Vanuatu

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 16°S 168°Ö / 16°S 168°Ö / -16; 168

Republiken Vanuatu
Ripablik blong Vanuatu (bislama)
Republic of Vanuatu (engelska)
République du Vanuatu (franska)
Flagga Statsvapen
Valspråk"Long God yumi stanap" (bislama för ”Vi litar till Gud”)
Nationalsång: Yumi, Yumi, Yumi
Huvudstad
(och största stad)
Port Vila
Officiella språk Bislama, engelska, franska
Statsskick Republik
 -  President Iolu Abil
 -  Premiärminister Sato Kilman
Självständighet från Storbritannien och Frankrike 
 -  Erkänd 30 juli 1980 
Area
 -  Totalt 12 190 km² 
Befolkning
 -  juli 2011 års uppskattning 224 564[1] 
 -  Befolkningstäthet 19,7/km² (188:e)
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt $1,204 miljarder[2] 
 -  Per capita $4 916[2] 
HDI (2004) 0.693 (126:e)
Valuta Vatu (VUV)
Tidszon UTC+11
Topografi
 -  Högsta punkt Tabwemasana, 1 879[3] m ö.h.
Nationaldag 30 juli
Landskod VU, VUT
Landsnummer 678

Vanuatu, formellt Republiken Vanuatu, (engelska: Republic of Vanuatu franska: République de Vanuatu, bislama: Ripablik blong Vanuatu), är en östat i Melanesien i sydvästra Stilla havet. Ögruppen, som är av vulkaniskt ursprung, ligger cirka 1750 km öster om norra Australien, 500 km nordost om Nya Kaledonien, väster om Fiji, och sydost om Salomonöarna, nära Nya Guinea.

Vanuatu beboddes först av melanesier. De första européerna att besöka öarna var medlemmarna i en spansk expedition ledd av portugisiske navigatören Fernandes de Queirós, som kom till Espiritu Santo 1605. Han gjorde anspråk på arkipelagen för Spaniens räkning och namngav den Espiritu Santo eller Helige Ande. På 1880-talet gjorde Frankrike och Storbritannien anspråk på delar av landet, och 1906 enades de om en ram för gemensam förvaltning av arkipelagen som Nya Hebriderna genom ett brittiskt-franskt kondominat. En självständighetsrörelse uppstod på 1970-talet, och Republiken Vanuatu grundades 1980.

Landets namn härstammar från ordet vanua ("land" eller "hem"),[4] som förekommer i flera austronesiska språk,[5] och ordet tu ("stå").[6] Tillsammans indikerade de två orden självständig ställning för den nya nationen.[6]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vanuatus förhistoria är oklar. Arkeologiska bevis stöder den gängse teorin att människor som talade austronesiska språk först kom till öarna cirka 4000 år sedan. Keramikfragment har funnit som daterats till 1300-1100 f.Kr.[7]

James Cooks landstigning på Erromango 1744.

Ögruppen upptäcktes av européerna 1606 när portugisiske upptäcktsresanden Pedro Fernandes de Queirós, som arbetade för spanska kronan, anlände till Espiritu Santo och kallade den La Austrialia del Espiritu Santo eller den "Sydliga landet av den helige Ande." Han trodde att han hade kommit till Terra Australis eller Australien. Européerna kom inte tillbaka förrän 1768, då Louis Antoine de Bougainville återupptäckte öarna. År 1774 namngav kapten James Cook öarna Nya Hebriderna, ett namn som skulle kvarstå till självständigheten.[7]

År 1825 upptäckte köpmannen Peter Dillon sandelträ på ön Erromango, som påbörjade en ström av immigranter som avslutades 1830, efter en sammandrabbning mellan immigranter och polynesiska arbetare. Under 1860-talet uppmuntrade plantageägare i Australien, Fiji, Nya Spanien och Samoaöarna, som var i behov av arbetare, ett långsiktigt kontraktsanställd arbetskraftshandel kallad "blackbirding". På höjden av arbetskraftshandeln arbetade mer än hälften av den vuxna manliga befolkningen av flera av öarna utomlands. Fragmentariska bevis tyder på att den nuvarande befolkningen i Vanuatu är kraftigt reducerad jämfört med tiden före upptäckten.[7]

Under 1800-talet reste katolska och protestantiska missionärer från Europa och Nordamerika till öarna för att arbeta med människor. Till exempel, John Geddie (1815-1872), en skotsk-kanadensisk presbyteriansk missionär, anlände till ön Aneityum 1848. Han tillbringade resten av sitt liv där, och arbetade för att konvertera invånarna till kristendom och västerländska sätt. John Gibson Paton var en skotsk missionär som ägnade sitt liv åt regionen. Nybyggare anlände i jakt på mark att etablera bomullsplantager. När internationella bomullspriser rasade, bytte plantageägare till kaffe, kakaobönor, bananer, och mest framgångsrikt, kokosnötter. Inledningsvis utgjorde britter från Australien upp majoriteten av bosättarna, men inrättandet av Caledonian Company of the New Hebrides 1882 lockade mer fransmän. I början av 1900-talet var fransmännen dubbelt så många som britterna.[7]

Ceremoniellt John Frum-kors på ön Tanna, Nya Hebriderna (numera Vanuatu), 1967.

Den röra av franska och brittiska intressen väckte framställningar för en eller annan av de två makterna att annektera territoriumet. År 1906 enades Frankrike och Storbritannien om att administrera öarna tillsammans. Det brittisk-franska kondominat var en unik form av regering. De separata statliga systemen samlades i en gemensam styrelse. Melanesier hindrades från att förvärva medborgarskap i någon av makterna.[7]

Utmaningar för denna form av regering började under 1940-talet. Ankomsten av amerikaner under andra världskriget, med sina informella vanor och relativa välstånd, bidrog till ökad nationalism på öarna. Tron på en mytisk messiansk figur vid namn John Frum var grunden för en inhemsk cargokult (en rörelse som försöker erhålla industrivaror genom magi) lovande melanesier frälsning. Idag är John Frum både en religion och ett politiskt parti med en ledamot i parlamentet.[7]

Det första politiska partiet bildades i början av 1970-talet, och kallades ursprungligen New Hebrides National Party. En av grundarna var fader Walter Lini, som senare blev premiärminister. Partiet omdöptes till Vanua'aku Pati 1974 och drev frågan om självständighet. År 1980, mitt i det korta Kokosnötskriget,[8][9] skapades Republiken Vanuatu.[7]

Under 1990-talet upplevde Vanuatu politisk instabilitet. Det resulterade slutligen i ett mer decentraliserat styre. Vanuatu Mobile Force, en paramilitär grupp, försökte sig på en kupp 1996 på grund av en lönetvist. Det fanns anklagelser om korruption i Maxime Carlot Kormans regering. Nya val har efterlysts flera gånger sedan 1997, senast 2004. I november 2009 förlorade Vanuatus premiärminister Edward Natapei sin plats i parlamentet och därmed premiärministerposten på grund av en byråkratisk blunder. Enligt vanuatisk lag måste en ledamot av parlamentet som är borta tre möten med parlamentet i rad uppge orsaken till detta till talmannen. Medan Edward Natapei var borta på toppmöte med Samväldet var det ingen som såg till att något meddelande om detta kom talmannen till handa. De resterande parlamentsledamöterna blev därmed tvungna att utse en ny premiärminister och den vakanta platsen fick tillsättas genom fyllnadsval.[10]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta.

Vanuatu består av 83 öar, två av dessa, Matthew och Hunter, gör även Nya Kaledonien (Frankrike) anspråk på. De flesta öarna är bergiga och av vulkaniskt ursprung. Landets två största städer är huvudstaden Port Vila på ön Efate och LuganvilleEspiritu Santo. Vanuatus högsta punkt är Tabwemasana, 1 877 meter över havet.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är tropiskt. Från januari till april uppträder tropiska cykloner eller tyfoner. Ett geologiskt aktivt område orsakar mindre jordbävningar och tsunami. 1999 inträffade en allvarlig jordbävning, följd av en tsunami, som orsakade stora skador på ön Pentecote. En annan kraftig jordbävning 2002 orsakade svåra skador i huvudstaden med omgivningar. Även denna jordbävning följdes av en tsunami. Avverkning av skogen är ett miljöproblem.

Provinser[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Vanuatus provinser

Vanuatu är indelat i sex provinser sedan 1994, Malampa, Penama, Sanma Shefa, Tafea och Torba. Från 1985 till 1994 var Vanuatu indelat i 11 regioner och före 1985 var Vanuatu indelat i fyra administrativa distrikt.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Vanuatu har naturtillgångar i form av mangan, skog och fisk. 2,46% av landets yta är odlingsbar mark och mer än hälften av befolkningen lever på jordbruk. Turismen ger också arbetstillfällen; 1997 hade Vanuatu 50 000 turister.

De största hindren för ekonomisk utveckling är små exportmöjligheter, naturkatastrofer och stora avstånd till internationella marknader.

Statens intäkter kommer främst från tullavgifter.

All elektricitet produceras av fossila bränslen, såsom petroleum. På Espiritu Santo kommer numera ungefär 70% av all elektricitet från vattenkraft.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

En majoritet av befolkningen har ingen pålitlig färskvattenstillgång.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

2006 rangordnade de brittiska instituten New Economics Foundation och Friends of the Earth Vanuatu som det lyckligaste stället att leva på bland de 178 stater som deltog i undersökningen. Alla länder betygsattes enligt 'the Happy Planet Index' ([1]), där miljö är viktigare än BNP.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Central Intelligence Agency. ”Vanuatu” (på engelska). The World Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/nh.html. Läst 6 januari 2010. 
  2. ^ [a b] ”Vanuatu” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2012/01/weodata/weorept.aspx?pr.x=70&pr.y=16&sy=2009&ey=2012&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=846&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC%2CLP&grp=0&a=. Läst 22 april 2012. 
  3. ^ ”Tabwémasana” (på engelska). Peakbagger.com. http://www.peakbagger.com/peak.aspx?pid=11832. Läst 1 oktober 2011. 
  4. ^ Hess, Sabine C. (2009-07) (på engelska). Person and Place: Ideas, Ideals and the Practice of Sociality on Vanua Lava, Vanuatu. Berghahn Books. sid. 115. ISBN 978-1-84545-599-6. http://books.google.com/books?id=hY80OTx2KuMC&pg=PA115 
  5. ^ Vanua i sin tur kommer från proto-austronesiska banua – se Thomas Anton Reuter, Custodians of the Sacred Mountains: Culture and Society in the Highlands of Bali, University of Hawaii Press, 2002, s. 29; och Thomas Anton Reuter, Sharing the Earth, Dividing the Land: Land and Territory in the Austronesian World, ANU E Press, 2006, s. 326.
  6. ^ [a b] Crowley, Terry (2004) (på engelska). Bislama reference grammar. University of Hawaii Press. sid. 3. ISBN 978-0-8248-2880-6. http://books.google.com/books?id=V7Td_VMSh9gC&pg=PA3 
  7. ^ [a b c d e f g] ”Background Note: Vanuatu” (på engelska). USA:s utrikesdepartement. april 2008. http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/2815.htm. Läst 11 juni 2013. 
  8. ^ Shears, Richard (1980) (på engelska). The coconut war: the crisis on Espiritu Santo. North Ryde, N.S.W. : Cassell Australia, 1980.. sid. 1–210. 1414896. ISBN 0-7269-7866-3. http://nla.gov.au/nla.cat-vn1414896 
  9. ^ ”Independence” (på engelska). Vanuatu.travel – Vanuatu Islands. 17 september 2009. http://web.archive.org/web/20110418162231/http://vanuatu.travel/vanuatu/history/independence.html. Läst 17 september 2009. 
  10. ^ ”Vanuatu PM loses parliamentary seat over blunder” (på engelska). BBC News. 27 november 2009. http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/8382887.stm. Läst 11 juni 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]