The Specials

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
The Specials
Bakgrund Storbritannien Coventry, England, Storbritannien
Genre(r) New Wave, ska-revival, 2 Tone
År som aktiva 1977–1984, 1996–2001, 2008–
Skivbolag 2 Tone Records, Chrysalis Records, Virgin Records, Kuff
Artistsamarbeten Fun Boy Three, The Spatial AKA Orchestra, The Specials MK2, The Skabilly Rebels
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
John Bradbury
Neville Staple
Roddy Radiation
Lynval Golding
Horace Panter
Terry Hall
Jon Read
Adam Birch
Tim Smart
Drew Stansall
Nik Torp
Tidigare medlemmar
Jerry Dammers
Silverton Hutchinson
Dick Cuthell
Rhoda Dakar
Garry McManus
Stan Campbell
Egidio Newton
John Shipley
Nigel Reeve
Caron Wheeler
Claudia Fontaine
Aitch Bembridge
Mark Adams
The Specials spelar på Brixton Academy, London i maj 2009 som en del av deras 30-årsturné
The Special live vid Brixton Academy 2009
Framsida på boken You're Wondering Now-The Specials from Conception to Reunion av Paul Williams

The Specials, skinhead/2-tone ska, brittisk "ska-revival" och punkgrupp bildad 1977 i Coventry, England.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det som senare skulle komma att bli känt som "The Specials" hette från början "The Coventry Automatics" och bestod av Jerry Dammers, Lynval Golding och Horace Panter, som gjorde mindre spelningar i Coventry. Strax efteråt blev även Terry Hall och Roddy Radiation medlemmar, och bandets namn ändrades först till "The Coventry Specials" och senare till "The Special AKA".

The Clash-sångaren Joe Strummer såg en av deras spelningar och erbjöd dem att vara förband åt The Clash på deras On Parole UK Tour. Detta gav The Special AKA en större publik, och ett kort tag delade de även The Clash's ledarskap. 1979 bestämde Dammers att bilda sitt eget skivbolag, och 2 Tone Records var skapat. De släppte singeln "Gangsters", som nådde en sjätte placering på englandslistan.

Bandmedlemmarna började bära schackmönstrade mods/rude boy/skinhead-liknande kläder tillsammans med en rad andra element från typiskt 1960-tals-ungdomsmode. Deras första album var Specials som producerades av Elvis Costello. EP:n "Too Much Too Young låg etta i två veckor på englandslistan, trots (eller tack vare?) att texten kritiserades hårt för att promota preventivmedel.

Deras andra album, More Specials, sålde inte lika bra som det första. Det var inte lika skainfluerat trots att det var de som hade startat hela "pånyttfödelsen" för skamusiken i Storbritannien. Albumet innehöll mer experimentell musik och genrer som pop, new wave och muzak. De experimenterade också med vad som skulle kunna beskrivas som dyster, nästan psykedelisk reggae.

Ghost Town nådde förstaplatsen på englandslistan sommaren 1981, men 2 Tone hade problem. Staples, Golding och Hall lämnade bandet, varpå Dammers ändrade tillbaka namnet till The Special AKA. Deras tredje album, In the Studio, släpptes 1984, tre år efter det andra, och det sålde inte särskilt bra. Låten "Nelson Mandela" blev dock en stor hit, också internationellt. Den blev också populär bland anti-apartheidaktivister i Sydafrika. Men Dammers lade ner The Special AKA och fortsatte sin kamp mot apartheid på heltid.

Senare utveckling[redigera | redigera wikitext]

Under årens lopp har olika medlemmar från bandet återförenats för att turnera och göra skivor i Specials- och icke-Specials relaterade projekt, men hittills har det aldrig blivit en återförening med samtliga sju originalmedlemmar.

Terry Hall fortsatte sin verksamhet inom musikbranschen med popbandet Fun Boy Three tillsammans med ex-specialsmedlemmarna Neville Staples och Lynval Golding. De hade en kort men framgångsrik tid med hits som "Tunnel of Love", "Our Lips Are Sealed" och "The Lunatics (Have Taken Over The Asylum)". Från 1984 till 1987 var Hall frontfigur i The Colourfield med viss framgång. När de splittrades fortsatte han med en solokarriär inom New Wavegenren. Han sjöng även lite på Dub Pistols' album.

I början av 1990-talet bildade medlemmar från ett annat 2 Tone-band, The Beat, Special Beat tillsammans med medlemmar från The Specials. De uppförde livespelningar som var en mix på The Specials- och The Beatsånger. De släppte även några livealbum.

När skamusiken fick en renässans i USA (med band som No Doubt) i mitten på 1990-talet återförenades de flesta medlemmarna från The Specials och spelade in "Today's Specials", ett album med gamla reggaeklassiker, men också låtar från bl.a. Neil Diamond och The Clash. Det gjorde en uppföljare 1998, fast nu med nyskrivet material, "Guilty 'Til Proved Innocent". Gruppen gav sig ut på krävande turneringar i samband med båda skivsläppen. På den senare medverkade också Tim Armstrong och Lars Fredriksen från Rancid.

The Specials' sång "Little Bitch" finns med i John Hughes' film Sixteen Candles med Molly Ringwald. Andra sånger av The Specials och Special A.K.A. har tagits med i videospelet Dance Dance Revolution, TV-serien Father Ted och soundtracken till filmerna SLC Punk, Snatch, Shaun of the Dead, Grosse Pointe Blank och An Extremely Goofy Movie.

Återförening[redigera | redigera wikitext]

Den 30 mars 2008 bekräftade Hall att The Specials skulle återförenas för en turné under hösten 2008, och eventuellt också för att spela in ny musik.[1] Detta bekräftades senare officiellt den 7 april samma år.[2] Den 6 september 2008 spelade sex bandmedlemmar på huvudscenen på festivalen Bestival. Framträdandet var festivalens "överraskningsakt". I december 2008 presenterades en turné för 2009 för att fira trettioårsjubileet. Det bekräftades då att grundmedlemmen Jerry Dammers inte skulle vara med på denna turné. Halls uttalande om detta var att "dörrarna fortfarande stod öppna för honom".[3] Dammers beskrev denna återförening som ett övertagande och hävdade att han blivit tvingad ut ur bandet.[4]

Den 10 april 2009 gästade The Specials BBC Twos Later... with Jools Holland. Följande månad uttryckte Golding och Bradbury sina planer på att släppa nytt material från bandet, senare under året.[5] Den 8 juni 2009 bekräftades att The Specials skulle utöka sin turné och återvända till ställen de tidigare missat tidigare under året.[6] Under juli och augusti 2009 hade bandet flera spelningar i Australien och Japan. I oktober belönades de med "Inspiration Award" vid Q Awards,[7] och år 2010 hade de ett framträdande på den nederländska festivalen Lowlands.[8]

Under en intervju på Green Room i Manchester i november 2010 bekräftade Terry Hall att det skulle bli fler turnédatum under hösten 2011 och berättade även där att de hade gillat att spela live igen. "Det är ett firande av någonting som hände i ditt liv och som var viktigt, och vi kommer att göra det igen nästa år, och kanske efter det är det slut."[9]

Bandmedlemmar[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album

Livealbum

Singlar

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ On Air Now: 07:00 - 10:00. ”6 Music - The Specials reunion”. BBC. http://www.bbc.co.uk/6music/news/20080330_specials.shtml. Läst 29 april 2010. 
  2. ^ ”BBC.co.uk: ''Ska band confirms reunion plans''”. BBC News. 2008-04-07. http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/coventry_warwickshire/7335284.stm. Läst 29 april 2010. 
  3. ^ ”''The Specials reunite for 2009 tour''”. Nme.com. http://www.nme.com/news/the-specials/41400. Läst 29 april 2010. 
  4. ^ ”''Jerry Dammers Damns Specials Reunion ''”. Thequietus.com. http://thequietus.com/articles/00862-jerry-dammers-slams-specials-reunion. Läst 29 april 2010. 
  5. ^ ”''Muso's Guide Interview With The Specials''”. Mymusos.com. 2009-05-13. http://mymusos.com/part-one-of-our-exclusive-chat-with-the-specials/4515. Läst 29 april 2010. 
  6. ^ ”''The Specials confirm more 2009 UK dates''”. Thespecials.com. 2009-06-08. http://www.thespecials.com/grapevine/?p=50. Läst 29 april 2010. 
  7. ^ ”''The Specials pick up Q Inspiration Award 2009''”. Thespecials.com. 2009-10-26. http://www.thespecials.com/grapevine/?p=130. Läst 29 april 2010. 
  8. ^ ”The Specials”. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2008. http://web.archive.org/web/20080822215005/http://www.lowlands.nl/blokkenschema.php?dag=vrijdag#1091. Läst 21 augusti 2010. 
  9. ^ ”Dave Haslam, Author and DJ - official site”. Davehaslam.com. http://www.davehaslam.com/control.php?_command=/DISPLAY/170/50//6000/36015. Läst 19 juli 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]