Våtmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Laguna de Rocha, den största våtmark i tätorten i Buenos Aires, Argentina.
Våtmark utanför Jordbro, Haninge i Stockholm.

Våtmark, även sankmark[1], är enligt den svenska våtmarksinventeringens definition sådan mark där vatten till stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan samt vegetationstäckta vattenområden.[2] I de flesta fall kan vegetationen användas för att skilja våtmark från annan mark. Minst 50 procent av vegetationen ska vara hydrofil, det vill säga fuktighetsälskande, för att man ska kalla ett område för våtmark. Huvudindelningen av våtmarker i typer grundar sig på vattnets ursprung och om marken är torvbildande eller ej. Begreppet innefattar en mängd olika naturtyper såsom myrar, stränder, kärr och mossar. Även träsk är en benämning som kan avse en typ av våtmark.

Exempel på stora våtmarksområden i världen är Pantanal, Everglades och Camargue.

Ekologisk betydelse[redigera | redigera wikitext]

Den ekologiska betydelsen av våtmarker är stor. Floran och faunan i en våtmark är anpassade till de speciella fuktiga förhållanden som råder permanent eller säsongsvis. Det finns våtmarker där vattnet är sötvatten och det finns våtmarker som är påverkade av saltvatten eller brackvatten. I tempererade klimat finns våtmarker som karaktäriseras av mycket växlande produktivitet beroende på årstidsväxlingarna. Vissa våtmarker i tropiskt klimat kan säsongsvis drabbas av torka. Sammantaget är begreppet våtmarker alltså mycket varierande miljöer som erbjuder livsförutsättningar för en mängd olika växter och djur. Hot mot våtmarker världen över är utdikning och föroreningar. Internationella överenskommelser som Ramsarkonventionen har därför antagits för att skydda dem.

Våtmarker i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige uppgår våtmarksarealen till 6–9 miljoner ha, men särskilt i söder har en stor del av de mest produktiva våtmarkerna dikats ut.[1] Arealen våtmark har minskat till följd av ca 20 000 sänkningsföretag för att få fram mer produktiv skogs- och jordbruksmark. Detta har inneburit att flera våtmarksberoende växter och djur hotas av utrotning. Detta gäller flera fågelarter, grodarter och växter. I Skåne räknar man med att mellan 80-90% av alla blöta eller fuktiga ängar dikats ur vilket lett till att bland annat storken haft mycket svårt att klara sig i Sverige.[3] Andra arter som påverkats negativt av markavvattningar är skärfläcka, brushane och svarthakedopping.[4] Exempel på våtmarksområden i Sverige är Florarna, Kristianstads vattenrike, Muddus, Sjaunja och Store Mosse.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedins nätupplaga
  2. ^ Löfroth, Mikael. Våtmarker och deras betydelse, Naturvårdsverkets rapport, 1991
  3. ^ Länsstyrelsen i Skåne län
  4. ^ Länsstyrelsen i Kalmar län

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]