Växtsteklar
| Växtsteklar | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Infraklass | Neoptera |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Växtsteklar Symphyta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Symphyta | |
| Auktor | Gerstaecker, 1867 |
| Familjer | |
| Se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Växtsteklar (Symphyta) är den ena underordningen av insektsordningen steklar och har cirka 6 000 arter[ifrågasatt uppgift], varav knappt 600 finns i Sverige. Det vetenskapliga namnet Symphyta kommer från latin och betyder "sammanvuxen", vilket åsyftar frånvaron av den, hos den andra underordningen: midjesteklarna, tydliga avsmalningen (getingmidjan) i övergången mellan bak- och mellankropp. Växtsteklar förekommer huvudsaklig i tempererade områden. Tropikerna är betydligt fattigare på arter av denna grupp.
De har brett huvud och vanligen en bred bakkropp. Honan har ofta ett långt äggläggningsrör med vars hjälp hon lägger sina ägg i sådan levande växtvävnad (löv, barr, bladskaft, skott, ved mm) som sedan kommer att utgöra föda åt larverna.[1] Oftast lägger hon bara ett ägg för varje ”inborrning” i värdväxten.[1] Larverna har utvecklade extremiteter[fotnot behövs]. Det första bakkroppssegmentet är hos vuxna individer bra utvecklat och lika brett och tjockt som de övriga segmenten, vilket gör växtsteklarna mindre rörliga i bakkroppen än andra steklar.
Som larver lever de flesta växtsteklar av löv eller barr, men i Sverige finns det även en del, nämligen vedsteklar och halssteklar, som lever av död ved och utnyttjar rötsvampar som symbionter.
Flera arter är betydande skadedjur på växter. Honornas äggläggningsapparat är sågtandad och den största familjen, Tenthredinidae, i denna underordning kallas därför även för sågsteklar.
Familjer
- barrsteklar (Diprionidae)
- bladsteklar eller sågsteklar (Tenthredinidae)
- borsthornsteklar (Argidae)
- halmsteklar (Cephidae)
- halssteklar (Xiphydriidae)
- klubbhornsteklar (Cimbicidae)
- ormbunkssteklar (Blasticotomidae)
- parasitväxtsteklar (Orussidae)
- spinnarsteklar (Pamphiliidae)
- tallblomsteklar (Xyelidae)
- vedsteklar (Siricidae)
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
- ^ [a b] Åke Sandhall, Karl-Johan Hedqvist (1977) Humlor, bin och andra steklar : Naturguide med 147 foton i färg. ICA bokförlag. ISBN 91-534-0420-3.
Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken. ISBN 91-88506-30-4.
