Stephen King
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: En så pass encyklopediskt viktig person som King behöver källor och fotnoter. (2014-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Stephen King | |
Stephen King 2007. | |
Pseudonym | Richard Bachman |
---|---|
Född | Stephen Edwin King 21 september 1947 Portland, Maine, USA |
Yrke | Författare |
Nationalitet | Amerikan |
Språk | Engelska |
Verksam | 1967– |
Genrer | Skräck, fantasy, science fiction, drama |
Noterbara verk | Carrie, Staden som försvann, Varsel, Pestens tid, Lida, Det och fantasyserien Det mörka tornet |
Priser | Medal for Distinguished Contribution to American Letters, Hugopriset, Bram Stoker Award, World Fantasy Award |
Hemort | Portland, Bangor, Fort Wayne och Stratford |
Make/maka | Tabitha King (1971–) |
Barn | Naomi King Joe Hill Owen King |
Webbplats | http://www.stephenking.com/ |
Stephen Edwin King, född 21 september 1947 i Portland i Maine, är en amerikansk författare, som skrivit många böcker som har legat på bästsäljarlistorna. Han är framförallt verksam inom skräckgenren. Flera av hans böcker har filmatiserats. Han är också känd under pseudonymen Richard Bachman.
Kings böcker handlar ofta om vanliga människor som råkar ut för något otäckt, och följer inte traditionella ramar. King har också skrivit annat än skräck, och har vunnit respekt särskilt för sina ungdomsskildringar. En del romaner har skrivits under pseudonym. Det som King ser som sitt främsta verk är romanen Lisey's Story [1].
Bakgrund
Stephen King föddes i staden Portland i delstaten Maine i New England. Många av hans berättelser utspelar sig i Maine. Han var som liten intresserad av att skriva vampyrhistorier.
Den unge King
King var ett överviktigt och klumpigt barn som kände sig bortstött av sina jämnåriga. Han hade mardrömmar om att göra bort sig offentligt och var alltid den som blev sist vald när de skulle spela baseboll. För att koppla bort verkligheten fantiserade han ihop ett alter ego, en superhjälte vid namn Cannonball Cannon. Fantasiförmågan ihop med den osäkerhet och ångest han kände blev betydande, då han började fundera mycket. Under en period befarade han att han skulle bli sinnessjuk. I en TV-intervju berättade han att han brukade läsa dödsannonserna i lokaltidningar, och därefter strök över namnen i telefonkatalogen hemma.
Lite senare blev King mycket upptagen av döden, och speciellt sin egen död, då han var övertygad om att han inte skulle bli 20 år. Han fantiserade om mörka, övergivna gator där märkliga figurer grep efter honom i mörkret. I samband med dessa tankar samlade han ihop information om en massmördare från 1950-talet, Charles Starkweather, och samlade detta material i en klippbok i hopp om att förstå sig på personen bakom skräcken.
Skräckintresset växte sig allt större och King konsumerade allt vad han kunde: radioprogram, serietidningar och filmer. Ett betydande ögonblick är från 1957 då han satt i en biosal och såg "The Earth vs The Flying Saucers" när filmen plötsligt bröts och biografägaren tillkännagav att Sovjetunionen sänt upp sin första Sputnik i rymden. King kopplade på en gång ihop filmen med fiendens rymdsond som cirkulerade runt jorden kanske lastad med atombomber. Den fiktiva skräcken slogs ihop med den verkliga skräcken om att när som helst bli utplånad och King satt skräckslagen under resten av filmen.
Kings familj
En av de mest kända händelserna från Kings barndom är den om hur hans pappa försvann från familjen. Donald King var en rumlare med smak för både sprit och kvinnor. Han började som dammsugarförsäljare som glatt hälsade på unga änkor mitt i nätterna för demonstrationer. Han var senare i livet sjöman i den amerikanska handelsflottan, vilket bland annat resulterade i att King har en brasiliansk halvsyster. En detalj i sammanhanget är att i den oavkortade versionen av "Pestens tid", minns Mother Abagail en trevlig dammsugarförsäljare vid namn Donald King… (kapitel 50, andra segmentet).
Donald King hade även problem med lagen och innan han antog efternamnet King legalt hade han flera olika alias. Kanske var det dessa problem som fick honom att överge sin familj, för en dag 1949 sa han att han skulle gå till affären för att köpa cigaretter, och kom aldrig tillbaka.
Trots att Stephen King har haft råd att betala för en undersökning av faderns liv efter 1949 har han låtit bli. "Jag har tänkt tanken då och då under åren, men det har alltid varit något som stoppat mig. Vidskepelse, antar jag, likt det gamla talesättet om att inte väcka den björn som sover. Om sanningen ska fram så vet jag inte hur jag skulle reagera om jag hittade honom och vi stod ansikte mot ansikte", sa King i den klassiska Playboy-intervjun (juni 1983).
Donald King lämnade dock ett inofficiellt arv till sin unge son. Fadern delade sonens intresse för skräck och hade en samling pocketböcker av bland annat H P Lovecraft som King genast slukade, innan de plötsligt försvann. King misstänker att hans moster tog böckerna.
King blev givetvis förvånad över faderns skräckintresse, men blev om än ännu mer förvånad när han upptäckte att fadern även skrivit egna skräck- och science fiction-historier som han försökte få publicerade i dåtida tidningar som Bluebook och Argosy. Ingen berättelse blev dock antagen och finns ej kvar idag.
Faderns "bortgång" skapade förstås problem för den kvarvarande familjen, speciellt för mamma King - Nellie Ruth (född Pillsbury), som fick ta flera dåligt betalda jobb, på bland annat ett tvätteri och ett munkbageri.
Familjen King levde under knappa förhållanden, men var aldrig riktigt illa ute. "Det fanns alltid mat på bordet, även om det inte var stek särskilt ofta", har King sagt. Nellie Ruth var starkt religiös och uppfostrade Stephen och den två år äldre adopterade brodern David strängt, och trots den begränsade ekonomin hävdade hon bestämt att de båda pojkarna skulle gå på college. "Vi fick båda stipendier till University of Maine. Varje vecka skickade hon oss $5 att spendera. Efter hennes död fick jag reda på att hon stundtals skippat måltider för att skicka oss pengar som vi ogenererat tog emot."
När Nellie Ruth dog i cancer 1973, 59 år gammal, ventilerade King de känslor som dök upp i berättelser som "Vägbygge" ("Roadwork") och "Kvinnan i Rummet" ("The Woman in the Room", från "Den förskräckliga apan").
King börjar skriva
Vid 12 års ålder fick King en egen skrivmaskin och inledde sitt författande och skickade in berättelser till olika tidningar, men blev ständigt refuserad. King lät sig inte hejdas av detta utan stencilerade själv upp sina berättelser och sålde till sina skolkamrater. En rektor satte dock stopp för detta.
Skrivandet tog vidare fart under skoltiden då King satte sig i en riktig knipa. Han skrev och tryckte upp en liten satirisk tidskrift kallad "The Village Vomit" där han häcklade lärare på Lisbon High School. Det var inga snälla tidskrifter och olyckligtvis hamnade ett exemplar hos en fakultetsmedlem, och den sofistikerade satirikern förvandlades tillbaka till den 14-åring som helt plötsligt funderade på vad sitt författande kunde få för efterföljder. King blev givetvis bestraffad, men det ledde till att motsvarande syokonsulenten såg till att King utnyttjade sin talang på ett bättre sätt, och ordnade så att King fick skriva om sport för Lisbon Enterprise. Redaktören på tidningen - John Gould - tog hand om King, och "lärde mig allt jag kan om att skriva på 10 minuter".
År 1965 fick King sin första berättelse publicerad, och titeln säger ganska mycket om hur hans karriär blev: "I was a Teenage Graverobber" ("Jag var en tonårig gravskändare"). Lite senare under universitetsperioden var King en flitig skribent för skoltidningen där han hade sin egen spalt "King's Garbage Truck" under sina sista år på college: 1969-1970.
Som färsk utexaminerad student jobbade han på en bensinstation och även i ett tvätteri. Han gifte sig med Tabitha Spruce den 2 januari 1971 och fick dottern Naomi och senare sönerna Joe Hill och Owen. Till slut fick han ett jobb som engelsklärare på Hampden Academy High School, men efter varje arbetsdag satte han sig i skolans pannrum och gjorde det han älskade - skrev.
År 1972 hade King skrivit ett stort antal berättelser och fått fyra romaner refuserade, och var besviken och deprimerad. "Jag började tro att det var bara redaktörernas kusiner som fick böcker publicerade", har King sagt. Men så kom vändningen.
King hade skrivit fyra sidor på "Carrie" när han insåg att det var skräp, och förpassade alltihop till papperskorgen. När han kom hem senare samma dag låg sidorna där igen. Tabitha hade plockat upp dem, läst dem, och skrivit en lapp som sa "Snälla fortsätt, detta är bra". "Carrie" slutfördes och skickades till Bill Thompson på Doubleday, och blev antagen.
"Jag satt en regnig eftermiddag i mars 1973 och förberedde en lektion i Amerikansk litteratur när min fru ringde, så upphetsad att hon knappt kunde prata. Hon hade ett telegram som hon läste upp: '"Carrie" officiellt en Doubleday book. $2500 i förskott mot royalties. Grattis grabben - framtiden ser ljus ut. Bill'".
Richard Bachman
King använde också pseudonymen Richard Bachman. Böcker med Bachman angiven som författare gavs ut på många olika språk. När den fjärde släpptes i USA 1985 hittade en bibliotekarie bevis för att det egentligen var King som skrev (hans namn fanns på copyrighthandlingar för en av Bachmans böcker) under pseudonym för att se om han kunde slå igenom igen. En av hans böcker som Bachman hade sålts i 28 000 exemplar, men när det uppdagades att det var King som skrivit boken steg försäljningen till 280 000 exemplar. Efter att Bachmanns riktiga identitet hade avslöjats, meddelade hans förlag att Bachmann hastigt avlidit efter att ha drabbats av "cancer i pseudonymen, en sällsynt form av schizonomi" [2]
Bibliografi
Årtalet anger amerikanska originalutgåvans publiceringsår
Romaner
|
|
Under pseudonymen Richard Bachman
- 1977 – Raseri (Rage)
- 1979 – Maratonmarschen (The Long Walk), översättning: Karl G. Fredriksson och Lilian Fredriksson
- 1981 – Vägbygge
- 1982 – Den flyende mannen (The Running Man)
- 1984 – Förbannelse (Thinner)
- 1996 – Väktarna (The Regulators)
- 2007 – Blaze
Noveller
|
|
|
(**=Eventuellt ej utgiven på svenska)
Novellsamlingar
- Dödsbädden (Night Shift) (1978) översättning: Ansis Grinbergs
- Sommardåd/Vinterverk (Different Seasons) (1982) översättning Mårten Edlund
- Varulvens år (Cycle of the Werewolf) (1984) illustrerad av Bernie Wrightson, översättning: Britt-Marie Thieme
- Den förskräckliga apan (Skeleton Crew) (1985)
- Mardrömmar (Four Past Midnight) (1990) översättning: Ulf Gyllenhak
- Nattmaror och drömlandskap (Nightmares and Dreamscapes) (1993) översättning: Ylva Spångberg och Jan Risheden
- Six Stories (Six Stories) (1997)
- Allt kan hända (Everything's Eventual. 14 Dark Tales) (2005) översättning: John-Henri Holmberg
- Strax efter solnedgången (Just After Sunset) (2008) översättning: Anders Bellis
- Nattsvart, Stjärnlöst 2012 (Full Dark, No Stars) )2010) översättning: Gabriel Setterborg
Övriga verk
- Dödsdansen (Danse Macabre, 1980, fackbok om skräckgenren, översättning: Börje Crona
- Creepshow (Creepshow, 1982, serieversion av filmen med samma namn)
- Den gröna milen (The Green Mile), 1996
- De två döda flickorna (The Two Dead Girls)
- Musen på milen (The Mouse on the Mile)
- Coffeys händer (Coffey's Hands)
- Eduard Delacroix onda död (The Bad Death of Eduard Delacroix)
- Resa i natten (Night Journey)
- Coffey på milen (Coffey on the Mile)
- Att Skriva: En hantverkares memoarer (On Writing: A Memoir of the Craft), 2000, självbiografi och författarhandbok, översättning: Tove Borglund Janson
- The Girl Who Loved Tom Gordon: A Pop-Up Book (The Girl Who Loved Tom Gordon: A Pop-Up Book), 2004, barnbok (ej utgiven på svenska)
- Arkiv X-avsnittet Chinga (manus)
- Det Mörka Tornet (fantasyserie på 7 delar)
Filmer på Kings böcker
Många av Stephen Kings verk har filmatiserats, bland annat de följande här nere. Många av dessa har blivit mycket uppskattade och kritikerrosade bland annat Carrie, Varsel, Den gröna Milen och Det.
- 11.22.63 (TV-serie 2016)
- Carrie (1976/2013)
- Salem's Lot (1979)
- Salem's Lot (2004)
- The Shining (1980/1997)
- Creepshow (1982)
- Cujo (1983)
- The Dead Zone (1983)
- Christine (1983)
- Children of the Corn (1984)*
- Eldfödd (1984)
- Cat's Eye (1985)*
- Silver Bullet (1985)
- Maximum Overdrive (1986)*
- Stand by Me (1986)*
- Creepshow II (1987)
- The Running Man (1987)
- Jurtjyrkogården (1989)
- Det (1990)
- Nattarbete (1990)
- Lida (1990)
- Sometimes They Come Back (1991)*
- Sleepwalkers (1992)
- Gräsklipparmannen (1992)*
- Knackarna (1993)[3]
- The Dark Half (1993)
- Köplust (1993)
- Pestens tid (1994)
- Nyckeln till frihet (1994)
- Dolores Claiborne (1995)
- Mangeln (1995)*
- The Langoliers (1995)*
- Thinner (1996)*
- The Night Flier (1997]
- Sommardåd (1998)
- Den gröna milen (1999)
- Storm of the Century (1999)
- Hjärtan i Atlantis (2001)
- Rose Red (2002)
- Drömfångare (2003)
- Secret Window (2004)*
- En åktur i kulan (2004)*
- Desperation (TV-film) (2006)
- Flickan som älskade Tom Gordon (2006)
- From a Buick 8 (2006)
- 1408 (2007)*
- The Mist (2008)
- The Talisman (2008)
- Det (2017)
- Geralds lek (2017)
(* = noveller)
Referenser
- ^ ”Stephen King: The Rolling Stone Interview”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/culture/features/stephen-king-the-rolling-stone-interview-20141031?page=4. Läst 20 januari 2017.
- ^ ”Richard Bachman” (på engelska). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Richard_Bachman&oldid=723876321. Läst 20 januari 2017.
- ^ "The Tommyknockers (1993) – Titlar". Svensk Filmdatabas. Läst 3 februari 2014.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Stephen King.
- Officiell webbplats (engelska)
- Lilja's Library - The World of Stephen King
- Richard Bachmans hemsida.
- Stephen King i Libris
|