).

Utbredning och systematik

Det finns ungefär 250 beskrivna humlearter i världen. Det exakta antalet är dock svårt att ange på grund av oenighet bland forskarna om släktets taxonomi.

De flesta humlor förekommer i Gamla världens norra, tempererade regioner, även om det finns en del arter i Sydamerika och Nya Zeeland (de senare är dock införda som pollinatörer). I varmare klimat finns de ofta i högläntare bergsregioner.

Snylthumlor

Snylthumlor, även kallade gökhumlor, lever som boparasiter i humlebon. Ofta är de specialiserade att parasitera hos en speciell humleart. Snylthumlorna betraktades länge som det egna släktet Psithyrus men kategoriseras idag som ett undersläkte inom släktet Bombus.

Humlor i Sverige

I Sverige finns 39 arter av humlor om man räknar in de nio arterna av snylthumlor. De vanligaste arterna i Sverige är ljus jordhumla (tidigare kallad lundhumla), hushumla, ljunghumla, ängshumla, trädgårdshumla och åkerhumla.

Även frukthumlan har påträffats i Sverige (1911), men är numera rödlistad som försvunnen.

Anatomi och fysiologi

Humlehonorna har liksom getingar och andra bin en gadd, som bildats av det omvandlade äggläggningsröret. Detta har helt förlorat sin ursprungliga funktion; hos drottningarna kommer ägget ut vid gaddens bas. Gadden syns dock nästan inte på grund av den ludna bakkroppen. Den har inte några hullingar och kan därför användas flera gånger; humlan ska dock vara rejält uppretad innan den sticks. Giftet är mycket svagare än till exempel honungsbiets, och det känns mer som om humlan "bränns".

Honorna (inklusive arbetarna) har antenner med 12 leder, sex segment på ovansidan av bakkroppen (kallade tergiter; motsvarande segment på undersidan kallas sterniter), en skålformig pollenkorg på skenbenet (innersta leden) samt en gadd. Hanarna har 13-ledade antenner, stora ögon, saknar pollenkorg, har sju tergiter i stället för sex och saknar gadd. Bakkroppen är dessutom ofta spetsigare än honornas.

Temperatur

Humlor är i stånd att reglera sin kroppstemperatur genom att förbränna fett och kolhydrater (socker från nektar). Aktiva humlor har en kroppstemperatur på 35–40 °C. Vid stor aktivitet kan temperaturen stiga över 40 grader.

Ska humlan kunna flyga måste temperaturen i bröstpartiet vara över 30 °C. En nedkyld humla måste därför ägna tid åt att värma upp sig så att den kan flyga. Blir en vilande humla störd, försöker den snabbt få upp temperaturen, bland annat genom att aktivera de stora vingmusklerna. Vingarna vibrerar då lätt, och man kan höra ett brummande ljud från den stillasittande humlan. När den är uppvärmd, lättar den och flyger. Denna förmåga gör också att man kan se humlor flyga vid mycket låga temperaturer. På kalfjället är det inte ovanligt att se humledrottningar flyga i snöväder, med temperaturer runt noll grader. När humlorna är inaktiva, sänker de "termostaten" och blir "växelvarma" och kroppstemperaturen anpassar sig till omgivningen.

Flygförmåga

En långlivad myt om humlor är att de enligt fysiska lagar inte borde kunna flyga, och att det är en gåta att de flyger ändå. Denna myt blev populär på 1930-talet när den berömde aerodynamikern och föreläsaren John McMasters återbrättade en anekdot om en schweizisk aerodynamiker som vid en middagsbjudning gjorde några ungefärliga beräkningar, och konstaterade att enligt hans ekvationer så kunde inte humlor flyga. Alltså, enligt vad dåtidens aerodynamiker kände till, i form av aerynamikens grundlagar - så borde inte en humla kunna skapa tillräckligt med lyftkraft på grund av sina relativt små vingar, låga flyghastighet och tyngd. Men det är dock inget bevis på att de inte kan flyga, snarare ett bevis på att humlor inte kan glidflyga. I verkligheten karakteriseras humlans flykt av en oscillerande vinge, som mer påminner om ett helikopterblad, än en flygplansvinge. Utöver det skapar humlevinges form och rörelsemönster en luftvirvel precis ovanför vingen och den ger upphov till ökad lyftkraft. Dessutom använder humlan liksom många andra insekter upplagrad energi vid generering av rörelse-energi som sedan släpps lös momentant. Energilagringen inför varje vingslag sker med hjälp av ett elastiskt ämne, kallat resilin, som är det mest elastiska ämne vetenskapen känner, mycket mer elastiskt än någon konstprodukt.

Humlans flygförmåga, liksom för många andra insekter, bygger på resilinets energilagrande förmåga i kombination med en klickmekanism i form av små hakar. Dessa fungerar som spärr för att inte släppa iväg energin innan en viss anspänning uppnåtts. Detta plötsliga utlösande av spänningen gör att vingen rör sig med en tvär, plötslig rörelse med hög effektivitet. Det kan jämföras med människans användning av pilbåge för att lagra energi och släppa iväg den med stor effektivitet. Klickmekanismen gäller för både upp- och nedslag av vingen.

Humla full med pollen som den sprider mellan blommor (pollinering)

Humla som sänkt sin kroppstemperatur och sover.

Ekologi

Humlorna är sociala bin med drottning, hane och arbetare. De sociala humlornas samhällen är ettåriga. Den övervintrande, befruktade honan bygger på våren ett bo, som ofta utgörs av ett övergivet mus- eller sorkbo, men som, beroende på art, kan anläggas på många olika platser. Honan fodrar ofta boet med gräs eller mossa. I detta bygger hon en stor vaxcell, där hon lägger sina ägg tillsammans med nektarblandat pollen som föda åt larverna. Denna första generation humlor, är alla arbetare (befruktningsodugliga honor) som i fortsättningen tar hand om de ägg drottningen lägger.

En humla med utsträckt tunga

På sensommaren kläcks även hanar och nya drottningar. Hanarna samlar inte pollen och nektar (annat än för omedelbar, egen konsumtion) utan brukar flyga patrulleringsflykter längs en ofta förutbestämd bana medan de avger feromoner på punkter i terrängen för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar.

Snylthumlorna saknar arbetare, och drottningen tar över värdboet genom att (vanligtvis) döda den gamla drottningen. Hon kan också låta denna leva, men äta upp hennes ägg alltefter som de läggs och ersätta dem med sina egna. Värdhumlornas arbetare kontrolleras antingen genom feromoner eller fysiskt våld.

Föda och födosök

Många humlor har längre tungor i förhållande till kroppstorleken än honungsbin. Det syns tydligt när sådana humlor besöker blommor, där honungsbina inte kommer åt nektarn, eftersom blomkalkarna är för djupa. Vissa korttungade humlearter kryper inte in i blomkalkarna på långpipiga blommor utan biter i stället hål i sidan på blomkalken.

Humlor flyger även på blommor där nektarns sockerhalt är relativt låg. Humlor är norra halvklotets viktigaste pollinerare; de besöker flest arter av blommande växter. Humlornas pollinering av klövervallar är av stor ekonomisk betydelse för jordbruket.

Humlor (arter)

I tabellen nedan kan man välja om raderna ska vara sorterade systematiskt (efter undersläkte), efter svenskt namn, eller efter vetenskapligt namn.

Undersläkte	Svenskt namn	Vetenskapligt namn	Utbredning
Alpigenobombus		Bombus breviceps	Centralasien
Alpigenobombus		Bombus genalis	Norra Indien, Bhutan, Burma, Tibet, sydvästra Kina. Discover Life anger också två observationer i Alperna, utan närmare förklaring.
Alpigenobombus		Bombus grahami	Kina
Alpigenobombus		Bombus kashmirensis	Östasien
Alpigenobombus		Bombus nobilis	Indiska halvön, Östasien
Alpigenobombus	Tjuvhumla	Bombus wurflenii	Europa, Nordasien
Alpinobombus	Alphumla	Bombus alpinus	Nordeuropa, Alperna
Alpinobombus	Fjällhumla	Bombus balteatus	norra Skandinavien, västra USA (bergen), Kanada, östra Sibirien
Alpinobombus	Tundrahumla	Bombus hyperboreus	norra Skandinavien, norra Ryssland, Alaska, Kanada, Arktis (påträffad på Grönland)
Alpinobombus		Bombus neoboreus	Nordamerika, Arktis
Alpinobombus	Polarhumla	Bombus polaris	Skandinaviska fjällkedjan, norra Ryssland, Alaska, Kanada, Arktis (inklusive östra Grönland)
Bombias		Bombus auricomus	Nordamerika
Bombias		Bombus confusus	Mellaneuropa, Sydeuropa
Bombias		Bombus nevadensis	Nordamerika
Bombus sensu stricto		Bombus affinis	Nordamerika
Bombus sensu stricto		Bombus franklini	Nordamerika
Bombus sensu stricto		Bombus hypocrita	Japan, Korea
Bombus sensu stricto		Bombus ignitus	Östasien
Bombus sensu stricto	Ljus jordhumla	Bombus lucorum	Europa, Asien, Nordamerika
Bombus sensu stricto	Kragjordhumla	Bombus magnus	Nordeuropa, Västeuropa
Bombus sensu stricto		Bombus occidentalis	Nordamerika
Bombus sensu stricto		Bombus patagiatus	Kina
Bombus sensu stricto	Nordjordhumla	Bombus sporadicus	Nordeuropa, Ryssland, Kina
Bombus sensu stricto	Mörk jordhumla	Bombus terrestris	Europa, Västasien, Nordamerika
Bombus sensu stricto		Bombus terricola	Nordamerika
Bombus sensu stricto		Bombus tunicatus	Indiska halvön, södra Centralasien
Crotchiibombus		Bombus crotchii	USA
Cullumanobombus		Bombus apollineus	Sydvästasien
Cullumanobombus		Bombus baeri	Västra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus brachycephalus	Centralamerika
Cullumanobombus		Bombus butteli	Västra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus coccineus	Nordvästra Sydamerika
Cullumanobombus	Stäpphumla	Bombus cullumanus	Frankrike
Cullumanobombus		Bombus ecuadorius	Nordvästra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus funebris	Västra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus handlirschi	Västra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus haueri	Södra Nordamerika
Cullumanobombus		Bombus hortulanus	Norra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus macgregori	Centralamerika
Cullumanobombus		Bombus melaleucus	Nordvästra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus morrisoni	Västra Nordamerika
Cullumanobombus		Bombus robustus	Nordvästra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus rohweri	Nordvästra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus rubicundus	Centralamerika, norra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus rufocinctus	Nordamerika
Cullumanobombus	Semenovs humla	Bombus semenoviellus	Östra, centrala till södra Europa
Cullumanobombus		Bombus serrisquama	Sydvästasien, Östeuropa
Cullumanobombus		Bombus tucumanus	Västra Sydamerika
Cullumanobombus		Bombus unicus	Östligaste Sibirien (Ryssland)
Cullumanobombus		Bombus vogti	Västra Sydamerika
Diversobombus		Bombus diversus	Japan, Korea
Diversobombus		Bombus trifasciatus	Östasien
Diversobombus		Bombus ussurensis	Norra Östasien
Fervidobombus		Bombus dahlbomii	Sydvästra Sydamerika
Fervidobombus		Bombus fervidus	Nordamerika
Fervidobombus		Bombus pensylvanicus	Nordamerika
Fraternobombus		Bombus fraternus	Nordamerika
Kallobombus	Brynhumla	Bombus soroeensis	Europa, Turkiet
Megabombus		Bombus gerstaeckeri	Sydeuropa, Mellaneuropa, östra Nordeuropa (inklusive Finland)
Megabombus		Bombus argillaceus	Sydeuropa, Östeuropa, Balkan, USA
Megabombus	Stormhattshumla	Bombus consobrinus	norra Skandinavien, Ungern, Ryssland, norra Asien
Megabombus		Bombus czerskii	Mellersta Östasien
Megabombus	Trädgårdshumla	Bombus hortorum	Europa, Turkiet, Kina, Nya Zeeland
Megabombus		Bombus irisanensis	Centralasien
Megabombus		Bombus koreanus	Kina, Korea
Megabombus		Bombus kulingensis	Kina
Megabombus		Bombus longipes	Nordöstra och centrala Kina
Megabombus		Bombus melanopoda	Sumatra
Megabombus		Bombus portchinsky	Sydvästasien
Megabombus		Bombus religiosus	Centralasien
Megabombus	Fälthumla	Bombus ruderatus	Centraleuropa, Sydeuropa, Nordafrika, Nordvästasien
Megabombus		Bombus securus	Centrala Kina
Megabombus		Bombus senex	Sumatra
Megabombus		Bombus supremus	Kina
Megabombus		Bombus sushkini	Nordasien, Centralasien
Megabombus		Bombus tichenkoi	nordöstra Ryssland
Megabombus		Bombus yezoensis	Sakhalin, Japan
Melanobombus		Bombus alagesianus	Sydväst- och Centralasien
Melanobombus		Bombus erzurumensis	Nordöstra Turkiet och norra Iran
Melanobombus		Bombus eximius	Centralasien och Sydostasien
Melanobombus		Bombus festivus	Sydostasien
Melanobombus		Bombus formosellus	Taiwan
Melanobombus		Bombus friseanus	Centralasien
Melanobombus		Bombus incertus	Väst- och Centralasien
Melanobombus		Bombus keriensis	Södra och centrala Asien
Melanobombus		Bombus ladakhensis	Indiska halvön, Östasien
Melanobombus	Stenhumla	Bombus lapidarius	Europa, Turkiet
Melanobombus		Bombus miniatus	Indiska halvön
Melanobombus		Bombus pyrosoma	Östasien
Melanobombus		Bombus richardsiellus	Tibet, Burma
Melanobombus		Bombus rufipes	Sydöstasien
Melanobombus		Bombus rufofasciatus	Östasien
Melanobombus		Bombus semenovianus	Asien
Melanobombus		Bombus sichelii	Mellaneuropa, Balkan
Melanobombus		Bombus simillimus	Indiska halvön
Melanobombus		Bombus tanguticus	Indiska halvön, södra Centralasien
Mendacibombus		Bombus avinoviellus	Centralasien
Mendacibombus		Bombus convexus	Centralasien
Mendacibombus		Bombus defector	Centralasien, nordöstra Indien
Mendacibombus		Bombus handlirschianus	Sydvästasien
Mendacibombus		Bombus himalayanus	Centralasien
Mendacibombus		Bombus makarjini	Europa, Nordasien (utom Kina), Sydasien
Mendacibombus		Bombus marussinus	Centralasien
Mendacibombus		Bombus mendax	Mellaneuropa, Sydeuropa (bergen)
Mendacibombus		Bombus superbus	Kina, Nepal
Mendacibombus		Bombus turkestanicus	Centralasien
Mendacibombus		Bombus waltoni	Centralasien
Mucidobombus		Bombus mucidus	Mellaneuropa, Sydeuropa (bergen)
Orientalibombus		Bombus braccatus	Kina (Sichuan)
Orientalibombus		Bombus funerarius	Centralasien
Orientalibombus		Bombus haemorrhoidalis	Centralasien, Sydostasien
Psithyrus		Bombus ashtoni	Nordamerika
Psithyrus	Trädgårdssnylthumla	Bombus barbutellus	Sydeuropa, Centraleuropa, södra Nordeuropa, Mongoliet
Psithyrus		Bombus bellardii	Burma till södra och centrala Kina
Psithyrus	Jordsnylthumla	Bombus bohemicus	Europa, Turkiet, mellersta Asien, norra Indien
Psithyrus		Bombus branickii	Centralasien, Indiska halvön
Psithyrus	Åkersnylthumla	Bombus campestris	Europa, Turkiet, Kaukasien, Kirgizistan
Psithyrus		Bombus chinensis	Tibet, centrala Kina
Psithyrus		Bombus citrinus	Nordamerika
Psithyrus		Bombus coreanus	Korea
Psithyrus		Bombus cornutus	Indiska halvön, Kina
Psithyrus		Bombus expolitus	Östra Tibet till Sichuan (egentliga Kina)
Psithyrus		Bombus ferganicus	Centralasien, Indiska halvön
Psithyrus		Bombus fernaldae	Nordamerika
Psithyrus	Lappsnylthumla	Bombus flavidus	Skandinaviska fjällkedjan, Alperna, bergsområden i norra Spanien och i Ryssland
Psithyrus		Bombus insularis	Nordamerika
Psithyrus		Bombus maxillosus	Mellaneuropa, Sydeuropa
Psithyrus		Bombus morawitzianus	Centralasien
Psithyrus	Hussnylthumla	Bombus norvegicus	Europa, Ryssland (inklusive den asiatiska delen), Sydkorea, Japan
Psithyrus		Bombus novus	Indiska halvön
Psithyrus		Bombus perezi	Sydeuropa
Psithyrus	Broksnylthumla	Bombus quadricolor	Europa, Turkiet
Psithyrus	Stensnylthumla	Bombus rupestris	Europa, Turkiet
Psithyrus		Bombus skorikovi	Östasien
Psithyrus		Bombus suckleyi	Västra Nordamerika
Psithyrus	Ängssnylthumla	Bombus sylvestris	Europa, Turkiet, Kina, Sydkorea
Psithyrus		Bombus tibetanus	Östra Tibet, norra Kina
Psithyrus		Bombus turneri	Östasien
Psithyrus		Bombus variabilis	Nordamerika
Psithyrus	Sydsnylthumla	Bombus vestalis	Sydeuropa, Centraleuropa, södra Nordeuropa
Pyrobombus		Bombus haematurus	Mellaneuropa, Balkan
Pyrobombus		Bombus abnormis	Indien
Pyrobombus		Bombus ardens	Korea, Japan
Pyrobombus		Bombus avanus	Burma, sydvästra Kina
Pyrobombus		Bombus beaticola	Nordöstra Ryssland, Japan
Pyrobombus		Bombus bifarius	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus bimaculatus	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus biroi	Centralasien, Indiska halvön
Pyrobombus		Bombus brodmannicus	Sydeuropa, västligaste Asien
Pyrobombus		Bombus caliginosus	Västra Nordamerika
Pyrobombus		Bombus centralis	Västra Nordamerika
Pyrobombus	Taigahumla	Bombus cingulatus	Nordeuropa, Ryssland
Pyrobombus		Bombus cockerelli	Trolig synonym till Bombus flavifrons
Pyrobombus		Bombus ephippiatus	Södra Nordamerika, Mellanamerika
Pyrobombus		Bombus flavescens	Sydostasien, Kina
Pyrobombus		Bombus flavifrons	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus frigidus	västra USA
Pyrobombus		Bombus huntii	Nordamerika
Pyrobombus	Hushumla	Bombus hypnorum	Nordeuropa, Centraleuropa, Asien
Pyrobombus		Bombus impatiens	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus infrequens	Burma, centrala Kina
Pyrobombus	Ljunghumla	Bombus jonellus	Europa, Ryssland, norra Nordamerika
Pyrobombus		Bombus kotzschi	Afghanistan
Pyrobombus	Lapphumla	Bombus lapponicus	Norra Skandinavien, isolerade förekomster i Sydeuropa, norra Ryssland, norra Kina, norra Nordamerika
Pyrobombus		Bombus lemniscatus	Östasien
Pyrobombus		Bombus lepidus	Indiska halvön, Östasien
Pyrobombus		Bombus luteipes	Östasien
Pyrobombus		Bombus melanopygus	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus mirus	Tibet, norra Indien
Pyrobombus		Bombus mixtus	Amerika
Pyrobombus		Bombus modestus	Central- och Östasien
Pyrobombus	Berghumla	Bombus monticola	Europa (bergstrakter)
Pyrobombus		Bombus oceanicus	Sakhalin, Hokkaido
Pyrobombus		Bombus parthenius	Indiska halvön, Kina
Pyrobombus		Bombus perplexus	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus picipes	Kina
Pyrobombus	Ängshumla	Bombus pratorum	Europa, Turkiet
Pyrobombus		Bombus pressus	Nepal, Indien
Pyrobombus		Bombus pyrenaeus	Mellaneuropa, Östeuropa, Balkan
Pyrobombus		Bombus rotundiceps	Östasien
Pyrobombus		Bombus sandersoni	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus sitkensis	Västra Nordamerika
Pyrobombus		Bombus sonani	Taiwan
Pyrobombus		Bombus subtypicus	Indiska halvön, Centralasien
Pyrobombus		Bombus sylvicola	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus ternarius	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus vagans	Nordamerika
Pyrobombus		Bombus vandykei	Västra USA
Pyrobombus		Bombus wilmattae	Södra Mexiko
Pyrobombus		Bombus vosnesenskii	Västra Nordamerika
Rhodobombus		Bombus mesomelas	Mellaneuropa, Sydeuropa (bergen)
Senexibombus		Bombus bicoloratus	Södra och centrala Kina
Separatobombus		Bombus griseocollis	Nordamerika
Sibiricobombus		Bombus asiaticus	Centralasien, Indiska halvön
Sibiricobombus		Bombus morawitzi	Central- och Östasien
Sibiricobombus		Bombus niveatus	Sydvästasien
Sibiricobombus		Bombus oberti	Indiska halvön, Centralasien
Sibiricobombus		Bombus obtusus	Afghanistan
Sibiricobombus		Bombus sibiricus	Indiska halvön, Centralasien, Sibirien
Sibiricobombus		Bombus sulfureus	Sydvästasien
Subterraneobombus		Bombus amurensis	Ryssland (Amur)
Subterraneobombus		Bombus appositus	Västra Nordamerika
Subterraneobombus		Bombus borealis	Nordamerika
Subterraneobombus		Bombus difficillimus	Centralasien
Subterraneobombus	Klöverhumla	Bombus distinguendus	Nordeuropa, Mellaneuropa, Nordasien
Subterraneobombus		Bombus fedtschenkoi	Centralasien
Subterraneobombus		Bombus fragrans	Östeuropa, Turkiet, Kina
Subterraneobombus		Bombus melanurus	Asien
Subterraneobombus		Bombus mongolensis	Mongoliet
Subterraneobombus		Bombus personatus	Centralasien
Subterraneobombus	Vallhumla	Bombus subterraneus	Europa, Turkiet, Kina, Nya Zeeland
Thoracobombus		Bombus anachoreta	Norra Kina, Korea, Japan
Thoracobombus		Bombus armeniacus	Östeuropa, Västasien, Centralasien
Thoracobombus		Bombus atripes	Centrala Östasien
Thoracobombus		Bombus bellicosus	Centrala Sydamerika
Thoracobombus		Bombus brasiliensis	Brasilien, Paraguay, Argentina
Thoracobombus		Bombus brevivillus	Nordöstra Sydamerika
Thoracobombus		Bombus californicus	Västra Nordamerika
Thoracobombus		Bombus deuteronymus	Kina, Nordostasien
Thoracobombus		Bombus digressus	Guatemala, Costa Rica
Thoracobombus		Bombus diligens	Mellanamerika
Thoracobombus		Bombus excellens	Nordvästra Sydamerika
Thoracobombus		Bombus exil	Östasien
Thoracobombus		Bombus filchnerae	Centralasien
Thoracobombus		Bombus honshuensis	Japan
Thoracobombus	Backhumla	Bombus humilis	Europa, Turkiet
Thoracobombus		Bombus imitator	Kina
Thoracobombus		Bombus impetuosus	Centralasien
Thoracobombus		Bombus inexspectatus	Alperna, nordvästra Spanien
Thoracobombus		Bombus laesus	Syd-, Central- och Östeuropa, Västasien, Sibirien
Thoracobombus		Bombus medius	Södra Nordamerika, Centralamerika
Thoracobombus		Bombus mexicanus	Södra Nordamerika, Centralamerika
Thoracobombus		Bombus mlokosievitzii	Balkan, Sydvästasien
Thoracobombus		Bombus morio	Sydamerika
Thoracobombus	Mosshumla	Bombus muscorum	Europa, Asien
Thoracobombus		Bombus opifex	Sydamerika
Thoracobombus		Bombus opulentus	Nordostkina, Korea
Thoracobombus	Åkerhumla	Bombus pascuorum	Europa, Turkiet
Thoracobombus		Bombus persicus	Västasien
Thoracobombus	Frukthumla	Bombus pomorum	Centraleuropa, Östeuropa
Thoracobombus		Bombus pseudobaicalensis	Östasien
Thoracobombus		Bombus pullatus	Centralamerika, norra Sydamerika
Thoracobombus		Bombus remotus	Centralasien
Thoracobombus		Bombus rubriventris	Brasilien
Thoracobombus	Gräshumla	Bombus ruderarius	Europa, Turkiet
Thoracobombus		Bombus schrencki	Östeuropa, Nord- och Centralasien
Thoracobombus		Bombus steindachneri	Mexico
Thoracobombus	Haghumla	Bombus sylvarum	Europa, Turkiet, Kazakstan
Thoracobombus		Bombus transversalis	Sydamerika
Thoracobombus		Bombus trinominatus	Södra Mexiko
Thoracobombus		Bombus weisi	Södra Nordamerika, Centralamerika
Thoracobombus		Bombus velox	Europa och Nordasien utom Kina
Thoracobombus	Sandhumla	Bombus veteranus	Nordeuropa, Centraleuropa, Kazakstan, Mongoliet
Thoracobombus		Bombus zonatus	Södra Östeuropa, Ryssland, Turkiet, Iran
Tricornibombus		Bombus tricornis	Östasien
Incertae sedis		Bombus atratus	Sydamerika
Incertae sedis	Förväxlad jordhumla	Bombus cryptarum	Europa, Turkiet
Incertae sedis		Bombus edwardsii	Västra USA
Incertae sedis		Bombus guatemalensis	Mellanamerika
Incertae sedis		Bombus hedini	Kina
Incertae sedis		Bombus infirmus	Himalaya, Sydöstasien
Incertae sedis		Bombus mysticus	Mellanamerika
Incertae sedis		Bombus pleuralis	Kanada, Alaska Taxonomin omstridd. Giltlig art enligt ITIS, synonym till Bombus flavifrons enligt Ohio State University
Incertae sedis		Bombus sololensis	Mellanamerika
Incertae sedis		Bombus sonorus	Nordamerika
Incertae sedis		Bombus tschitscherini	Centralasien
Incertae sedis		Bombus wangae	Kina

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Humlor
  Bilder & media
• Humlan Flyger?