Robert Oppenheimer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Oppenheimer” leder hit. För andra betydelser, se Oppenheimer (olika betydelser).
Julius Robert Oppenheimer
J. Robert Oppenheimer (kring 1944)
J. Robert Oppenheimer (kring 1944)
Född 22 april 1904
New York, New York, USA[1]
Död 18 februari 1967 (62 år)
Princeton, New Jersey, USA[1]
Bosatt i USA
Medborgarskap USA
Forskningsområde Teoretisk fysik
Institutioner Manhattanprojektet
University of California, Berkeley
California Institute of Technology
Institute for Advanced Study
Alma mater Harvard University
Universitetet i Cambridge
Göttingens universitet
Rådgivare Max Born
Nämnvärda studenter Samuel W. Alderson
David Bohm
Robert Christy
Stan Frankel
Willis Eugene Lamb
Giovanni Rossi Lomanitz
Philip Morrison
Melba Phillips
Hartland Snyder
George Volkoff
Känd för Framtagandet av kärnvapen
Born-Oppenheimerapproximationen
Oppenheimer–Volkoff-massan
Nämnvärda priser Enrico Fermi-priset (1963)
Namnteckning Oppenheimers namnteckning

Julius Robert Oppenheimer, född 22 april 1904 i New York i New York, död 18 februari 1967 i Princeton, New Jersey, var en amerikansk teoretisk fysiker och professor i fysik vid University of California, Berkeley. Oppenheimer har också kommit att kallas "atombombens fader" då han var administrativ/vetenskaplig ledare för Manhattanprojektet, vilket var kodnamnet för det hemliga forskningsprojekt som stod bakom USA:s framtagande av den första atombomben under andra världskriget.[2] Projektets första provsprängning, Trinitytestet, ägde rum vid Alamogordoöknen i New Mexico 1945. Oppenheimer, som bevittnade sprängningen, tänkte för sig själv på en rad ur det hinduiska diktverket Bhagavad Gita, ”Jag har blivit Döden, världarnas förintare”.[3] [a]

Efter kriget blev Oppenheimer huvudrådgivare till det nybildade Atomic Energy Commission och använde bland annat denna befattning till att utöva påtryckningar för en internationell kontroll över kärnvapen och kärnkraft. Detta för att motverka kärnvapenspridning samt kapprustning med Sovjetunionen. Efter att hamnat i onåd med många politiker efter att frispråkigt uttalat sina åsikter under röda faran, fick han 1954 sitt intyg om verkställd säkerhetskontroll återkallat i en mycket uppmärksammad prövning. Även om detta fråntog hans direkta politiska inflytande fortsatte han hålla föreläsningar, skriva och arbeta inom fysiken. Oppenheimer blev 1963, som en gest om politisk återupprättelse, tilldelad Enrico Fermi-priset av John F. Kennedy. På grund av mordet på John F. Kennedy blev priset istället överräckt av hans efterträdare Lyndon B. Johnson.

Oppenheimers främsta insatser inom fysiken är Born-Oppenheimer approximationen, arbetet med teorin om elektroner och positroner samt de första förutsägelserna om tunneleffekt. Tillsammans med sina studenter gjorde han även betydelsefulla insatser till den moderna teorin om neutronstjärnor och svarta hål, såväl som kvantmekanik, kvantfältteorin och växelverkan mellan kosmiska partiklar. Som lärare och befrämjare av vetenskap är han ihågkommen som en av grundarna av den amerikanska skolan för teoretisk fysik som under 1930-talet blev en av de världsledande. Efter andra världskriget blev han rektor över Institute for Advanced Study vid Princeton University.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 juli 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Oppenheimer berättade detta i en filmad intervju under inspelningen av dokumentären The Decision to Drop the Bomb från 1965.[4] Inom litteraturen syns ofta citatet som shatterer of worlds då det var så den var återgiven i Time Magazine den 8 november 1948.[5] Denna återgivning finns även med i boken Thousand Suns: A Personal History of the Atomic Scientists skriven av Robert Jungk 1958,[6] vilken grundade sig på en intervju med Oppenheimer.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hans Bethe (1997). ”J. Robert Oppenheimer 1904-1967”. Biographical Memoirs (Washington, D.C.: The National Academy of Sciences) 71: sid. 175–218. http://books.nap.edu/openbook.php?record_id=5737&page=175. Läst 21 juli 2011.  (engelska)
  2. ^ Bird, Kai; Sherwin Martin J. (2005). American Prometheus: the triumph and tragedy of J. Robert Oppenheimer. New York: Alfred A. Knopf. sid. 12. Libris 9676062. ISBN 0-375-41202-6. OCLC 56753298  (engelska)
  3. ^ Olausson, Peter. ”I am become death”. http://www.faktoider.nu/oppenheimer.html. Läst 21 juli 2011. 
  4. ^ ”J. Robert Oppenheimer "Now I am become death..."”. Atomic Archive. http://www.atomicarchive.com/Movies/Movie8.shtml. Läst 21 juli 2011.  (engelska)
  5. ^ The Eternal Apprentice”. Time. 8 november 1048. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,853367-8,00.html. Läst 21 juli 2011.  (engelska)
  6. ^ Jungk, Robert (1958). Brighter than a Thousand Suns: a Personal History of the Atomic Scientists. New York: Harcourt Brace. sid. 201. ISBN 0-15-614150-7. OCLC 181321  (engelska)
  7. ^ James A. Hijiya (juni 2000). ”The Gita of Robert Oppenheimer”. Proceedings of the American Philosophical Society 144 (2): sid. 123–124. http://www.amphilsoc.org/sites/default/files/Hijiya.pdf. Läst 14 december 2010.  (engelska)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]