Svalstarar
| Svalstarar | |
Sotsvalstare (Artamus cyanopterus)
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Underordning | Eupasseres |
| Infraordning | Osciner Passeri |
| Överfamilj | Corvoidea |
| Familj | Svalstarar Artamidae Vigors, 1825 |
| Släkte | Artamus Vieillot, 1816 |
| Arter | |
| Se text | |
Svartmaskad svalstare (Artamus cinereus)
|
|
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Svalstarar (Artamidae) är en fågelfamilj som omfattar elva arter med oscina tättingar, som förekommer i Australasien.
Innehåll |
Taxonomi [redigera]
Svalstararnas vetenskapliga namn härstammar från gammalgrekiskans artamos, som betyder "slaktare" eller "mördare" och anspelar på deras likhet med törnskatorna.[2] Trots deras trivialnamn är det inte alls närbesläktade med vare sig svalorna eller stararna, och inte heller törnskatorna som de till viss del liknar morfologiskt.
Taxonomin kring svalstararna är omdiskuterad. Ofta behandlas gruppen som en monotypisk familj som enbart omfattar släktet Artamus. Sibley och Ahlquists DNA-studier från 1985 visade på ett nära släktskap mellan svalstararna och törnkråkorna, där de senare historiskt ofta placerats i den egna familjen Cracticidae. Utifrån dessa resultat slog därför Sibley och Ahlquists ihop dem i den gemensamma familjen Artamidae och behandlade istället de tidigare familjeindelningarna som underfamiljerna Artaminae och Cracticinae. [3][4] Denna uppdelning har dock inte fått internationellt genomslag och Clements et al. (2010) behandlar fortfarande de båda grupperna som separata familjer.[5]
Utbredning [redigera]
Svalstararna har en australasiatisk utbredning, där merparten förekommer i Australien och Nya Guinea. Brun svalstare har uteslutande ett asiatiskt utbredningsområde som sträcker sig från Indien och Sri Lanka till Sydostasien och Kina. Vitbröstad svalstare har det största utbredningsområdet vilket sträcker sig från Malackahalvön, till Australien i söder, och till Vanuatu och Nya Kaledonien. Gruppen når så långt österut som till Fiji där den endemiska arten Fijisvalstare förekommer.[2]
Utseende och ekologi [redigera]
Svalstararna påminner om ett mellanting mellan svalor och törnskator. De har en mörk och luftig fjäderdräkt, och en borstliknande tungspets som de mycket sällsynt använder för att samla nektar. Vanligtvis födosöker de glidflygande uppe i luften eller precis ovanför trädtopparna, likt svalor, på jakt efter flygande insekter. De är skickliga flygare, med ganska stora spetsiga vingar och tillhör en mycket liten grupp med tättingar som kan glidflyga. Utöver en art som är stannfågel, är alla nomadiska och flyttar kontinuerligt till områden med bäst förutsättningar för flygande insekter. De övernattar ofta i stora flockar. De bygger ett löst sammanhållet bo av tunna kvistar och båda föräldrar tar hand om ungarna.[6]
Artlista [redigera]
Släkte Artamus
- Brun svalstare (Artamus fuscus)
- Fijisvalstare (Artamus mentalis)
- Vitryggad svalstare (Artamus monachus)
- Papuansk svalstare (Artamus maximus)
- Vitbröstad svalstare (Artamus leucorynchus)
- Bismarcksvalstare (Artamus insignis)
- Masksvalstare (Artamus personatus)
- Vitbrynad svalstare (Artamus superciliosus)
- Svartmaskad svalstare (Artamus cinereus)
- Sotsvalstare (Artamus cyanopterus)
- Mindre svalstare (Artamus minor)
Se även törnkråkor (Cracticidae)
Referenser [redigera]
Artikel bygger på översättningar ifrån engelskspråkiga wikipedias artiklar Artamidae och Woodswallows lästa 2011-02-10
Noter [redigera]
- ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ [a b] Rowley, Ian; Russell, Eleanor (2009). Handbook of the Birds of the World. Volym 14: Bush-shrikes to Old World Sparrows. Barcelona: Lynx Edicions. Sid. 286–307. ISBN 978-84-96553-50-7
- ^ Sibley CG, Ahlquist JE (1985). ”The phylogeny and classification of Australo-Papuan passerine birds”. Emu 85 (1): ss. 1–14. doi:. http://www.publish.csiro.au/?act=view_file&file_id=MU9850001.pdf. Läst 15 april 2009.
- ^ Christidis L, Boles WE (2008). Systematics and Taxonomy of Australian Birds. Canberra: CSIRO Publishing. Sid. 196. ISBN 9780643065116
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, & C. L. Wood (2010) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.5 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-02-10
- ^ Howley, Ian (1991). Encyclopaedia of Animals: Birds. London: Merehurst Press. Sid. 226–227. ISBN 1-85391-186-0
Källor [redigera]
- Worthy, Trevor H.; Tennyson, A.J.D.; Jones, C.; McNamara, J.A. & Douglas, B.J. (2007): "Miocene waterfowl and other birds from central Otago, New Zealand." Journal of Systematic Palaeontology 5(1): 1-39. doi:10.1017/S1477201906001957 (HTML sammanfattning)
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Svalstarar
- Videor av svalstarar - the Internet Bird Collection
