Stig Olin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stig Olin
Stig Olin i Filmjournalen, 1947.
Stig Olin i Filmjournalen, 1947.
Född 11 september 1920
Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Död 28 juni 2008 (87 år)
Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år 1941-1991
Maka Britta Holmberg
(1944-1980)
Helena Kallenbäck
IMDb

Stig Olin, ursprungligen Högberg, född 11 september 1920 i Kungsholms församling, Stockholm, död 28 juni 2008,[1] var en svensk skådespelare, regissör, sångare, radioman och låtskrivare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stig Olin slog igenom i filmer där han spelade pojkar eller unga, inte sällan osympatiska, män. Han medverkade i Ingmar Bergmans två första filmer, Hets och Kris, samt ytterligare i ett antal av dennes produktioner på 1940- och 1950-talen. 1947 var han i USA med Edvard Persson och spelade in Jens Månsson i Amerika, och han samarbetade ett flertal gånger med Hasse Ekman.

Under åren 1953–57 regisserade han sex filmer, däribland två av Povel Ramels första alster. Filmen Gäst i eget hus bygger delvis på hans eget livs historia som bortadopterat barn, vilket han också beskriver i sin självbiografi, Trådrullen (1981). Parallellt skördade han framgångar som regissör på privatteatrar i Stockholm och Göteborg.

Allt detta ändrades dock dramatiskt efter en allvarlig sjukdom, vilken tvingade honom att förändra hela sin yrkesväg, och år 1959 anställdes Olin som producent på Sveriges Radio. Där avancerade han till programchef 1972. Han var bl.a. värd i programmet Sommar och gjorde intervjuserier och porträttprogram (bl.a. om Zarah Leander). Olin pensionerades 1980.

Stig Olin skrev även populära schlager som En gång jag seglar i hamn, Jag tror på sommaren, Karusellvisan och På söndag. Den sistnämnda sjöng han in på skiva som blev en hit 1953, och andra sjöngs in av hans barn.

1944 gifte han sig med skådespelerskan Britta Holmberg, och de blev föräldrar till sångaren Mats Olin och skådespelerskan Lena Olin. Stig Olin var senare en period omgift med skådespelaren Helena Kallenbäck.[2]

Olin är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [3]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Trådrullen - Stig Olins memoarer, 1981

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1432331.svd
  2. ^ Vem Är Det 1997 s 860. Norstedts.
  3. ^ Hitta graven