Trinitytestet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
"Trinitys" eldklot i ett tidigt skede

Trinity är den plats där man genomförde det första kärnvapentestet, den 16 juli 1945. Den plutoniumbomb som testades var exakt likadan som den bomb som senare skulle släppas över Nagasaki i Japan den 9 augusti 1945 (bomben över Hiroshima var en dittills helt otestad design).

Platsen var en del av Alamogordo bombing range, numera White Sands Missile Range. Trinity ligger i den norra delen av området, mellan städerna Carrizozo och Socorro, New Mexico i Jornada del Muerto-öknen i sydvästra USA. Provsprängningen, som var Manhattanprojektets kulmen, fick kodnamnet Trinity (treenighet), och bombens kodnamn var Gadget (pryl).

Det exakta ursprunget till namnet är inte helt känt men tillskrivs ofta laboratorieledaren Robert Oppenheimer som ska döpt bomben med några av poeten John Donnes dikter i tankarna. Oppenheimer hade huvudsakligen kommit i kontakt med Donne genom sin flickvän Jean Tatlock som begick självmord i juli 1944. General Leslie Groves skrev 1962 till Oppenheimer angående ursprunget till namnet; han undrade om det valdes för att det var ett vanligt namn på floder och bergstoppar i västra USA, och därför inte skulle väcka uppmärksamhet. ”Jag föreslog det förvisso, men det var inte därför… Varför jag valde det namnet kan jag inte säkert säga, men jag vet hur jag tänkte. Det finns en dikt av John Donne, som han skrev kort före sin död, som är mig kär. Ett citat från den lyder: ’As West and East / In all flat Maps—and I am one—are one, / So death doth touch the Resurrection.’” ("Hymn to God, My God, in My Sickness"). Oppenheimer fortsatte ”Det blir inte än av det här en treenighet (trinity), men i en annan, mer känd andaktsdikt öppnar Donne, ’Batter my heart, three person'd God.’ Förutom detta, har jag ingen aning.” (Holy Sonnets XIV).

"Gadget", monterad och klar för testet

Den 7 maj testade man först att detonera 100 ton trotyl för att kalibrera instrumenten. Inför det riktiga testet hissades plutoniumbomben, kallad ”Gadget”, till toppen av det 20 meter höga tornet som byggts för ändamålet. Den 12 juli hade bomben ankommit i delar till McDonald Ranch House, där den monterades den 13 juli och hissades upp i tornet dagen efter. I händelse av att någonting skulle gå fel hade man byggt en stor och mycket tung ståltunna med tjocka väggar att innesluta explosionen i, så att man skulle kunna ta till vara plutoniumet i den händelse att kärnreaktionen uteblev. Kodnamnet för tunnan var ”Jumbo”, den fraktades till testplatsen men användes aldrig. Detonationen var planerad till 04:00 men senarelades på grund av dåligt väder.

05:29:45 lokal tid (Mountain War Time) detonerade bomben med en kraft motsvarande 19 kiloton trotyl (89,5 TJ). Bomben skapade en krater som var 3 meter djup och 330 meter bred. Chockvågen kunde kännas över 160 km från detonationsplatsen, och svampmolnet var synligt 12 km. När Oppenheimer såg demonstrationen kom han att tänka på en rad ur hinduiska Bhagavad Gita, ”Jag har nu blivit döden, världarnas förintare”. Testledaren Kenneth Bainbridge sa, i ett försök att vara mindre poetisk eller möjligtvis mer poetisk, ”Now we are all sons of bitches”. Richard Feynman hävdade sig vara den enda person som såg explosionen utan de utdelade mörka glasögonen; han förlitade sig istället på vindrutan i den lastbil han satt i för att filtrera den skadliga ultravioletta strålningen.

Numera står ett monument på det som tidigare var Trinitys detonationspunkt.

I kratern som skapades i ökensanden, som till den största delen bestod av kiseldioxid, smälte sanden och bildade ljusgrönt glas; glaset döptes till trinitite. Kratern fylldes igen strax efter testet och militären rapporterade händelsen som en olycka i en avfallsplats för militärt materiel. Den sanna versionen blev inte officiell förrän den 6 augusti, efter attacken på Hiroshima. Manhattanprojektets officiella journalist, William L. Laurence, hade på förhand skrivit flera olika pressmeddelanden som han förvarade på sitt kontor hos New York Times och som skulle släppas om ett akutläge uppstod. De olika versionerna rapporterade om allt från ett lyckat test (den som användes) ända till mer extrema situationer som förklarade hur samtliga forskare hade omkommit i en stor olycka.

Ungefär 260 personer var närvarande, alla minst 9 km bort. Under nästkommande serie av provsprängningar, Operation Crossroads som ägde rum 1946, var över 40 000 personer närvarande.

1975 förklarades området som nationell minnespark; allmänheten har tillåtelse att besöka området den första lördagen i april resp. oktober. Det finns fortfarande en låg grad av radioaktivitet på platsen. Trinitymonumentet, en obelisk med ojämna sidor som är ungefär 3,65 m hög, anger explosionens hypocentrum.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är direkt översatt från engelska wikipedia. Engelska Wikipedia: Trinity site

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar på engelska[redigera | redigera wikitext]