Tangaror
Tangaror | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Tangaror Thraupidae |
Utbredning | |
Släkten | |
Se text |
Tangaror (Thraupidae) är mycket stor familj med tättingar som endast återfinns i Nya världen. Precis som med många andra familjer av tättingar är taxonomin kring familjen tangaror i förändring. Flera DNA-studier har visat på tidigare okända släktförhållanden mellan släkten och familjer inom gruppen tättingar. Tidigare omfattade tangarorna cirka 240 arter, men idag kategoriseras exempelvis släktena Euphonia och Chlorophonia, som traditionellt placerats i familjen, istället som medlemmar av familjen finkar, och placeras där i den egna underfamiljen Euphoniinae. På samma sätt verkar släktena Piranga, Chlorothraupis och Habia vara närbesläktade med familjen kardinaler.[1]
Utseende
Tangaror är små till mellanstora fåglar. Den minsta arten är vitörad kägelnäbb med en längd på 9 cm och en vikt på 7 gram. Den största arten, vad gäller längd, är skattangara som mäter 28 cm och har en vikt på 76 gram, men den tyngsta är krontangara med en normalvikt på 114 gram, men som bara mäter 23 cm. Könen har vanligtvis samma vikt och storlek. Tangarorna har ofta kraftfullt färgade fjäderdräkter men vissa arter är bara svartvita. Under sitt första år har de oftast en mindre färgstark variant av den adulta fjäderdräkten eller en annorlunda teckning. Hanarna är ofta mer kraftfullt tecknade än honorna. Merparten av tangarorna har korta, rundade vingar. Formen på näbben verkar vara sammankopplad med artens specifika matvanor.
Utbredning
Tangaror återfinns bara i Nya världen och då mestadels i tropikerna. Ungefär 60% av arterna lever i Sydamerika, och 30% av dessa i Anderna.[källa behövs] Merparten av arterna är även endemiska för ett relativt litet område. 18 arter är stannfåglar i Nordamerika och Centralamerika.
Ekologi
De flesta arterna inom familjen lever parvis eller i mindre släktgrupper på 3–5 individer, som då består av föräldrar och deras avkomma. De observeras även enskilt eller i större flockar. De är inte kända för att ha vacker sång men en del arter har mycket komplicerade läten.
Föda
Tangaror är allätare, och deras diet varierar från släkte till släkte. Deras föda består av frukt, frön, nektar, delar av blomställningar och insekter. Arterna kan vara mycket specialiserade på att födosöka på ett specifikt vis. Vissa plockar insekter från grenar, andra från undersidan av blad medan andra fångar insekter i flykten. Ofta lever dessa specialiserade arter i samma områden, men deras specialiseringar minimerar konkurrens om föda.
Häckning
Häckningssäsongen börjar i mars och pågår till juni i de tempererade områdena och i september till oktober i Sydamerika. Viss arter hävdar revir medan andra bygger sina bon i närheten av varandra. Studier av tangarornas häckningsbeteende är få och det finns lite information huruvida de lever monogamt eller polygamt. Hanarna visar upp sina färgrikaste fjädrar både för honor och för rivaliserande hanar och vissa arters uppvaktning omfattar bugningar och uppvisning av den utbredda stjärten.
Merparten av arterna är trädhäckare som bygger cylindriska bon men vissa bon är i det närmaste sfäriska och öppningen är nästan alltid på sidan av boet. Beroende på släkte varierar vilka arter av träd som de bygger sina bon i, och var i träden de placerar sitt bo. De flesta arterna häckar i områden med mycket tät vegetation och vissa arters häckningsförhållanden är fortfarande okända.
Bland de kända arterna varierar kullen med 3–5 ägg. Honan ruvar och bygger boet men hanen kan mata honan under tiden hon ruvar. Båda föräldrar tar han om ungarna men man känner även till fem arter som också får hjälp av andra individer med att ge ungarna föda. Dessa medhjälpare tror man är årsungar.
Systematik
Precis som med många andra familjer av tättingar är taxonomin kring familjen tangaror just nu i förändring. Genetiska studier har exempelvis visat att flera av de arter som har utgjort något av sinnebilden för tangaror, som exempelvis de nordamerikanska arterna inom släktet Piranga istället tillhör kardinalerna. Istället har många syd- och centralamerikanska släkten som tidigare kategoriserats som fältsparvar visat sig tillhöra olika klader inom familjen tangaror.[2][3][4][5]
Fylogenetiska studier indikerar att tangarorna är uppdelade i två huvudgrupper som i sin tur består av ett antal mindre klader.[6] Följande lista är ett försök att organisera dem efter gruppernas släktskap.
Grupp 1
Mestadels arter med dämpade färger
a) Klad bestående av "conebills" och "flowerpiercers" (båda dessa grupper saknar svenskt trivialnamn) tillsammans med släktena Haplospiza, Catamenia och Acanthidops som traditionellt förts till familjen fältsparvar (Emberizidae). Dessa arter formar en grupp trots att de har en mycket varierande näbbmorfologi men istället uppvisar likheter i fjäderdräkt. Merparten är grå, blå eller svarta och flertalet har även rostfärgad undersida:
- Släktet Conirostrum, 10 arter
- Släktet Oreomanes
- Jättekägelnäbb (Oreomanes fraseri)
- Släktet Xenodacnis
- Mesdaknis (Xenodacnis parina)
- Släktet Catamenia, 3 arter
- Släktet Diglossa, 14 arter
- Släktet Diglossopis, 4 arter
- Släktet Haplospiza, 2 arter
- Släktet Acanthidops
- Spetsnäbbad fink (Acanthidops bairdii)
b) "Gulstjärtade"-kladen:
- Släktet Heterospingus, 2 arter
- Släktet Chrysothlypis, 2 arter
- Släktet Hemithraupis, 3 arter
c) "Fjäderkams"-kladen (omfattar även Coryphospingus som traditionellt placerats bland fältsparvarna):
- Släktet Lanio, 4 arter
- Släktet Eucometis
- Gråhuvad tangara (Eucometis penicillata)
- Släktet Tachyphonus, 8 arter
- Släktet Trichothraupis
- Borsttangara (Trichothraupis melanops)
- Släktet Stephanophorus
- Diademtangara (Stephanophorus diadematus)
- Släktet Coryphospingus, 2 arter
d) En klad som till största delen omfattar finkliknande arter i Anderna med släkten som Phrygilus och Embernagra tillsammans med en grupp av mycket olika men närbeläktade fink- och sångarliknande former som Poospiza ända till Nephelornis:
- Släktet Phrygilus, 11 arter
- Släktet Melanodera, 2 arter
- Släktet Donacospiza
- Rörfink (Donacospiza albifrons)
- Släktet Rowettia
- Goughfink (Rowettia goughensis)
- Släktet Nesospiza, 2 arter
- Släktet Diuca, 2 arter
- Släktet Emberizoides, 3 arter
- Släktet Embernagra, 2 arter
- Släktet Gubernatrix
- Grön kardinal (Gubernatrix cristata)
- Släktet Idiopsar
- Kortstjärtad fink (Idiopsar brachyurus)
- Släktet Piezorhina
- Askfink (Piezorhina cinerea)
- Släktet Xenospingus
- Smalnäbbad fink (Xenospingus concolor)
- Släktet Incaspiza, 5 arter
- Släktet Poospiza, 17 arter
- Släktet Cnemoscopus
- Rödnäbbad busktangara (Cnemoscopus rubrirostris)
- Släktet Hemispingus, 12 arter
- Släktet Thlypopsis, 6 arter
- Släktet Pyrrhocoma
- Kastanjehuvad tangara (Pyrrhocoma ruficeps)
- Släktet Cypsnagra
- Vitryggad tangara (Cypsnagra hirundinacea)
- Släktet Nephelornis
- Pardusko (Nephelornis oneilli)
- Släktet Coryphaspiza
- Svartmaskad fink (Coryphaspiza melanotis)
- Släktet Saltatricula
- Chacofink (Saltatricula multicolor)
- Släktet Rhodospingus
- Röd Finktangara (Rhodospingus cruentus)
e) Utvecklingslinje med arter av basal form inom grupp 1:
- Släktet Ramphocelus, 9 arter
- Släktet Conothraupis, 2 arter
- Släktet Orchesticus
- Brun tangara (Orchesticus abeillei)
- Släkte Creurgops, 2 arter
Grupp 2
Klad med "seedeaters" (ibland kallade frösparvar) och typiska tangaror
a) Darwinfinkar, "grassquits", atypiska "honeycreepers" och ett antal "seedeaters":
- Släktet Geospiza, 6 arter
- Släktet Camarhynchus, 6 arter
- Släktet Certhidea
- Drillfink (Certhidea olivacea)
- Släktet Pinaroloxias
- Cocosfink (Pinaroloxias inornata)
- Släktet Melopyrrha
- Svart biskop (Melopyrrha nigra)
- Släktet Tiaris, 5 arter
- Släktet Loxipasser
- Gulryggad gräsfink (Loxipasser anoxanthus)
- Släktet Euneornis
- Apelsinsmyg (Euneornis campestris)
- Släktet Melanospiza
- Svartfink (Melanospiza richardsoni)
- Släktet Loxigilla, 3 arter
b) Äkta "seedeaters", "yellow-finches" och andra närbesläktade arter som traditionellt placeras i familjen fältsparvar. De första fem släktena delar på ett unikt sköldmönster på tarsen vilket indikerar att de kan röra sig om en monofyletisk grupp:[7] Denna grupp placeras fortfarande i familjen fältsparvar av exempelvis Clements et al. 2011.[8]
- Släktet Sporophila, ca 55 arter
- Släktet Oryzoborus, 6 arter
- Släktet Dolospingus
- Vithalsad fröätare (Dolospingus fringilloides)
- Släktet Charitospiza
- Svarttofsad fink (Charitospiza eucosma)
- Släktet Volatinia
- Jakarinifink (Volatinia jacarina)
- Släktet Lophospingus, 2 arter
- Släktet Sicalis, 12 arter
c) Typiska flerfärgade tangaror, inklusive Paroaria som traditionellt placerats inom familjen fältsparvar:
- Släktet Chlorochrysa, 3 arter
- Släktet Neothraupis
- Vitbandad tangara (Neothraupis fasciata)
- Släktet Cissopis
- Skattangara (Cissopis leveriana)
- Släktet Paroaria, 5–6 arter
- Släktet Schistochlamys, 2 arter
d) Typiska tangaror:
- Släktet Thraupis, 9 arter
- Släktet Iridosornis, 5 arter
- Släktet Pipraeidea
- Ockrabukad tangara (Pipraeidea melanonota)
e) Bergstangaror:
- Släktet Cyanicterus
- Blåryggad tangara (Cyanicterus cyanicterus)
- Släktet Bangsia, 5 arter
- Släktet Buthraupis, 4 arter
- Släktet Chlorornis
- Gröntangara (Chlorornis riefferii)
- Släktet Wetmorethraupis
- Orangebröstad tangara (Wetmorethraupis sterrhopteron)
- Släktet Anisognathus, 5 arter
- Släktet Dubusia
- Silverbrynad tangara (Dubusia taeniata)
- Släktet Delothraupis
- Kastanjebukad tangara (Delothraupis castaneoventris)
f) Tropiska tangaror som lever i trädkronor:
- Släktet Tangara, ca 50 arter
g) Utvecklingslinje med arter av basal form inom grupp 2:
- Släktet Nemosia, 2 arter
- Släktet Compsothraupis
- Rödbröstad tangara (Compsothraupis loricata)
- Släktet Sericossypha
- Krontangara (Sericossypha albocristata)
- Släktet Tersina
- Svaltangara (Tersina viridis)
- Släktet Chlorophanes
- Svarthuvad honungssugare (Chlorophanes spiza)
- Släktet Iridophanes
- Halsbandstangara (Iridophanes pulcherrima)
- Släktet Cyanerpes, 4 arter
- Släktet Dacnis, 9 arter
Thraupidae incertae sedis
Arter med oklar taxonomisk placering.
- Släktet Mitrospingus, 2 arter
- Släktet Orthogonys
- Olivgrön tangara (Orthogonys chloricterus)
- Släktet Calochaetes
- Cinnobertangara (Calochaetes coccineus)
- Släktet Catamblyrhynchus
- Mesfink (Catamblyrhynchus diadema)
- Släktet Oreothraupis
- Tangarafink (Oreothraupis arremonops)
- Släktet Urothraupis
- Sottangara (Urothraupis stolzmanni)
- Släktet Rhodinocichla
- Rosentangara (Rhodinocichla rosea)
- Släktet Lamprospiza
- Rödnäbbad tangara (Lamprospiza melanoleuca)
- Släktet Phaenicophilus, 2 arter
- Släktet Calyptophilus, 2 arter
- Släktet Nesospingus
- Puerto Ricotangara (Nesospingus speculiferus)
- Släktet Amaurospiza, 4 arter. Tillhör kanske familjen kardinaler då dessa arter är nära besläktade med Cyanocompsa, som placeras i den familjen.
- Släktet Saltator, 16 arter. Traditionellt placerade i familjen kardinaler, men biokemiska bevis indikerar att de kan vara tangaror.[9]
- Släktet Parkerthraustes, traditionellt placerat i familjen kardinaler, men biokemiska bevis indikerar att denna art förmodligen är en tangara.[9]
- Gulskuldrad stenknäck (Parkerthraustes humeralis)
Släkten som tills nyligen placerades inom familjen tangaror
Besläktad med Arremonops inom familjen fältsparvar (Emberizidae):
- Släktet Chlorospingus, ca 10 arter
Besläktade med Cardinalis inom familjen kardinaler (Cardinalidae):
- Släktet Piranga, 9 arter
- Släktet Habia, myrtangaror, 5 arter
- Släktet Chlorothraupis, 3 arter
Placeras i den egna familjen Banansmygar (Coerebidae):
Släkten incertae sedis
- Släktet Spindalis, 4 arter, vars exakta familjetillhörighet är oklar.
Referenser
- Artikeln är till stora delar en översättning från engelska wikipedias artikel Tanager, läst 2008-05-03
Noter
Källor
- Bent, A. (1965) Life Histories of Blackbirds, Orioles, Tanagers, and Allies. New York:Dover Publications, sid:549.
- Burns, K. J., S. J. Hackett, and N. K. Klein. (2002) Phylogenetic relationships and morphological diversity in Darwin's finches and their relatives. Evolution, nr.56 sid:1240–1252.
- Burns, K. J., S. J. Hackett, and N. K. Klein. (2003) Phylogenetic relationships of Neotropical honeycreepers and the evolution of feeding morphology. J. Avian Biology, nr.34 sid:360–370
- Clark, G. A., JR (1986) Systematic interpretations of foot-scute patterns of Neotropical finches., Wilson Bull, nr.98, sid:594–597
- Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-10-26
- Fjeldså J. & Rahbek C. (2006) Diversification of tanagers, a species rich bird group, largely follows lowlands to montane regions of South America., Integrative and Comparative Biology, vol.46, nr.1, sid:72–81. [1]
- Greeney, H. (2005) Nest and eggs of the Yellow-whiskered Bush Tanager in Eastern Ecuador., Ornitologia Neotropical, nr.16, sid:437–438.
- Infonatura. 2005 June. Birds, mammals, and amphibians of Latin America, läst 4 mars 2006.
- Isler M. Isler P. (1987) The Tanagers a Natural History, Distribution, and Identification. Washington D.C., Smithsonian Institution Press, sid:404.
- Klicka, J., K. Burns, & G. M. Spellman (2007) Defining a monophyletic Cardinalini: A molecular perspective. Molecular Phylogenetics and Evolution nr.45, sid:1014–1032 (sammanfattning PDF)
- Lagerqvist, Markus (2008) Trassliga familjeförhållanden, Roadrunner, vol.16, nr.1, sid:36–43
- Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
- Lougheed, S.C., Freeland, J.R. Handford, P. & Boag, P.T. (2000) A molecular phylogeny of warbling-finches (Poospiza): paraphyly in a Neotropical emberizid genus. Mol. Phylogenet. Evol., nr.17, sid:367–378.
- Montereybay. 2000 July. 6-11. Tanagers: Thraupidae, läst 4 mars 2006.
- Naoki, K. (2003) Evolution of Ecological Diversity in the Neotropical Tanagers of the Genus Tangara (Aves: Thraupidae).
- Sato, A., C. O'Huigin, F. Figueroa, P. R. Grant, B. R. Grant, H. Tichy, and J. Klein. (1999) Phylogeny of Darwin's finches as revealed by mtDNA sequences. Proc. Nat. Acad. Sci. nr.96, sid:5101–5106.
- Yuri, T., & D. P. Mindell (2002) Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, "New World nine-primaried oscines" (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogen. Evol. nr.23, sid:229–243.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Tangaror.
- Jungle-walk.com Fotografier av tangaror
- Videor av tangaror – The Internet Bird Collection