Humlor
| Humlor | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Tribus | Bombini |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus | |
| Auktor | Latreille, 1802 |
Bombus ternarius, nordamerikansk art
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Humlor (Bombus) är ett släkte av insekter tillhörande familjen långtungebin (Apidae) inom överfamiljen bin (Apoidea).
Innehåll |
Utbredning och systematik [redigera]
Det finns ungefär 250 beskrivna humlearter i världen. Det exakta antalet är dock svårt att ange på grund av oenighet bland forskarna om släktets taxonomi.[1]
De flesta humlor förekommer i Gamla världens norra, tempererade regioner, även om det finns en del arter i Sydamerika och Nya Zeeland (de senare är dock införda som pollinatörer)[2]. I varmare klimat finns de ofta i högläntare, svalare bergsregioner.[3] I Sydamerika finns dock ett mindre antal arter som även förekommer i tropiskt klimat, som exempelvis Amazonas.[4]
Snylthumlor [redigera]
Snylthumlor (Psithyrus), även kallade gökhumlor, lever som boparasiter i humlebon. Ofta är de specialiserade att parasitera en viss, social humleart. Snylthumlorna betraktades länge som det egna släktet Psithyrus men kategoriseras idag som ett undersläkte inom släktet Bombus.[5]
Humlor i Sverige [redigera]
I Sverige finns 39 arter av humlor om man räknar in de nio arterna av snylthumlor. De vanligaste arterna i Sverige är ljus jordhumla (tidigare kallad lundhumla), hushumla, ljunghumla, ängshumla, trädgårdshumla och åkerhumla. Frukthumlan har påträffats i Sverige 1911, men arten kategoriseras numera som nationellt utdöd (RE) av av Artdatabanken.[6]
Anatomi och fysiologi [redigera]
Humlehonorna har liksom getingar och andra bin en gadd, som bildats av det omvandlade äggläggningsröret. Detta har helt förlorat sin ursprungliga funktion; hos drottningarna kommer ägget ut vid gaddens bas.[7] Gadden syns dock nästan inte på grund av den ludna bakkroppen. Den har inte några hullingar och kan därför användas flera gånger; humlan ska dock vara rejält uppretad innan den sticks. Giftet är mycket svagare än till exempel honungsbiets, och det känns mer som om humlan "bränns".
Honorna (inklusive arbetarna) har antenner med 12 leder, sex segment på ovansidan av bakkroppen (kallade tergiter; motsvarande segment på undersidan kallas sterniter), en skålformig pollenkorg på skenbenet (innersta leden) samt en gadd. Hanarna har 13-ledade antenner, stora ögon, saknar pollenkorg, har sju tergiter i stället för sex och saknar gadd. Bakkroppen är dessutom ofta spetsigare än honornas.[8]
Temperatur [redigera]
Humlor är i stånd att reglera sin kroppstemperatur genom att förbränna kolhydrater (socker från nektar). Det förefaller som åtminstone vissa arter även kan alstra värme genom att förbränna proteiner[9]. Aktiva humlor har en kroppstemperatur på över 30 till närmare 40 °C; vanligtvis nära det högre värdet.[10]
Ska humlan kunna flyga måste temperaturen i bröstpartiet vara över 30 °C. En nedkyld humla måste därför ägna tid åt att värma upp sig så att den kan flyga. Detta sker normalt genom att den vibrerar de stora vingmusklerna så att värme alstras. Vissa forskare anser att den även har förmåga att generera värme genom att direkt förbränna socker i muskulaturen utan någon fysisk muskelaktivitet med hjälp av enzymet fruktosbifosfatas, något som framför allt skall ske om en vilande humla blir störd och snabbt måste få upp temperaturen.[10]
Förmågan till värmealstring gör också att man kan se humlor flyga vid mycket låga temperaturer. På kalfjället är det inte ovanligt att se humledrottningar flyga i snöväder, med temperaturer runt noll grader.[11] När humlorna är inaktiva, sänker de "termostaten" och blir "växelvarma" och kroppstemperaturen anpassar sig till omgivningen.[10]
Flygförmåga [redigera]
En långlivad myt om humlor är att de enligt fysiska lagar inte borde kunna flyga, och att det är en gåta att de flyger ändå. Denna myt blev populär på 1930-talet när den berömde aerodynamikern och föreläsaren John McMasters återberättade en anekdot om en schweizisk aerodynamiker som vid en middagsbjudning gjorde några ungefärliga beräkningar, och konstaterade att enligt hans ekvationer så kunde inte humlor flyga.[12] Alltså, enligt vad dåtidens aerodynamiker kände till, i form av aerodynamikens grundlagar - så borde inte en humla kunna skapa tillräckligt med lyftkraft på grund av sina relativt små vingar, låga flyghastighet och tyngd. Men det är dock inget bevis på att de inte kan flyga, snarare ett bevis på att humlor inte kan glidflyga. I verkligheten karakteriseras humlans flykt av en oscillerande vinge, som mer påminner om ett helikopterblad, än en flygplansvinge. Utöver det skapar humlevingens form och rörelsemönster en luftvirvel precis ovanför vingen och den ger upphov till ökad lyftkraft.[13] Dessutom använder humlan liksom många andra insekter upplagrad energi vid generering av rörelse-energi som sedan släpps lös momentant. Energilagringen inför varje vingslag sker med hjälp av ett elastiskt ämne, kallat resilin, som är det mest elastiska ämne vetenskapen känner, mycket mer elastiskt än någon konstprodukt.
Humlans flygförmåga, liksom för många andra insekter, bygger på resilinets energilagrande förmåga i kombination med en klickmekanism i form av små hakar. Dessa fungerar som spärr för att inte släppa iväg energin innan en viss anspänning uppnåtts. Detta plötsliga utlösande av spänningen gör att vingen rör sig med en tvär, plötslig rörelse med hög effektivitet. Det kan jämföras med människans användning av pilbåge för att lagra energi och släppa iväg den med stor effektivitet. Klickmekanismen gäller för både upp- och nedslag av vingen.[14]
Ekologi [redigera]
Humlorna är sociala bin med drottning, hane och arbetare. De sociala humlornas samhällen är vanligen ettåriga. I tropikerna kan emellertid blandade (delvis fleråriga) samhällsstrukturer förekomma.[4] Den övervintrande, befruktade honan bygger på våren ett bo, som ofta utgörs av ett övergivet mus- eller sorkbo, men som, beroende på art, kan anläggas på många olika platser. Honan fodrar ofta boet med gräs eller mossa. I detta bygger hon en stor vaxcell, där hon lägger sina ägg tillsammans med nektarblandat pollen som föda åt larverna. Denna första generation humlor, är alla arbetare (befruktningsodugliga honor) som i fortsättningen tar hand om de ägg drottningen lägger.
På sensommaren kläcks även hanar och nya drottningar. Hanarna samlar inte pollen och nektar (annat än för omedelbar, egen konsumtion) utan brukar flyga patrulleringsflykter längs en ofta förutbestämd bana medan de avger feromoner på punkter i terrängen för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar.[8][15]
Snylthumlornas ekologi [redigera]
Snylthumlorna samlar inte pollen, och har därför inga pollenkorgar på bakbenen. De saknar arbetare, och drottningen tar över värdboet genom att (vanligtvis) döda den gamla drottningen. Hon kan också låta denna leva, men äta upp hennes ägg alltefter som de läggs och ersätta dem med sina egna.[16] Vissa snylthumlor låter dock en del av värdhumlornas ungar leva, troligtvis för att få fler arbetare som kan hjälpa till med uppfödningen. En del deltar även i uppfödningen av sin egen avkomma.[17] Värdhumlornas arbetare kontrolleras vanligen genom fysiskt våld.[16] Vissa arter, som till exempel åkersnylthumla, förefaller att även använda feromoner.[17] Snylthumlehonorna är anpassade till sin aggressiva livsstil genom tjockare kroppspansar, kraftigare gadd och större käkar.[16]
Föda och födosök [redigera]
Många humlor har längre tungor i förhållande till kroppstorleken än honungsbin. Det syns tydligt när sådana humlor besöker blommor, där honungsbina inte kommer åt nektarn, eftersom blomkalkarna är för djupa. Vissa korttungade humlearter kryper inte in i blomkalkarna på långpipiga blommor utan biter i stället hål i sidan på blomkalken.
Humlor flyger även på blommor där nektarns sockerhalt är relativt låg. Humlor är norra halvklotets viktigaste pollinerare; de besöker flest arter av blommande växter. Humlornas pollinering av klövervallar är av stor ekonomisk betydelse för jordbruket. Andra exempel är blåbär samt många av våra odlade bärbuskar och fruktträd.[18]. Sent på sommaren kan man ofta finns stora mängder döda humlor under lindar, tidigare trodde man att det berodde på att vissa lindar skulle producera giftig nektar. Men det som händer är att blommorna snabbt töms på nektar men humlorna stannar ändå kvar på grund av den attraktiva doften och då svälter de till sist ihjäl. [19][20]
Status [redigera]
Ett stort antal humlearter har gått tillbaka kraftigt de senaste decennierna, både i Europa och Nordamerika. I en studie gjord 2007 i 11 europeiska länder konstaterades att mellan 1950 och 2000 13 arter hade dött ut i minst ett av länderna, av dem 4 i hela det undersökta området. I Nordamerika förefaller det som om den stora nedgångsperioden inträffade redan 1940 – 1960. Den främsta orsaken anges vara det moderna, högintensiva jordbruket med dess många monokulturer, speciellt ifråga om gräs, och nedgången på obrukad ängsmark. Detta har lett till en nedgång av blommande växter, som tjänar till föda för många bin. I Nordamerika har en liknande utveckling skett i samband med uppodlingen av Mellanvästerns prärie.[21]
Den ökade användningen av bekämpningsmedel i jordbruket har också lett till en nedgång av humlefaunan. Man vet att flera fall av omfattande dödfall hos honungsbin har rapporterats i samband med besprutning av rapsodlingar. Eftersom humledöd ute i naturen är svårare att konstatera har man inga säkra siffror rörande humlor, men den nära släktskapen mellan humlor och honungsbin gör det mycket troligt att humlor påverkas på samma sätt. Vissa ansträngningar att ta fram bekämpningsmedel med ett snävare effektspektrum har emellertid gjorts.[22]
Humlor (arter) [redigera]
I tabellen nedan kan man välja om raderna ska vara sorterade systematiskt (efter undersläkte), efter svenskt namn, eller efter vetenskapligt namn.
Referenser [redigera]
- ^ ”Bombus Latreille – Bumblebees; Humble bees” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus. Läst 2010-11-05.
- ^ humlorNationalencyklopedin, webbupplagan
- ^ ”Bombus: Introduction” (på engelska). Natural History Museum, London. 2010. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/introduction.html. Läst 2010-03-29.
- ^ [a b] Michener, Charles D.: The Bees of the World sid. 764-765
- ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Snylthumlor
- ^ Björn Cederberg (2006). ”Bombus pomorum Frukthumla”. Artdatabankens faktablad. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artfakta.se/Artfaktablad/Bombus_Pomorum_103264.pdf. Läst 2011-11-12.
- ^ Carl H. Lindroth Biologi 7 – Entomologi sid. 159 Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB, Stockholm 1967
- ^ [a b] G. Holmström 2007 Humlor – Alla Sveriges arter ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ Mapalad & al. (2008-07-16). ”Wasps And Bumble Bees Heat Up, Fly Faster With Protein-Rich Food” (på engelska). Science Daily. http://www.sciencedaily.com/releases/2008/07/080710170541.htm. Läst 2012-10-14.
- ^ [a b c] Goulson, Dave: Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation sid 13-15
- ^ Detta avsnitt är en översättning från norska Wikipedia (bokmål).
- ^ den engelskspråkiga versionen av wikpedia om humlor
- ^ Bomphrey, Richard James et al.: Smoke visualization of free-flying bumblebees indicates independent leading-edge vortices on each wing pair, Experiments in Fluids, Volume 46, Number 5 / May, 2009, Pages 811-821
- ^ Tweedie, Michael: Insekter, en introduktion till insekternas biologi, Bonniers, Stockholm 1979
- ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Humlor
- ^ [a b c] Goulson, Dave: Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation sid 77-78
- ^ [a b] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 118-119. ISBN 0-00-19-717451-9
- ^ Mats Ottosson, Åsa Ottosson (red) (2010) Vem ska bort? Naturskyddsföreningen. ISBN 978-91-558-0039-0.
- ^ ”Hummelsterben unter den Linden” (på tyska). 2010. http://www.hummelfreund.com/alles-%C3%BCber-die-hummel/hummelsterben-unter-den-linden/. Läst 2012-08-02.
- ^ ”Lindar humlorna till döden”. 2012. http://nwt.se/karlstad/article1146709.ece. Läst 2012-08-02.
- ^ Goulson, Dave: Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation sid 177-182
- ^ Goulson, Dave: Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation sid 186-187
- ^ An Annotated Catalogue of the Bee Species of the Indian Region 2003-09-26 Dr. Rajiv K. Gupta Jai Narain Vyas University
- ^ Bombus genalis Discover Life
- ^ Bombus nobilis Discover Life
- ^ Bombus neoboreus Discover Life
- ^ Bombus hypocrita Discover Life
- ^ Bombus baeri Discover Life
- ^ Bombus brachycephalus Discover Life
- ^ Bombus butteli Discover Life
- ^ Bombus coccineus Discover Life
- ^ Bombus ecuadorius Discover Life
- ^ Bombus funebris Discover Life
- ^ Bombus handlirschi Discover Life
- ^ Bombus haueri Discover Life
- ^ Bombus hortulanus Discover Life
- ^ Bombus macgregori Discover Life
- ^ Bombus melaleucus Discover Life
- ^ Bombus robustus Discover Life
- ^ Bombus rohweri Discover Life
- ^ Bombus rubicundus Discover Life
- ^ Bombus tucumanus Discover Life
- ^ Bombus vogti Discover Life
- ^ Bombus diversus Discover Life
- ^ Bombus ussurensis Discover Life
- ^ Bombus dahlbomii Discover Life
- ^ Bombus czerskii Discover Life
- ^ Bombus irisanensis Discover Life
- ^ Bombus koreanus Discover Life
- ^ Bombus kulingensis Discover Life
- ^ Bombus melanopoda Discover Life
- ^ Bombus securus Discover Life
- ^ Bombus senex Discover Life
- ^ Bombus tichenkoi Discover Life
- ^ Bombus yezoensis Discover Life
- ^ Bombus formosellus Discover Life
- ^ Bombus miniatus Discover Life
- ^ Bombus richardsiellus Discover Life
- ^ Bombus rufipes Discover Life
- ^ Bombus tanguticus Discover Life
- ^ Bombus defector Discover Life
- ^ Bombus makarjini Skorikov, 1910 ITIS
- ^ Paul H. Williams utgivare=Natural History Museum, London (2011). ”Bumblebees collected by the Kyushu University Expeditions to Central Asia (Hymenoptera, Apidae, genus Bombus)” (på engelska) (PDF (597 kB)). sid. s. 38-39. doi:. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/Williams11_KUE.pdf. Läst 2012-12-01.
- ^ Bombus superbus Discover Life
- ^ Bombus turkestanicus Discover Life
- ^ Bombus coreanus Discover Life
- ^ Bombus abnormis Discover Life
- ^ Bombus beaticola Discover Life
- ^ Bombus cockerelli Franklin, 1913 ITIS
- ^ Bombus kotzschi Discover Life
- ^ Bombus luteipes Discover Life
- ^ Bombus mirus Discover Life
- ^ Bombus oceanicus Discover Life
- ^ Bombus parthenius Discover Life
- ^ Bombus pressus Discover Life
- ^ Bombus rotundiceps Discover Life
- ^ Bombus sonani Discover Life
- ^ Bombus wilmattae Discover Life
- ^ Bombus morawitzi Discover Life
- ^ Bombus obtusus Discover Life
- ^ Bombus sibiricus Discover Life
- ^ Bombus amurensis Discover Life
- ^ Bombus fedtschenkoi Discover Life
- ^ Bombus mongolensis Discover Life
- ^ Bombus anachoreta Discover Life
- ^ Bombus brevivillus Discover Life
- ^ Bombus deuteronymus Discover Life
- ^ Bombus digressus Discover Life
- ^ Bombus diligens Discover Life
- ^ Bombus excellens Discover Life
- ^ Bombus exil Discover Life
- ^ Bombus honshuensis Discover Life
- ^ Bombus medius Discover Life
- ^ Bombus morio Discover Life
- ^ Bombus opifex Discover Life
- ^ Bombus opulentus Discover Life
- ^ Bombus pseudobaicalensis Discover Life
- ^ Bombus pullatus Discover Life
- ^ Bombus rubriventris Discover Life
- ^ Bombus schrencki Discover Life
- ^ Bombus steindachneri Discover Life
- ^ Bombus transversalis Discover Life
- ^ Bombus trinominatus Discover Life
- ^ Bombus weisi Discover Life
- ^ Bombus velox Skorikov, 1914 ITIS
- ^ Bombus tricornis Discover Life
- ^ Bombus guatemalensis Cockerell, 1912 ITIS
- ^ Bombus mysticus Frison, 1925 ITIS
- ^ Bombus pleuralis Discover Life
- ^ Bombus sololensis Franklin, 1913 ITIS
- ^ Bombus tschitscherini Discover Life
Bokkällor [redigera]
- Goulson, Dave (2010). Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation. Oxford: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-955307-5
- Michener, Charles D. (2000). The Bees of the World. Baltimore, USA: John Hopkins University Press. ISBN 0-8018-6133-0
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Humlor
- Humlan Flyger?