Zarah Leander

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Zarah Leander
Zarah Leander på omslaget till ett nothäfte från 1938.
Zarah Leander på omslaget till ett nothäfte från 1938.
Född Sara Stina Hedberg
15 mars 1907
Karlstad, Sverige
Död 23 juni 1981 (74 år)
Stockholm, Sverige
Andra namn Zarah Forsell, Zarah Leander
Make Arne Hülphers
(1956–1978)
Vidar Forsell
(1932–1943)
Nils Leander
(1927–1932)
Webbplats www.zarahleander.se
IMDb

Zarah Leander, folkbokförd Zarah Stina Hülphers (sedan hon gift om sig), född Hedberg 15 mars 1907 i Karlstad, död 23 juni 1981 i Stockholm,[1] var en svensk schlagersångerska och skådespelerska. Zarah Leander har blivit känd som urtypen för en primadonna och för att ha varit Tysklands stora filmstjärna under andra världskriget.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

1907–1931 – debut[redigera | redigera wikitext]

Hon föddes i en högborgerlig familj[2] som Sara Stina Hedberg i Karlstad och bodde först på Kungsgatan i närheten av Domkyrkan och senare på Järnvägsgatan ovanpå dagens Åhléns. Hon hade fyra äldre bröder. Zarah gick ofta förbi Karlstads teater efter skolan och där fick hon ibland stå i kulisserna och se på Gösta Ekman och hans teatersällskap och hon ska ha yttrat att det var som "att vara i himmelen". 1925 studerade hon sång i Riga i Lettland och enligt henne själv var det första gången hon fick reda på sin röstbegåvning, och att hon var kontraalt, det vill säga hade en mörkare röst än vanligt.[2] Hon sökte året därpå till Dramatens elevskola men kom inte in.[2] Efter att ha arbetade som kontorist i Stockholm under en tid, hamnade hon som tvåbarnsmor på sin svärfars Leander prästgård i Risinge vid Finspång i Östergötland. Leanders första make Nils Leander hjälpte henne därefter med små teater- och revyroller.[3]

1929 hörde Zarah Leander att Ernst Rolf var på väg till Norrköping och att revyturnéns primadonna Margit Rosengren insjuknat, vilket fick Leander att provsjunga, varvid Rolf genast tog med henne i sin revyturné och lät henne debutera i Borås. Hon övertog Rosengrens revynummer och spelade bland annat rollen som Greta Garbo[4] i sången "Vill ni se en stjärna?". Först på 1950-talet tog hon upp sången på nytt och gjorde den till sin signaturmelodi. 1929 kom hon också i kontakt med Karl Gerhard när hon medverkade i hans revy Karl Gerhards Ny-Bygge.[2]

Den 1 januari 1930 fick Leander sitt stora genombrott, på Folkan i Stockholm i en Kar de Mumma-revy[5] och säsongen 1930-1931 arbetade hon på Vasateatern med Gösta Ekman.[2]

Zarah Leander i filmen "Falska miljonären" med premiär den 26 oktober 1931. Foto: Louis Huch.

1931–1936 – svenska glansdagar[redigera | redigera wikitext]

1931 spelade hon Glada änkan mot Gösta Ekman i Per Lindbergs kontroversiella och omtalade uppsättning på Stockholms konserthus.[2] Musiken hade arrangerats om av Jules Sylvain, vilket bland annat innebar att Hanna Glawaris sångpartier transponerats ned för att passa Leanders kontraalt. Det råder olika meningar om huruvida kompositören Franz Lehár verkligen godkände de omarbetningar som gjordes i denna så kallade "funkis-änkan", men enligt legenden lär han ha sagt: "Gör vad ni vill där uppe i Stockholm, en sådan röst finns ändå inte!".[källa behövs]

Under denna tidsperiod var Zarah Leander med i tre svenskproducerade filmer - "Dantes mysterier" (1931), "Falska miljonären" (1931), "Äktenskapsleken" (1935).[6]

Hon blev Karl Gerhards favoritprimadonna och medverkade i hans revyer fram till 1936. För henne skrev han sånger som "Lysistrate", "Jag vill ha en gondol" och "I skuggan av en stövel" - den sista en skarp protest mot judeförföljelsen i Europa som hon efter 1936 valde att aldrig sjunga igen. Hon medverkade i tre svenska filmer och sjöng in många skivor som sålde mycket bra. Hennes mörka röst och tydliga textning passade tidens grammofonteknik.

1936–1943 – åren i Tyskland[redigera | redigera wikitext]

1936 spelade hon i Wien i operetten Axel an der Himmelstür av Ralph Benatzky tillsammans med Max Hansen och spelade in filmen Premiere i regi av Geza von Bolvary.[6] Detta ledde till att hon fick erbjudande att filma i Tyskland, där hon året därpå gjorde hon sin första film. Där stannade hon för att bli en av Nazitysklands populäraste artister. Under sin tid i Tyskland spelade hon in tio filmer för Ufa och många grammofonskivor, till exempel av "Ich steh' im Regen", "Ich weiss es wird einmal ein Wunder gescheh'n", "Nur nicht aus Liebe weinen" och "Der Wind hat mir ein Lied erzählt". I sina mycket melodramatiska filmer blev hon något av en kitsch-diva, en framtoning som hängde fast vid hennes artistperson också efter kriget. Men folket strömmade till biograferna och hon blev en av tredje rikets mest uppskattade film- och sångstjärnor.[2] 1940 tecknade hon ett nytt tvåårskontrakt med UFA och fick därigenom det högsta filmgaget någonsin i Europa. Hon blev även utnämnd till hedersöverste vid ett regemente i Tyskland.[7]

Zarah Leander på omslaget till Se 1941

Leanders vistelse i Nazityskland under brinnande världskrig var, och är kontroversiell. Hon har förklarat sitt val med att hon talade tyska bättre än engelska och vid direkta frågor har hon sagt att hon var en naiv, politisk idiot.[2] Hon har också sagt att hon flyttade till Tyskland för att hon var trött på de stereotypa roller och banala texter man gav henne i Sverige. I Tyskland fick hon musik av rikets främsta populärkompositörer. Att pengar hade mycket med karriärvalet att göra framgår av de hårda förhandlingar om gager och arbetsvillkor hon höll med Goebbels. Hon vägrade att bli tysk medborgare och begärde att halva hennes lön (53%) skulle betalas i svensk valuta till en bank i Stockholm.

Dagens Nyheter rapporterade 1999 om arkivfynd som indikerar att Zarah Leander gjorde det sovjetiska spionaget i Tyskland vissa tjänster. Hon ska ha haft täcknamnet "Rose Marie". Den uppgiften härrör från ett band som en av cheferna inom den sovjetiska underrättelsetjänsten, Pavel Sudoplatov, talade in strax före sin död. Om det är sant och hur stora de tjänsterna i så fall var återstår att se.[källa behövs]

1943–1981 – comeback[redigera | redigera wikitext]

Zarah Leander 1949

1943 återvände Leander till Sverige och till herrgården Lönö i Häradshammars församlingVikbolandet, i Östergötland, som hon köpt 1939. På grund av sin tidigare verksamhet i Tyskland var hon utfrusen ur svenskt nöjesliv i flera år.[2] Karl Gerhard, som varit aktiv antinazist under kriget, ville redan 1944 engagera henne men protesterna blev för starka, bland annat av Torgny Segerstedt och Carl-Adam Nycop varför det ställdes in.

1949 gjorde hon trots allt comeback i Malmö under Pressens rundtur.[2] Efter detta spelade hon teater och gav konserter i både Sverige, Tyskland och Österrike med stor framgång. Ett av hennes nya slagnummer var "Wunderbar" från Cole Porters musikal Kiss Me Kate 1948 (inspelat på skiva 1952[8]). En brittisk musikalhistoriker (Kurt Gänzl) säger sig aldrig ha hört en smaklösare insjungning av den sången.[källa behövs] Själv tyckte hon att den var wunderbar och fick härefter ofta heta "den wunderbara Zarah".[källa behövs]

Karl Gerhard samarbeta först med henne 1952, då de i en revy på Cirkus i Stockholm, framträdde som "Det rara gamla paret från anno dazumal". 1957, till hennes 50-årsdag på Berns, skrev Gösta Stevens en "memoarsång" för henne, som inte i en enda versrad nämnde hennes tyska karriär. Men i refrängen fick hon gång på gång intyga att "Jag har blivit mycket, mycket bättre nu på gamla dar".

Den som skrev flest texter för henne vid denna tid var Gösta Rybrant. Han gav henne de litterärt betonade visorna "Abel", "Det skönaste som livet gav", "Sång om syrsor" och "Gåtor". I samarbete med pianisten Arne Hülphers, hennes tredje man (från 1956), utvecklade hon ett sceniskt utspel som var inlevelsefullt på gränsen till karikatyr men med temperament och texttrogenhet. Den tyske kompositören Peter Kreuder skrev två musikaler för henne, Madame Scandaleuse 1958 och Lady aus Paris 1964.

1963 deltog hon i ett filmat inslag i Hans Alfredsons och Tage Danielssons revy Konstgjorda Pompe, där hon till melodin "Old Time Religion" självironiskt sjunger om vad som krävs för att bli popartist: "Man ska ha bra mikrofoner", "Man ska ha filmat i Tyskland" o.s.v.

1972 gav hon ut sina memoarer "Zarah" tillsammans med medskribenten Jan Gabrielsson. 1973 gjorde hon en avskedsföreställningen i Stockholms konserthus, en konsert som finns inspelad på skiva. I Wien spelade hon 1975 rollen som Madame Armfeldt i Stephen Sondheims musikal A Little Night Music. Samma roll gjorde hon också i den svenska uppsättningen på Folkan 1978 innan hon blev sjuk och måste lämna ensemblen. Hon vårdades några år på Sandbyhovs sjukhus i Norrköping efter att ha blivit rullstolsburen. Hon dog 1981Danderyds sjukhus utanför Stockholm. På begravningen i Oscars kyrka i Stockholm sjöng hovsångerskan Birgit Nilsson. Leander ligger begravd på Häradshammars kyrkogård på Vikbolandet i Norrköpings kommun.

Stil[redigera | redigera wikitext]

Zarah Leander hade en stark utstrålning och en mörk fyllig sångröst. Karl Gerard menade att den unga Leanders skådespelarstil var ett försök att efterhärma Marlene Dietrich.[2] I de tidiga svenska filmerna kom hon att få rollen av femme fatale som i Falska miljonären (1931).[2] I Tyskland tilldelades hon mer dramatiska roller som i La Habanera (1937) och Till främmande strand (1937), båda i regi av Douglas Sirk.[2] En annan typ av roll som återkom var "The Good-Bad Girl".[2] Med sin karisma, stil och ikoniska status blev hon en symbol för 1930-talets modernitet.[2] Detta tillsammans med hennes renomé som diva har gjort henne mycket uppskattad inom delar av gaykulturen.[2]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Zarah Leander var dotter till köpmannen Anders Lorentz Sebastian Hedberg och Mathilda Ulrika Wikström. Hon var gift tre gånger: med skådespelaren Nils Leander (1905–1990)[1], journalisten Vidar Forsell (1904–1971)[1] och pianisten Arne Hülphers (1904–1978)[1]. I första äktenskapet fick hon två barn, Boel och Göran, födda 1927 respektive 1929, som adopterades av hennes andre make.

Dottern Boel Forsell gifte sig med ingenjören Sven-Gunnar Jacobson[9] och sonen Göran Forsell gifte sig med Charlotte Bonnier.[10]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Zarah Leanders grav vid Häradshammars kyrka.

1983 gjorde den tyska sångerskan Nina Hagen en uppmärksammad modern popversion av "Ich weiss es wird einmal ein Wunder gescheh'n". Nina Hagen har under sin karriär fortsatt att vara Tysklands främsta tolkare av Zarah.[källa behövs]1987 porträtterades hon samtidigt i två musikpjäser. Pjäsen Stjärnfall, som Gottfried Grafström skrev för Arja Saijonmaa och Musikteatern i Värmland, diskuterade den tyska vistelsen som ett moraliskt problem, medan Zarah på Intiman i Stockholm med Evabritt Strandberg i titelrollen mer var en showmusikal och en dramatisering av hennes memoarbok Zarah (1972).

Utöver hennes egna memoarer finns flera böcker om henne. Paul Seiler i Tyskland har skrivit fem böcker för att förklara hennes fascinerande stil och utspel. Den senaste biografin, av Jutta Jacobi, diskuterar den funktion av syndabock hon fyllde i Sverige efter kriget. Den svenska forskaren Tiina Rosenberg arbetar med ett bokprojekt som fokuserar på Zarah Leander som gayikon, alltså användandet av hennes person och apparition i homosexuella sammanhang.

1993 skrev och spelade Mattias Nilsson (senare Mattias Enn) en musikal om Zarah Leander som hade premiär på Mosebacke Etablissement i Stockholm med namnet I skuggan av en stövel. Den handlade om Zarah, Sverige och nazismen. Zarah sitter i sin loge på Folkan 1978 och skriver ett brev till sin vän Karl Gerhard och minns gamla tider. På så sätt återges stjärnans liv. Föreställningen gick på turné genom Sverige och Finland. 1998 spelade Enn in en cd med sånger från musikalen.

Skådespelaren Jörgen Mulligan började imitera Zarah Leander i unga år och blev god vän med henne. När Zarah såg Jörgen imitera henne första gången konstaterade hon att "han är mycket bättre än jag!" Sedan 2002 har Mulligan framträtt med en uppskattad enmansshow I Zarahs tonart. I dokumentärfilmen Jörgen med Z berättar han om sin vänskap med Zarah.

År 2003 avtäcktes på Värmlands-Operan, tidigare Karlstads Teater, en bronsstaty föreställande Zarah Leander gjord av konstnären Karel Becvar från Tjeckien, numera Malmö. Initiativet till statyn togs av Zarah Leander-Sällskapet som bildades 1999 av journalisten Jan Grönkvist och företagaren Idris Korjenic. Zarahs äldsta bror Jonas Hedberg, radiomannen Kent Finell, hovsångerskan Siv Wennberg, tusenkonstnären Thore Skogman och många andra kända personer medverkade tillsammans med en stor publik. På Kungsgatan i Karlstad, där Zarah växte upp, finns en minnesplakett uppsatt. Samma år förärades Leander en hedersstol vid Teatermuseet i Los Angeles, USA.

År 2007, på Zarahs 100-årsdag den 15 mars, invigdes Zarah Leander museet i Häradshammars bygdegård, mittemot hennes gravplats på Häradshammars kyrkogård på Vikbolandet utanför Norrköping, inte långt från Lönö där hon bodde sedan början av 1940-talet. Bland gästerna fanns släktingar till Zarah Leander, skådespelerskan Annalisa Ericson, landshövding Björn Eriksson och hundratals intresserade från Norden och Tyskland. Bland museets föremål ingår mängder av pressklipp, skivor, foton, böcker, brev, filmer och kläder. Där finns också möbler från Lönö gods, vars ägare numera är riksdagens talman Per Westerberg. Det nya museet tillkom på initiativ av Zarah Leander-Sällskapet. Zarahs personliga sekreterare Brigitte Pettersson har skänkt många unika föremål.

Jubileumskonsert hölls i Stockholms konserthus den 17 mars 2007. Grünewaldssalen var fullsatt när Mattias Enn sjöng inför bland andra prinsessan Lilian, och föreställningen möttes av stående ovationer efter två och en halv timmes musik och minnen. I Tyskland firades sångerskan hela jubileumsåret med en rad utställningar, filmvisningar samt en dokumentärserie på radio. I Bonn finns sedan närmare 20 år en permanent Zarah-utställning på stadsmuseet.

I Karlstad, Zarahs hemstad, skedde inget firande på 100-årsdagen. Dock hölls några dagar tidigare en föreläsning av Gottfried Grafström på temat "Zarah Leander och idolskapets moment 22". Kommunen beslutade den 23 maj att inte inrätta ett Zarah-stipendium till förmån för sång- och musikbegåvade ungdomar. Zarah Leander anses inte ha den plats i Karlstads kulturliv eller anknytning till Karlstad i sin karriär som gör det motiverat att inrätta ett musikstipendium. I mars 2009 beslutade kommunfullmäktige, med knapp majoritet, att avslå en motion om uppkallande av en gata eller plats efter Zarah Leander där röstsiffrorna blev 31-29. En tävling utlystes om en Zarah Leander-bakelse där Damms konditori i Karlstad vann genom att komponera en bakelse till Zarahs ära där huvudingredienserna bestod av grädde, nougatkräm, sockerkaka, marängbotten samt en röd marsipanplatta med namnet "Zarah" på.

I september 2007 var det premiär på Folkoperan i Stockholm för operan Zarah med musik av Anders Nilsson och libretto av Claes Fellbom. Mezzosopranen Ulrika Tenstam tolkade Zarah vilket gav henne lysande recensioner i pressen. Den 15-24 oktober hyllade Karl Gerhard-Sällskapet Zarah Leander med en kabaré på Lorensbergsteatern i Göteborg, med svenskfödda Karin Pagmar från Tyskland i huvudrollen.

Under jubileumsåret har även artisten Lars-Åke Wilhelmsson, känd som Babsan, gett ut en cd tillsammans med pianisten Lars Roos. Skådespelaren Jörgen Mulligan har dessutom producerat en ny DVD med sina bästa Zarah-imitationer. Den första Zarah-festivalen gick av stapeln i augusti 2008 på Risinge prästgård där Zarah en gång i tiden bodde med sin make och småbarn. Dessutom delades det första Zarah-priset ut samma år till Brigitte Pettersson, tidigare Zarah Leanders sekreterare, för hennes arbete med ett nytt museum i Häradshammar.

Författaren Bosse Schön gav under 2008 ut boken "Sanningen om Zarah Leander" där det svenska spionaget mot Leander synas i sömmarna. Enligt Schön behandlades hon hänsynslöst efter kriget, däribland ett sex år långt scenförbud: "I Sverige blev hon utfryst och dåvarande Radiotjänst vägrade att spela hennes musik. Men av dokumenten i säpoakten framgår att anklagelserna mot Zarah Leander var lögn och att hon utsattes för en hänsynslös historieförfalskning. Två polisutredningar, som förblivit hemliga fram tills nu, friar henne från alla misstankar. Hon var vare sig nazist eller spion."

Den 30 augusti 2011 beslutade stadsbyggnadsnämnden i Karlstad att uppkalla en gata eller plats efter Zarah Leander, drygt 30 år efter primadonnans död, med röstsiffrorna 6-5. Vilken gata eller plats det blir återstår dock att lösa.

Stipendier till Zarah Leanders ära har hittills utdelats till Brigitte Pettersson, Jörgen Mulligan, Mattias Enn, Anders Eldeman och på Zarah-dagen den 19 juli 2012 till Arja Saijonmaa.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Scenroller[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] P O Qvist (2004) Zarah Leander; Grundfakta, Svensk Filmdatabas, Svenska Filminstitutet, läs 2014-06-26
  3. ^ Brunner, Andreas (2007-06-06): "Nazitysklands favoritdiva". Popularhistoria.se. Läst 22 juni 2014.
  4. ^ Josefsson, Erika (2007-08-13/2010-06-29): ”"Vill ni se en stjärna – se på mig"”. Kristianstadsbladet.se. Läst 22 juni 2014.
  5. ^ Alsing Rolf, Lundh Jonas, red (1999). 1900-talet: en bok från Aftonbladet. Stockholm: Aftonbladet med stöd av Statens skolverk. Libris 7454380. ISBN 91-630-8939-4 , s. 98
  6. ^ [a b] Svensk Filmdatabas Zarah Leander, Svenska Filminstitutet, läst 2014-06-26
  7. ^ Trots allt! den 18 maj 1940
  8. ^ "Wunderbar (Walzer)". Svensk mediedatabas. Läst 22 juni 2014.
  9. ^ JACOBSON, SVEN-GUNNAR, överingenjör, Avesta i Vem är Vem? / Svealand utom Stor-Stockholm 1964 / s 395.
  10. ^ FORSELL, N GÖRAN P, bruksdisponent, Skåpafors i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 355.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]