Völkischer Beobachter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Völkischer Beobachter
Publikationstyp Dagstidning
Grundad 1887
Nedlagd 1945
Ideologi Nationalsocialistisk
Språk Tyska
Huvudägare Franz Eher Nachfolger GmbH

Völkischer Beobachter (svenska: Den folklige betraktaren) var partitidning för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) från 1920 till 1945.[1] Alfred Rosenberg var dess chefredaktör från 1923 till 1937.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Tidningen grundades som Münchner Beobachter i München 1887 och var då en veckotidning på fyra sidor. Åren därefter växlade tidningen profil och ägare flera gånger tills förläggaren Franz Eher köpte tidningen år 1900.[2] Upplagan var liten och lokalt, småborgerligt inriktad och efter Franz Ehers död 1918 sålde hans änka tidningen till det ockultistiska och djupt nationalistiska Thulesällskapet under ledning av friherre Rudolf von Sebottendorff. I augusti 1919 fick tidningen namnet Völkischer Beobachter med anspelning på den samtida, ultranationalistiska samhällsrörelsen Völkische Bewegung. Thulesällskapet använde tidningen för att formulera sin djupa avsky mot Weimarrepublikens samhällsordning, mot judarna och de "röda". Trots den utpräglat nationalistiska retoriken i tidningen lyckades inte ägarna öka försäljningen nämnvärt, vid slutet av 1920 låg upplagan på 7000 exemplar dagligen men hade mycket stora skulder.[2] Året därpå förvärvades förlaget Franz Eher Nachfolger GmbH av Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet för 115 000 pappersmark.[3] Pengarna kom från Dietrich Eckart, som stod både Adolf Hitler och högerextrema kretsar inom Riksvärnet nära.[2] Eckart utsågs av NSDAP till tidningens nye chefredaktör.

Nazistisk partitidning[redigera | redigera wikitext]

Upplagan ökade under åren efter att nazisterna köpt tidningen och 1922 låg den på ca 17 000 exemplar dagligen, och samma år ombildades tidningen från vecko- till dagstidning.[2] I mars 1923 avled Eckart och ny chefredaktör blev Alfred Rosenberg.[4] Efter den misslyckade ölkällarkuppen i november 1923 förbjöds NSDAP liksom Völkischer Beobachter, och endast Franz Eher-förlagets bokavdelning under den företagsamme ex-officeren Max Amann höll förlaget från konkurs. Under honom kunde förlaget till och med expandera, trots att huvudtidningen Völkischer Beobachter ej gavs ut. 1925 hävdes så förbudet, men då Max Amann under de föregående åren gjort mycket goda affärer som gynnat förlaget fick tidningen administrativt oberoende från partiet och ställdes istället under Max Amanns totala kontroll.[2] Innehållet i tidningen bestod till största delen av antisemitiskt skvaller. Tre gånger under 1920-talet beslagtogs hela upplagan på grund av dess hätska angrepp på judar, regeringens politik och ett antal offentliga personer. Max Amanns hårda kontroll över förlaget ledde till att redaktionen för tidningen under Rosenberg ständigt hamnade i konflikt med honom, men trots att Rosenberg protesterade hos Hitler själv förblev Amann oomtvistad ledare för den nazistiska partipressen.

Under ansvarige utgivare Alfred Rosenbergs ledning utvecklades tidningen till ett forum för främst Adolf Hitler och Joseph Goebbels. Upplagan låg 1925, efter att tidningen åter tilläts, på 4500 exemplar och ökade till 1930 till nästan 40 000 examplar. 1933 låg upplagan på över 127 000 exemplar dagligen.[2] De ökade intäkterna gjorde att Amann beordrade att flera olika upplagor, 1927 kom en riksupplaga och en separat upplaga för Bayern. 1933 kom en upplaga för Berlin och norra Tyskland. Efter Tysklands annektering av Österrike 1938 började man även utge en österrikisk upplaga. Från cirka 1932 och framåt var det Rosenbergs ställföreträdare Wilhelm Weiß som i realiteten ansvarade för tidningens utformning.[2]

Efter maktövertagandet[redigera | redigera wikitext]

Efter det nazistiska maktövertagandet 1933 blev Völkischer Beobachter över en natt statsmaktens officiella tidning med en monopolliknande ställning, och läsandet av tidningen blev obligatoriskt i statsförvaltningen, försvaret, skolundervisning och i Hitlerjugend. Med en sådan ställning kunde tidningsutgåvan enkelt skjuta i höjden och år 1941 trycktes över 1 100 000 exemplar dagligen.[2] 1938 ersattes Rosenberg officiellt som chefredaktör av Wilhelm Weiß.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Encyclopædia Britannica

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/v%C3%B6lkischer-beobachter
  2. ^ [a b c d e f g h] http://www.spiegel.de/spiegel/print/d-46437602.html
  3. ^ Wolfgang Benz (1997). Enzyklopädie des Nationalsozialismus, Klett-Cotta, s.437
  4. ^ Robert Cecil, The Myth of the Master Race: Alfred Rosenberg and Nazi Ideology s.34 ISBN 0-396-06577-5