Virushepatit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Virushepatit eller viral hepatit är en hepatit (leverinflammation) orsakad av virusinfektion. Det är den vanligaste formen av hepatit.[1]

Innehåll

Virus [redigera]

Virushepatiter kan delas in i fem kategorier, kallade A - E.

Hepatit A [redigera]

Hepatit A-virus finns i avföringen hos de smittade. Viruset kan överföras via förorenad mat och vätska såsom mjukglass, vatten och skaldjur. Sjukdomen kan bryta ut i epidemier men det är mycket sällsynt i Sverige. Vid hepatit A har man antikroppar mot hepatit A-virus av immunoglobulin M-typ. Antikropparna kvarstår hela livet, men övergår till immunoglobulin G-typ efter ett tag. Hepatit A leder aldrig till kronisk hepatit och sjukdomen klingar av spontant samt leder till livslång immunitet.

Symptom på en hepatit A-infektion är feber och illamående, ibland med kräkningar, och så småningom gulhet i huden, dock inte hos alla. Urinen kan bli portvinsfärgad, och avföringen kan bli ljus, kittfärgad. De flesta besväras av trötthet och kan ha dålig matlust under veckor eller månader.[2]

Hepatit B [redigera]

Hepatit B är mycket smittsamt och smittar främst via blod och sädesvätska. Hudutslag och ledvärk kan finnas. Viruset har längre inkubationstid än hepatit A. Ungefär 2/3 av dem som insjuknar saknar symptom eller har influensaliknande symptom. De övriga kan utveckla gulsot, oregelbunden feber, mörk urin och öm lever. Ett otal olika antikroppar kan påvisas (HBsAG, HBeAG) i olika skeden av sjukdomen. Infektion av hepatit B kan leda till kronisk hepatit och innebär en riskfaktor för utvecklingen av levercirrhos (Skrumplever) och levercancer. Infektion är vanligast bland narkomaner och män som har sex med män. Den förekommer i stor omfattning i Sydostasien, Kina, Mellanöstern och Afrika.

Hepatit C [redigera]

Huvudartikel: Hepatit C

Hepatit C smittar inte på samma sätt som hepatit B utan uteslutande genom blod-blodkontakt. De flesta får kronisk hepatit. Det är vanligt att missbrukare är drabbade. En akut infektion ger ofta knappt märkbara symtom. Hudutslag och ledvärk kan finnas, lätt feber och trötthet är också symtom. Hepatit C kan smitta vid sexuellt umgänge men risken anses som mycket liten. Hepatit C kan läka ut av sig självt. Hepatit C märks ofta inte förrän levern är förstörd. Virus-RNA kan påvisas med PCR. Även antikroppar mot viruset kan mätas. Det finns inget vaccin mot hepatit C, men däremot kan både hepatit B och C behandlas med interferoner, som i vissa fall kan ge fullständigt tillfrisknande.

Hepatit D [redigera]

För att bli smittad med hepatit D måste först levern vara infekterad av hepatit B (superinfektion) eller så får man både hepatit B och hepatit D vid samma smittotillfälle (coinfektion). Antikroppar mot hepatit D kan mätas och viruspartikelns RNA kan påvisas med PCR. Det hepatit D-viruset behöver hjälp med är att replikera. För detta behövs hepatit B-viruskodat höljeprotein och cellulärt RNA-polymeras.

Hepatit E [redigera]

Liknar hepatit A, men är farlig för gravida. Diagnoseras med ELISA test. Något vaccin finns ännu inte.

Hepatit G [redigera]

Tidigare talade man om Hepatit G virus, men det viruset orsakade inte hepatit och heter nu GB virus C.

Vaccination [redigera]

Det finns vacciner mot hepatit A och B (se Epaxal, Havrix och Twinrix). Ingen behandling finns mot akut virushepatit, däremot kan kronisk hepatit B och C behandlas. Vid hepatit går sjukdomen ofta tillbaka och levern läker. 5% av hepatit B-patienter och 80% av hepatit C-patienter utvecklar kronisk hepatit och får därmed en förhöjd risk för cancer.

Referenser [redigera]

  1. ^ WHO | Hepatitis
  2. ^ Hepatit A - Smittskyddsinstitutet, hämtad 13 april 2012

Externa länkar [redigera]