Trotskism

Denna artikel är en del i serien
	Trotskism
	Fjärde internationalens emblem
Lev Trotskij; Fjärde internationalen
Marxism; Leninism; Oktoberrevolutionen
Framstående trotskister
	James P. Cannon; Tony Cliff; Ted Grant; Joseph Hansen; Gerry Healy; Pierre Lambert; Livio Maitan; Ernest Mandel; Nahuel Moreno; J. Posadas; Max Shachtman; Peter Taaffe
Trotskistiska internationaler
	(återförenade) 4:e internationalen; International Socialist Alternative; Internationalist Communist Union; International Socialist Tendency; Internationella marxistiska tendensen; Internationella kommittéen för den fjärde internationalen; Kommittén för en arbetarinternational

Trotskism är en marxistisk riktning som bygger på Marx, Engels, Lenins och Trotskijs idéer. Den kritiserar skarpt stalinismen som växte fram i Sovjetunionen. Trotskij kallade sig själv aldrig för ”trotskist” utan använde istället ordet "bolsjevik-leninism" för att beskriva sin politik.^{[källa behövs]}

Trotskismen är utpräglat revolutionär och internationalistisk och betonar särskilt världsrevolutionens historiska kontinuitet, så som Lev Trotskij beskrev i ”Den permanenta revolutionen” och Lenin insåg under den ryska revolutionen. Det innebär att i länder där den borgerliga revolutionen inte kan utföras av borgarklassen själv måste den utföras av arbetarna, och därmed övergå i en socialistisk revolution vilken för att överleva måste gå vidare till att bli en världsrevolution.

Av historiska skäl motsätter sig riktningen programmatiskt stalinismen. Stalinisterna fördömde trotskismen som kosmopolitisk och revisionistisk. Under Stalins utrensningar och under den stora terrorn i Sovjet från 1920-talets mitt fram till andra världskriget var "trotskism" en vanlig konstruerad anklagelse mot dem som avrättades eller deporterades.

Ett av pionjärpartierna i den trotskistiska rörelsen var det amerikanska partiet Socialist workers party som byggdes upp under 1930-talet av James P. Cannon i samarbete med Trotskij själv.

Trotskister har också använt entrism som metod, det vill säga att gå in i redan befintliga partier och organisationer, eller att arbeta inom dessa för att försöka påverka dem åt vänster. Detta gjordes ursprungligen 1934, då Trotskij rekommenderade de franska trotskisterna att gå in i det franska socialistpartiet.

Det finns exempel på fler länder där trotskister har utövat entrism, till exempel Storbritannien där den trotskistiska organisationen The militant utgjorde en tendens inom Labour. I Sverige användes taktiken gentemot SSU och socialdemokraterna av Arbetarförbundet Offensiv (numera Rättvisepartiet Socialisterna) på 1970-talet.

Den första trotskistiska internationalen var Fjärde internationalen och skapades av Trotskij i Paris 1938.

Trotskismen kritiseras ofta av övriga vänstern för att vara totalitär och ha en sekteristisk inställning till övriga vänstern. Vänsterkommunisten Paul Mattick har kritiserat trotskismen då han anser att Oktoberrevolutionen var totalitär från början och att trotskism därför inte skiljer sig nämnvärt från Stalinism varken i praktiken eller i teorin.

Internationella trotskistiska grupperingar med sektion i Sverige

Fjärde internationalen (FI, USFI) genom Socialistiska partiet
Förbundet för Femte internationalen genom Arbetarmakt.
International Marxist Tendency (IMT) genom Avanti!
Kommittén för en arbetarinternational (CWI) genom Rättvisepartiet Socialisterna

Internationella trotskistiska grupper i övriga världen