Svartshama

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svart shama)
Svartshama
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteCopsychus
ArtSvartshama
C. cebuensis
Vetenskapligt namn
§ Copsychus cebuensis
Auktor(Steere, 1890)
Synonymer
  • Kittacincla cebuensis
  • Svart shama

Svartshama[2] (Copsychus cebuensis) är en fågel i familjen flugsnappare.[3][4] Arten förekommer endast på ön Cebu i Filippinerna. Trots det begränsade utbredningsområdet anses beståndet vara livskraftigt.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Svartshaman är en medelstor (20 cm), helsvart fågel med rätt lång stjärt. Fjäderdräkten är helt blåglansigt svart, på vingarna mattare där den kan uppvisa en något brunaktig ton. Hanar tenderar att vara mer praktfullt tecknade än honor. Den reser ofta stjärten. Sången är fyllig, varierad och melodisk, ibland innehållande härmningar av andra fågelarter.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är endemisk för Cebu i södra centrala Filippinerna.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Svartshama och dess släktingar placeras traditionellt i släktet Copsychus. Flera genetiska studier visar dock att indisk shama (Saxicoloides fulicatus, tidigare kallad indisk näktergal) och roststjärtad shama (Trichixos pyrropygus) är inbäddade i släktet.[5][6] De flesta taxonomiska auktoriteter inkluderar därför även dem i Copsychus.

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Shamor med släktingar ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[7][5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Svartshaman hittas i låglänta skogar, bambu och buskage, med förkärlek för floddalar. Den fångar insekter på marken, i undervegetationen eller till och med i flykten.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Svartshaman har ett mycket begränsat utbredningsområde och en liten världspopulation bestående. Den listades tidigare som starkt hotad av IUCN baserat på data som visade på att den minskade i antal till följd av habitatförlust. Senare studier visar dock att den är vanligare än man tidigare trott, kan tolerera störda miljöer och verkar till och med öka i antal i vissa områden till följd av återinplantering av skog. Sedan 2023 har den därför avförts från röda listan över hotade arter och kategoriseras istället som livskraftig.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2023 Copsychus cebuensis . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 11 december 2023.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi :  10.14344/IOC.ML.14.1.
  5. ^ [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  6. ^ Voelker, G. J.V. Penñalba, J.W. Huntley, and R.C.K. Bowie (2014), Diversification in an Afro-Asian songbird clade (Erythropygia-Copsychus) reveals founder-event speciation via trans-oceanic dispersals and a southern to northern colonization pattern in Africa, Mol. Phylogenet. Evol. 73, 97-105.
  7. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]