Vanessa Paradis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vanessa Paradis
Vanessa Paradis Cabourg 2012.jpg
Vanessa Paradis 2012.
Födelsenamn Vanessa Chantal Paradis
Född 22 december 1972 (41 år)
Bakgrund Saint-Maur-des-Fossés, Val-de-Marne, Frankrike
År som aktiv 1985 -

Vanessa Chantal Paradis, född 22 december 1972 i Saint-Maur-des-Fossés (en förstad till Paris), Val-de-Marne, Frankrike, är en fransk sångerska och skådespelare. Hon fick sitt genombrott 1987, som 14-åring, med hitlåten "Joe le taxi".

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Vanessa Paradis växte upp i Villiers-sur-Marne och tog lektioner i dans och pianospel. Med sitt stora filmintresse, inte minst beundran av Marilyn Monroe, tillbringade hon mycket tid med sin onkel, den franske skådespelaren och filmproducenten Didier Pain och hans umgänge av film- och musikmänniskor.

Åtta år gammal medverkade hon i TV-showen L'École des fans (1981) och spelade in sin första musiksingel, "La Magie des surprises-parties" 1983. Fyra år senare gav hon ut sin första LP, M&J (står för "Marilyn och John", alltså Marilyn Monroe och John F. Kennedy), och fick sitt internationella genombrott, 14 år gammal, med hitlåten "Joe le taxi" (1987), som låg på topplistorna i många länder och på 1:a plats i Frankrike i 11 veckor. Två år senare bestämde hon sig för att lämna sina skolstudier för att satsa allt på karriären, då hon fick huvudrollen som skolelev med komplicerat förhållande till sin lärare i debutfilmen Noce blance, för vilken hon erhöll det stora nationella filmpriset César som "Mest lovande nykomling" 1990 och även Prix Romy Schneider. 1990 fick hon också musikpriset Victoire de la musique som "Bästa musikartist". Detta upprepades 1991 med priset för "Bästa musikvideo" för "Tandem" i anslutning till hennes andra album, "Variations sur le même t'aime", som gjordes i samarbete med Serge Gainsbourg och bland annat innehåller hennes version av Lou Reeds "Walk on the Wild Side". Med åren kom det att bli många filmroller, musikalbum och priser, inte minst ett flertal Victoire de la musique.

1991 blev hon reklamansikte för parfymen Coco från modehuset Chanel, vilket hon varit sedan dess. 1992 flyttade hon till USA för att i samverkan med Lenny Kravitz spela in sitt första album på engelska, Vanessa Paradis, med bland annat hitlåten #Be My Baby" och 1993 gjorde hon sin första internationella turné, Natural High Tour. 1994 fick hon stora framgångar i Frankrike och internationellt med Jean Beckers film Elisa. För rollen i Patrice Lecontes film Flickan på bron (1999) nominerades hon för ännu en César 2000 och för rollen som mor till ett barn med downs syndrom i den kanadensiska filmen Café de Flore (2011) fick hon bland annat ett Genie Award 2012.

Vanessa Paradis, konsert på Solidays 2010

2010 gav hon ut det helt akustiska albumet Une nuit à Versailles, inspelat på slottet Versailles under hennes Vanessa Paradis Concert Acoustique–turné[1]. Samma år gav hon även ut en DVD–samling, Anthologie, med en svårfunnen samling konserter och intervjuer under åren 1987–2007.[2]

2007 tilldelades hon hederstiteln Chevalier de l'Ordre des Arts et des Lettres av franska staten för sina insatser för fransk kultur.[3]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Vanessa Paradis levde 1998–2012 tillsammans med skådespelaren Johnny Depp som hon träffade 1998, då hon ett par år sammanlevt med skådespelaren Stanislas Merhar och Depp var i Paris för inspelningen av Roman Polańskis The Ninth Gate. De har två barn tillsammans, Lily-Rose Melody Depp (f. 1999) och Jack John Christopher Depp III (f. 2002). Familjen var bosatt i Plan-de-la-tour i Provence (i södra Frankrike) och Paris, samt i Kalifornien och på en ö i Bahamas. I juni 2012 tillkännagav de att de valt att skiljas åt i vänskaplighet.[4] Hon har en tio år yngre syster, Alysson Paradis, som också är skådespelare.[5]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

  • 1987: Joe le taxi
  • 1988: Manolo Manolete
  • 1988: Marilyn & John
  • 1988: Maxou
  • 1989: Coupe coupe
  • 1989: Mosquito
  • 1990: Tandem
  • 1990: Dis lui toi que je t'aime
  • 1991: L'Amour en soi
  • 1992: Be My Baby
  • 1993: Sunday Mondays
  • 1993: Just As Long As You Are There
  • 1993: Natural High
  • 1994: Les Cactus
  • 1994: Gotta Have It
  • 2000: Commando
  • 2000: Pourtant
  • 2001: Que fait la vie?
  • 2007: Divine idylle
  • 2007: Dès que j'te vois
  • 2008: L'Incendie
  • 2008: Adrienne
  • 2009: Il y a
Vanessa Paradis 2012, visning "Café de Flore"

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Vanessa Paradis har trots flertalet erbjudanden avböjt en karriär i Hollywood eftersom hon föredrar europeisk film.

  • 1989: Noce blanche
  • 1995: Élisa
  • 1997: Un amour de sorcière
  • 1998: Une chance sur deux
  • 1999: Flickan på bron
  • 2004: Mon ange
  • 2007: Le soldat rose
  • 2007: La clef
  • 2010: Heartbreaker
  • 2011: Skönheten och monstret i Paris (även Ett monster i Paris, franska: Un monstre à Paris, regi: Eric Bergeron). Dubbning och sång: Lucille.
  • 2011: Café de Flore

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 1990: César du cinéma för Noce blanche
  • 1990: Prix Romy Schneider
  • 1990: Victoire de la musique: "Bästa musikartist"
  • 1991: Victoire De La Musique: "Nästa musikvideo" för "Tandem" (regi: Jean-Baptiste Mondino)
  • 1999: Nominerad för César för Flickan på bron
  • 2001: Nominerad för NRJ Music Awards för "Bästa franskspråkiga artist" + "Gästa franskspråkiga album" (Bliss)
  • 2007: Chevalier de l'Ordre des Arts et des Lettres.
  • 2008: Nominerad för NRJ Music Awards för "Bästa franskspråkiga album" (Divinidylle")
  • 2008: Nominerad för Trophy Women's Gold i kategorin "Shower"
  • 2008: Victoire De La Musique: "Bästa kvinnliga artist"
  • 2008: Victoire De La Musique: "Bästa popalbum" ("Divinidylle")
  • 2009: Victoire De La Musique: "Bästa musik–DVD" ("Divinidylle Tour")

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Musiqeradio, om "Une nuit à Versailles"
  2. ^ Videofnac, om "Anthologie"
  3. ^ Franska departementet för kultur och kommunikation, Ordensförteckning
  4. ^ Expressen 19 juni 2012, om separationen
  5. ^ IMDb, om Alysson Paradis

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]