Sophie von Knorring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sophie von Knorring.

Sofia Margareta "Sophie" von Knorring, född Zelow 28 september 1797Gräfsnäs, Erska socken, Skaraborgs län, död 13 februari 1848Skålltorp, Skärvs socken, Älvsborgs län, var en svensk friherrinna och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till hovmarskalk Christian Göran Zelow och Helena Sophia Gripenstedt,[1][2] och gift 1820 med dåvarande major, senare överste friherre Sebastian von Knorring.[3]

Knorring debuterade anonymt 1834 med romanen Cousinerna,, en realistisk skildring i herrgårdsmiljö där kärleken ställs mot pliktens krav. Cousinerna följdes under pseudonymen "Förf. till Cousinerna), såsom Vännerna (1835), Qvinnorna (1836) och Axel (1836), som är en fortsättning på Cousinerna. Illusionerna (1836), är en realistisk och spirituell skildring av det mondäna sällskapslivet i Stockholm åren 1812-13, som mycket påverkades av Germaine de Staëls besök. Med Ståndsparalleller (1838), som delvis är en folklivsskildring försökte Knorring utöka sin ämneskrets och närma sig den liberala oppositionen. Samuel Ödmanns Hågkomster var inspirationskälla till hennes skildringar av allmogen och prästerskapet. Bland hennes övriga romaner märks Tante Lisbeths 19:e testamente (1838), Skizzer (1841 och 1844) samt Förhoppningar (1843). Torparen och hans omgifning (1843) var den första bonderomanen i svensk litteratur. Uppfattningen av bönderna, "dessa naturmänniskor" är rousseauansk och idealiserad, Denna romans tendens rikatde sig mot Carl Jonas Love Almqvists Det går an men förfelade sin verkan.[3]

Hon är en av pionjärerna för den realistiska romanen på svenska. Tillsammans med Carl Jonas Love Almqvist, August Blanche, Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén dominerade Sophie von Knorring 1830- och 1840-talens svenska realistiska roman.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Adel. ätten von Zelow nr 272
  2. ^ Moderns farmors mor tillhörde ätten Steuch, och var sålunda Bureättling.
  3. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 655 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]